2014
Löftet att hjärtan ska vändas
Juli 2014


Budskap från första presidentskapet

Löftet att hjärtan ska vändas

Bild
President Henry B. Eyring
Bild
Two women looking at a book

Min mor Mildred Bennion Eyring växte upp i jordbrukssamhället Granger i Utah. Roy, en av hennes bröder, tog över familjeföretaget att föda upp får. Som ung man tillbringade han många veckor hemifrån. Med tiden blev han allt mindre intresserad av kyrkan. Så småningom flyttade han till Idaho, gifte sig och fick tre barn. Han dog vid 34 års ålder, när hans hustru var 28 år och barnen var små.

Fastän Roys lilla familj var i Idaho och min mor hade flyttat drygt 400 mil bort, till New Jersey, skrev hon ofta kärleksfulla och uppmuntrande brev till dem. Min morbrors familj kallade mor tillgivet för ”moster Mid”.

Åren gick och en dag fick jag ett telefonsamtal från en av mina kusiner. Jag fick veta att Roys änka hade dött. Min kusin sade: ”Moster Mid skulle vilja att du fick veta det.” Moster Mid hade avlidit för länge sedan, men familjen kände fortfarande hennes kärlek och ville tala om det här för mig.

Det slog mig vilken stor roll min mor hade spelat i sin familj, liknande den roll som de nephitiska profeterna spelade i sina familjer genom att hålla sig nära släktingar som de ville föra till Jesu Kristi evangelium. Nephi skrev en uppteckning som han hoppades skulle påverka hans bröders barn till att återvända till sin patriark Lehi i tro. Mosiahs söner visade samma kärlek när de predikade evangeliet för Lehis efterkommande.

Herren har gett oss möjlighet att känna kärlek i familjer som kan vara tillsammans för evigt. Ungdomar i kyrkan i dag känner hur deras hjärtan vänds till deras släkt. De söker efter namn på släktingar som inte hade möjlighet att ta emot de frälsande förrättningarna i sitt liv. De tar med de här namnen till templet. När de går ner i dopets vatten har de möjlighet att känna kärleken från Herren och från sina släktingar som de utför ställföreträdande förrättningar för.

Jag minns fortfarande min kusins kärleksfulla röst under telefonsamtalet: ”Mor har dött och moster Mid skulle vilja att du fick veta det.”

De av er som utför förrättningar för släktingar visar er kärlek, liksom Mosiahs söner och profeten Nephi gjorde. Liksom dem känner du glädje över dem som tar emot din gåva. Du kan också förvänta dig att få känna samma stora tillfredsställelse som Ammon, som sade om sitt missionsarbete bland avlägsna släktingar:

”Låt oss därför jubla, ja, vi skall glädjas i Herren. Ja, vi skall fröjda oss, ty vår glädje är full. Ja, vi skall prisa vår Gud för evigt. Se, vem kan glädjas för mycket i Herren? Ja, vem kan säga för mycket om hans stora makt och om hans barmhärtighet och om hans tålamod med människobarnen? Se, jag säger er att jag inte kan uttrycka ens det minsta av det jag känner” (Alma 26:16).

Jag vittnar om att de kärleksfulla känslor du har till dina släktingar – oavsett var de är – är en uppfyllelse av löftet att Elia skulle komma. Han kom. Barnens hjärtan vänds till deras fäder, och fädernas hjärtan vänds till deras barn (se Mal. 4:5–6; Joseph Smith — Historien 1:38–39). När du känner en önskan att hitta namnen på dina förfäder och ta namnen till templet så upplever du uppfyllelsen av den profetian.

Det är en välsignelse att leva i en tid när löftet om att hjärtan ska vändas håller på att uppfyllas. Mildred Bennion Eyring kände en sådan önskan i hjärtat. Hon älskade sin brors familj och hon visade dem kärlek. De kände hur deras hjärtan vändes i kärlek till moster Mid eftersom de visste att hon älskade dem.