Tio tips för föräldrar till unga vuxna

Här är några av utmaningarna som unga vuxna möter i dagens värld, och några frågor som utmaningarna skapar för föräldrar.

Längre singelliv. Trenden i samhället att bilda familj senare i livet kan göra att vissa unga vuxna känner sig som eviga tonåringar. Andra blir stressade och undrar om de någonsin kommer att gifta sig eller få barn. Hur kan vi som föräldrar bäst hjälpa dem ha ett evigt perspektiv?

Ekonomisk otrygghet. Många av dagens unga vuxna har inte samma ekonomi som sina föräldrar. De kan ha svårt att hitta ett jobb – även med en universitetsexamen – eller att försörja en familj. Bör vi som föräldrar hjälpa dem ekonomiskt eller bör vi anta att barnen växer av att klara av sin egen ekonomi?

Överväldigande valmöjligheter. Det kan hända att dagens unga vuxna har en större variation av yrkesbanor att välja mellan. Men ibland kan alla de här valen kännas överväldigande. Hur kan föräldrar hjälpa vuxna barn att utforska valen men också bestämma sig för ett yrke de blir nöjda med?

Bor hos föräldrarna. Oavsett om de gifter sig eller inte bor en större mängd unga vuxna mellan 18 och 34 år hos sina föräldrar. När så är fallet, hur kan föräldrarna på lämpligt sätt förhandla om sådant som vem som betalar för maten och hur barnbarnen ska disciplineras?

Religiös aktivitet. Idag är unga vuxna av alla trosåskådningar mindre benägna att vara aktiva i en kyrka än bara för en generation sedan. Hur kan vi som föräldrar uppmuntra våra vuxna barn att förbli aktiva i kyrkan? Hur kan vi ge dem andligt stöd även om de väljer att inte vara aktiva?

Även om våra vuxna barn kanske överträffar oss i någon förmåga eller prestation behöver och förtjänar de fortfarande föräldrarnas stöd för att navigera genom världen. Här följer tio riktlinjer att begrunda

1. Ta reda på vad dina barn vill och tycker om. I stället för att tala om för dina unga vuxna barn hur man uppnår det som du tror att de behöver kan du ställa frågor om deras värderingar, mål och drömmar. De kan be dig hjälpa dem att staka ut en kurs för att nå dit. Om de gör det, låt då deras drömmar vara vägledande i era samtal. Utforska för- och nackdelar, be om vägledning och fortsätt samtala. Om de inte vet vad de vill kan du uppmuntra dem att träffa en yrkesvägledare, göra en test om vilket yrke de kan passa för eller skaffa sig mer erfarenhet genom arbete, bland annat som volontär.

2. Läs under bön Läran och förbunden 121:34–46. De här verserna kan mycket väl tillämpas på mödrar och fäder. De undervisar om rätta principer för hur man på ett rättfärdigt sätt ger vägledning till vuxna barn.

3. Lär känna många unga vuxna. Du kanske upptäcker att andra personers barn också är intresserade av hur du hanterade livet i tjugo- och trettioårsåldern. Unga vuxna är nyfikna på hur äldre vuxna balanserade konkurrerande prioriteringar, valde yrkesbana eller visste att de funnit sin make/maka. När du umgås med unga vuxna lär du dig mer om vilka utmaningar som deras generation möter.

4. Framhåll deras gåvor. När du hjälper unga vuxna upptäcka sina talanger och intressen kan de föreställa sig en tillfredsställande framtid. Påpeka att man sällan tycker något är roligt innan man anstränger sig tillräckligt för att bli kompetent. Också de med stor talang måste ägna mycket tid åt att utveckla den för att lyckas.

5. Låt dem fatta egna beslut. Det innebär inte att vi ska tro att de alltid fattar bra beslut. Det innebär att vi litar på att de är ihärdiga, att Gud är förlåtande och att livet kan vara mycket meningsfullt också när man måste övervinna misstag eller uthärda prövningar. Små barn kan få men efter trauman, men unga vuxna växer av att övervinna hinder i stället för att undvika dem. Ge känslomässigt och praktiskt stöd, uppmuntra dem att ta pauser från stressen, be med och för dem och inflika en gnutta humor.

6. Beröm dem för deras ansträngningar. När man berömmer unga vuxna för deras hårda arbete och uthållighet hjälper man dem att fortsätta med en uppgift längre, anta större utmaningar och finna större glädje i arbetet. En formel som president Thomas S. Monson använt lyder: ”Arbete fungerar när önsketänkande slår fel.”¹

7. Sök inspiration. Våra böner och vår tro hjälper oss att öppna hjärtat och låta Gud förändra oss. En kvinna jag känner var bekymrad över de teveprogram som hennes vuxna barn lät sina barn titta på. Hon tyckte att programmen uppvisade brist på respekt och stridigheter fastän de ansågs vara lämpliga för barn. Eftersom hon inte ville tränga sig på bad och fastade hon regelbundet om vad hon skulle göra eller säga. En morgon ringde hennes svärdotter för att be om råd om hur hon skulle hantera bristen på respekt och allt bråk som förekom barnen emellan. Min vän berättade om vad hon märkt med teveprogrammen, ett inflytande som hennes svärdotter aldrig hade lagt märke till. De unga föräldrarna tog upp problemet med barnen. De kom överens om att göra vissa förändringar, och atmosfären i hemmet förbättrades.

8. Samtala om pengar. Med din egen situation och barnens mognad i åtanke kan du under bön bestämma vilket slags ekonomisk hjälp, om någon, du ska ge dina barn. De kanske bara behöver din hjälp med att göra upp en budget. Om du ger dem ekonomisk hjälp, var då tydlig från början om du vill att pengarna ska betalas tillbaka eller användas på ett visst sätt. Ge dem sedan glatt ansvaret att hantera sina pengar och lära av sina misstag, till exempel att de får vara utan något i morgon om de spenderar för mycket i dag.

9. Var ödmjuk. När du är benägen att älta misstag du gör som förälder, försök då fördjupa din ödmjukhet i stället för din förödmjukelse. Be vänligt om ursäkt, säg vad du ska göra för att förbättra dig och fortsätt sedan framåt med självtillit. Låt dina barn dra slutsatsen, efter att ha observerat dig, att misstag inte innebär slutet, att ursäkter inte är tecken på svaghet och att det ger frid att förlåta andra och oss själva.

10. Mät den verkliga framgången. När vi fokuserar för mycket på hur andra ska döma oss för våra barns val (på gott och ont) förlorar vi objektivitet, och ofta Anden. Tänk på att vår framgång som föräldrar inte avgörs av hur väl våra barn följer våra värderingar utan av hur hängivet och osjälviskt vi följer dem.