Hans nåd är nog

Kristi arrangemang angående oss liknar en mamma som ordnar musiklektioner till sitt barn. Mamman betalar pianoläraren. Eftersom mamman har betalat hela skulden kan hon vända sig till sitt barn och be om något. Vad är det? Övning! Betalar barnets övning pianoläraren? Nej. Återgäldar barnets övning mamman för att hon har betalat pianoläraren? Nej. Övningen är sättet varpå barnet visar uppskattning för mammans ofattbara gåva. Det är så han tar till vara den underbara möjlighet som mamman ger honom att leva sitt liv på en högre nivå. Mammans glädje ligger inte i att få tillbaka pengarna utan i att hon ser att hennes gåva används — att hon ser sitt barn göra allt bättre ifrån sig. Och därför fortsätter hon uppmana barnet att öva, öva, öva.

Om barnet ser mammans krav på övning som att hon är för befallande (”Men mamma, varför måste jag öva? Inga av de andra barnen måste öva! Jag ska ju bli professionell baseballspelare ändå!”), så kanske det är för att han inte ser saker och ting med mammans ögon. Han ser inte hur mycket bättre hans liv kunde vara om han valde att leva på ett högre plan.

På samma sätt kan Jesus, eftersom han har betalat för nåden, vända sig till oss och säga: ”Följ mig” (Matt. 4:19); ”[Håll] … fast vid mina bud” (Joh. 14:15). Om vi tycker att det är alltför mycket begärt att uppfylla hans krav så är det kanske för att vi ännu inte ser genom Kristi ögon. Vi har ännu inte förstått vad han försöker göra av oss.

Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Den ångerfulla syndaren måste lida för sina synder, men hans lidande har ett annat syfte än att vara ett straff eller en avgift. Syftet är förändring” (The Lord’s Way [1991], s. 223; kursivering i originalet). Låt oss se detta i barnpianistens perspektiv: Barnet måste öva på att spela piano, men övningen har ett annat syfte än att vara ett straff eller en avgift. Syftet är förändring.

Försoningens underverk är inte bara att vi kan leva efter att vi har dött utan att vi kan leva ett mycket rikare liv (se Joh. 10:10). Försoningens underverk är inte bara att vi kan renas och tröstas utan att vi kan förvandlas (se Rom. 8). Skrifterna gör det klart att inget orent kan vistas hos Gud (se Alma 40:26), men det finns ingen oförändrad varelse som heller vill det.

Försoningens underverk är inte bara att vi kan komma hem utan att vi på ett — mirakulöst — sätt kan känna oss hemma där. Om vår himmelske Fader och hans Son inte kräver tro och omvändelse så skulle det inte finnas någon önskan att förändra sig. Tänk på dina vänner och familjemedlemmar som har valt att leva utan tro och utan omvändelse. De vill inte förändras. De försöker inte överge synden och känna sig bekväma med Gud. I stället försöker de överge Gud och känna sig bekväma med synd. Om Fadern och Sonen inte krävde att vi ingick förbund och inte gav oss den Helige Andens gåva så skulle det inte finnas något sätt att förändra sig. Vi skulle bara ha vår egen viljestyrka för evigt, och ingen tillgång till hans kraft. Om vår himmelske Fader och hans Son inte krävde tro och uthållighet till änden skulle vi inte införliva sådana förändringar med tidens gång. De skulle alltid vara ytliga och kosmetiska i stället för att tränga ner djupt inom oss och bli en del av oss — en del av den vi är. Enkelt sagt; om Jesus inte krävde att vi övade så skulle vi aldrig bli heliga.

Bild

Ett porträtt av Jesus Kristus

Detalj från Kristus och den rike unge mannen, av Heinrich Hofmann, med tillstånd av C. Harrison Conroy Co.

”Men fattar du inte hur jobbigt det är att öva? Jag är bara inte bra på att spela piano. Jag slår ner fel tangenter hela tiden. Det tar en hel evighet att få det rätt.” Vänta nu. Är inte allt det där en del av inlärningsprocessen? När en ung pianist slår ner fel tangent så säger vi inte att han är ovärdig att fortsätta öva. Vi förväntar oss inte att han ska spela perfekt. Vi förväntar oss bara att han ska fortsätta öva. Fullkomlighet kanske är hans slutliga mål, men just nu kan vi vara nöjda med stegen i rätt riktning. Varför är det här perspektivet så lätt att se när det gäller att lära sig spela piano men så svårt att se när det gäller att lära sig himlen?

Alltför många ger upp i fråga om kyrkan därför att de är trötta på att hela tiden känna att de kommer till korta. De har försökt hittills, men de känner hela tiden att det inte är tillräckligt. De förstår inte vad nåd är.

Det borde inte finnas bara två alternativ: att vara fullkomlig eller att ge upp. Är de enda alternativen när man lär sig spela piano att kunna spela i Carnegie Hall eller att sluta? Nej. Tillväxt och utveckling tar tid. Det tar tid att lära sig olika saker. När vi förstår vad nåd är så förstår vi att Gud är tålmodig, att förändring är en process och att omvändelse är ett mönster i våra liv. När vi förstår vad nåd är så förstår vi att Kristi försonings välsignelser är fortgående och att hans styrka är fullkomlig i vår svaghet (se 2 Kor. 12:9). När vi förstår vad nåd är kan vi, som det står i Läran och förbunden, ”[fortsätta] i tålmodighet tills [vi] är fullkomliggjorda” (L&F 67:13).

Nåd är inte någon extramotor som startar när bränslet tagit slut. Det är snarare en ständig energikälla. Det är inte ljuset i slutet av tunneln utan ljuset som tar oss igenom tunneln. Nåd är inget som uppnås någonstans längs vägen. Vi får nåd här och nu.

Kristi nåd är tillräcklig (se Ether 12:27; L&F 17:8) — tillräcklig för att täcka vår skuld, tillräcklig för att förvandla oss, och tillräckligt för att hjälpa oss oavsett hur lång den förvandlingsprocessen är. Mormons bok lär oss att enbart förlita oss på ”den helige Messias förtjänster och barmhärtighet och nåd” (2 Nephi 2:8). När vi gör det upptäcker vi inte — som vissa kristna tror — att Kristus inte kräver något av oss. Vi upptäcker i stället anledningen till att han kräver så mycket och styrkan att göra allt han ber oss om (se Fil. 4:13). Nåd är inte frånvaron av Guds höga förväntningar. Nåd är närvaron av Guds kraft (se Luk. 1:37).

Guds nåd är tillräcklig. Jesu nåd är tillräcklig. Den är tillräcklig. Den är allt vi behöver. Ge inte upp. Fortsätt att försöka. Leta inte efter flyktvägar eller ursäkter. Sök Herren och hans fullkomliga styrka. Leta inte efter någon att skylla på. Leta efter någon som kan hjälpa dig. Sök efter Kristus, och när du gör det får du känna den möjliggörande kraft och gudomliga hjälp som vi kallar hans underbara nåd.