Vår himmelske Faders kärlek

För en tid sedan frågade våra vänner om deras son John och hans flickvän fick bo hos oss under ett besök över en helg. John är mindre aktiv och hans flickvän är inte medlem i kyrkan. Vi lät henne sova i vår sons rum och John fick sova på en soffa i vardagsrummet.

Innan de kom bad vi till vår himmelske Fader och frågade hur vi skulle förhålla oss till dem — som lärare, föräldrar eller helt enkelt som vänner. Svaret kom att vi behövde följa Andens maningar och hjälpa dem andligt sett.

Varje kväll sitter min make, min son och jag ner och studerar skrifterna. Första kvällen med våra gäster kände vi att vi inte skulle inbjuda dem att studera med oss. Men nästa kväll före skriftstudierna knackade John försiktigt på vår dörr och sade: ”Mary är rädd för att fråga, men hon vill veta om vi kan studera med er.”

Vi slog upp dörren, bjöd dem att komma in och så började vi studera Mormons bok tillsammans. Mary hade aldrig läst skrifterna tidigare och visste inte om hon trodde på Gud. Hon medgav att när hon kom hem till oss så hade hon varit rädd att vi skulle tvinga henne att vara med på något religiöst som hon inte förstod.

För att Mary skulle känna sig bättre till mods berättade min make för henne om frälsningsplanen, Frälsaren Jesus Kristus, Joseph Smiths första syn och Mormons bok. Hon pratade med oss till midnatt.

Dagen därpå var John och Mary med på en lektion med missionärerna. Jag ska aldrig glömma anden som fyllde rummet. Efter en enkel lektion pratade vi om vår himmelske Faders natur. Sedan frågade Mary varför Gud tillåter lidande om han älskar oss, en fråga som jag hade funderat på länge.

Flera dagar tidigare hade jag fått ett brev av en vän som hade fått missfall med sitt tredje barn, så Marys fråga berörde mig. Jag vittnade om att tillfälliga stunder av lycka och glädje inte kan lära oss så mycket på ett djupt och evigt plan som tider då vi upplever en personlig tragedi. Jag sade till Mary att sorg kan härda oss som en eld härdar järn. Om vi är trofasta mot Gud när vi går igenom prövningar så stärks vår tro.

Det var ett oförglömligt samtal. Efteråt satt vi tysta medan Anden vittnade om vår himmelske Faders kärlek. När Mary tittade upp lyste ögonen och de var fulla av tårar.

Jag vet inte vad som kommer att hända under åren som kommer, men jag vet säkert att den insikt jag såg i Marys ögon den där dagen kommer att hjälpa henne igenom livet och kanske hjälpa till att leda henne till sin himmelske Fader.