Kom ihåg honom på sabbaten

Vår söndagsskolelektion om att hålla sabbatsdagen helig hade gått bra — tills någon nämnde teve.

När olika personer gav sin åsikt om huruvida det var lämpligt att titta på teve på söndagar, blev en del av dem självgoda i sina yttranden. Det dröjde inte länge förrän andra klassdeltagare blev stötta. Anden, som hade varit närvarande i samtalet i början, ersattes av en påtaglig spänning.

Kenneth Payne, en medlem i stavspresidentskapet, såg den ökande missämjan och bad att få säga något. Han ställde sig upp och började berätta om sin son Brian som hade verkat som missionär i Japanmissionen Tokyo Nord. När president Payne och hans familj hämtade Brian på flygplatsen i mars 2003, klagade han på att hans käke var stel och gjorde ont. Inom några veckor konstaterades det att Brian hade fått non-Hodgkin-lymfom.

En månad senare påbörjades kemoterapi och sedan strålbehandlingar. President Payne sade att läkarna hade planerat en benmärgstransplantation den 22 september, men redan i början av månaden ”började det bli mycket jobbigt för Brian”.

Han lades in på sjukhus den andra veckan i september. Vid det laget bestämde läkarna att det var för sent för en transplantation eftersom cancern var så aggressiv. Familjen tog hem Brian från sjukhuset den 21 september. Morgonen därpå dog han.

”Den 22 september är en mycket speciell dag för min familj och mig”, sade president Payne. ”Den dagen tar vi det lugnt och tänker på Brian, det han har gett vår familj och hur han gav sina två sista år till Herren och det japanska folket, som han älskade. Vi saknar honom, och den dagen tänker vi på hans liv och hedrar hans minne.”

Söndagen är, för oss alla, sade president Payne, en dag när vi ska ta det lugnt och minnas.

”Vi tar oss tid att gå till kyrkans möten, ta del av sakramentet, sörja över våra synder och begrunda Frälsarens lidande för vår skull”, sade han. ”Vi tjänar, vi visar kärlek och vi försöker att inte distraheras av aktiviteter som hindrar oss från att dyrka honom.”

President Payne sade att om söndagens aktiviteter inbjuder en sådan anda så kan vi gott ta del av dem. Men om de distraherar oss från att minnas Frälsaren och från att tjäna på sabbaten så som han skulle ha tjänat, då kanske vi borde tänka om.

Sedan satte han sig ner och sade inget mer. Det behövde han inte. Anden hade återvänt till klassrummet och vi hade alla lyssnat.