Håll åldersgränsen

Ethan tittade på de färgglada videospelen på hyllorna. Hans föräldrar sade att han kunde välja ett spel som födelsedagspresent och det fanns så många att välja mellan! Ethans ögon flyttade sig från ett biljaktsspel till ett äventyrsspel till ett dansspel. Till slut valde han biljaktsspelet och tog det till sin pappa.

”Hittade du ett som du gillar?” frågade pappa.

”Jag tror jag vill ha det här biljaktsspelet”, sade Ethan.

”Det ser roligt ut”, sade pappa. ”Vad är det för åldersgräns?”

Ethan vände på omslaget. Han visste att han bara fick spela spel som hade en viss åldersgräns. När han fick datorn pratade hans föräldrar med honom om hur viktigt det var att följa familjens regel om åldersgränser på videospel. Ethan visste att många spel innehöll sådant som var dåligt, och han ville vara lydig.

Ethan hittade åldersgränsen på omslaget och visade den för pappa. ”Det kan spelas av alla”, sade han.

”Jättebra”, sade pappa. ”Vi går och betalar. Grattis på födelsedagen, Ethan!”

”Tack, pappa!” Ethan log. Han var ivrig att komma hem och pröva på sitt nya spel.

Några dagar senare gick Ethan hem till sin vän Chase för att spela. Han och Chase gick i samma primärklass och de lekte mycket tillsammans. Ethan tog med sig sitt nya videospel.

”Hej, Ethan”, sade Chase när han öppnade dörren. ”Kom in. Jag har ett nytt videospel vi kan spela!”

”Det har jag också!” sade Ethan och höll fram sitt spel.

Pojkarna satte sig framför datorn och Chase satte in sitt spel. Titeln lyste upp skärmen, och det gjorde även åldersgränsen. Ethan blev alldeles kall. Det var en åldersgräns som han inte hade nått.

Chase navigerade igenom menyerna med sin handkontroll och startade spelet. Ethan såg inget som var dåligt än. Han använde sin handkontroll för att få sin person i spelet att flytta på sig. Det var roligt, men ju mer han spelade, desto mer illa till mods kände han sig. Han hade fortfarande inte sett något dåligt, men han ville följa sin familjs regel.

”Du, Chase, jag får inte spela spel med den här åldersgränsen”, sade Ethan.

”Å, det är okej”, sade Chase. ”Det finns inget dåligt i spelet.”

”Är du säker?” frågade Ethan.

”Ja”, sade Chase. ”Min familj spelar det. Jag tror det har fått fel åldersgräns.”

Just då stack Chases mamma in huvudet genom dörren. ”Hej, pojkar”, sade hon. ”Är allting okej?”

Ethan svalde hårt. ”Hej, syster Murphy”, sade han. ”Det är bara det att jag inte får spela videospel med den här åldersgränsen.”

”Jag sade till honom att det inte fanns något dåligt i spelet”, sade Chase.

Chases mamma viftade med handen. ”Oroa dig inte, Ethan”, sade hon. ”Jag vet att många spel med den åldersgränsen inte är bra, men din mamma låter dig säkert spela det här.” Hon log och gick ut ur rummet.

Chase fortsatte spela, men Ethan lade ner sin handkontroll. ”Chase, kan vi inte spela biljaktsspelet som jag tog med mig?” frågade Ethan.

Chase ryckte på axlarna och fortsatte att stirra på skärmen. ”Nä, jag spelar hellre det här.”

Ethan ställde sig tyst upp och gick till Chases rum där han hittade några leksaksbilar att leka med. Det var inte lika roligt som hans videospel, men Ethan tyckte att det kändes bra att följa familjens regel.