Det vördnadsfulla lammet

När jag var omkring sju år gammal ville min primärpresident hjälpa barnen att vara mer vördnadsfulla i Primär. Hon gjorde en stor anslagstavla i form av ett lamm. När ett barn visade vördnad satte hon ett klistermärke som såg ut som ett lamm på anslagstavlan bredvid hans eller hennes namn. Jag ville verkligen ha ett sådant lammklistermärke. Så en dag i Primär satt jag tyst med korsade armar och stirrade på Primärs president så att hon skulle se att jag var vördnadsfull. En längre pojke satt framför mig, så jag flyttade mig åt sidan på bänken så att hon kunde se mig.

Medan jag satt där och var vördnadsfull började pianisten spela en mjuk och stilla primärsång. När jag lyssnade fick jag en fridfull känsla inom mig och det började rinna tårar nerför kinderna. Jag visste inte varför jag kände mig så glad och fridfull.

Efter Primär berättade jag för mamma vad jag hade känt och hon sade att det var Anden. Den dagen lärde jag mig hur Anden känns. När jag måste fatta viktiga beslut och behöver vägledning från Anden så tänker jag på hur fridfull jag kände mig den dagen, och då kan jag känna igen hur Anden talar till mig.