Hjärtesorg och hopp: När en äkta hälft använder pornografi

Att lära sig om och ta itu med traumat, skuldkänslor och andra reaktioner som uppstår när någon upptäcker att hans eller hennes äkta hälft använder pornografi.

När Eva upptäckte att hennes make använde pornografi kände hon en ”intensiv smärta, ilska, hjärtesorg och nedstämdhet, och hon fick tvångstankar. Tvångstankar är faktiskt vanliga hos någon som upplever traumat att bli sviken av att en äkta hälft missbrukar pornografi, och Evas beteende som reaktion på de här intensiva känslorna är inte heller ovanlig. Hon började ständigt tänka på sin make och vad han gjorde. Var var han? Vem pratade han med? Vad gjorde han? Hans pornografi- och sexmissbruk blev det centrala i hennes liv, och hon ville förtvivlat gärna ”fixa” honom. Hon trodde att om hon kunde göra så att han fick problemet under kontroll så skulle de bli lyckliga.

När Jamie fick veta att hennes make använde pornografi så reagerade hon med en förståelig önskan att kontrollera allt hon kunde. Hon trodde att hon kunde arrangera sin make Jons liv så att han inte skulle söka omedelbar tillfredsställelse genom pornografi och därför inte hade något annat val än att välja rättfärdighet. Hon skrev dagliga listor åt honom: Vad han kunde göra på fritiden och vilka sysslor han behövde utföra.

En viktig punkt på Jamies resa kom när hennes biskop blev inspirerad att säga: ”Jamie, det här är inte ditt fel. Inget som du gör får honom att titta på pornografi. Det är hans val.” Och precis som hon inte var orsaken till att han tittade på pornografi, kunde hon heller inte vara orsaken till att han slutade. Intellektuellt sett visste Jamie redan det som biskopen sa till henne, men hon säger att efter biskopens påminnelse ”slutade jag göra listor. Jag slutade försöka kontrollera hans beteende och tvinga honom till rättfärdighet – och jag fokuserade på mig själv.” Jamie gav sig själv tillåtelse att känna sin egen smärta och arbeta på sin egen återhämtning.

Efter Jamies insikt kämpade Jon och fick ofta återfall, men han tog ansvar för sina handlingar. Och när båda arbetade på att helas var och en på sitt håll, upptäckte Jon och Jamie att de kunde helas bättre som enskilda och som ett par.

Få förståelse, stöd och bekräftelse genom att prata med någon när så är lämpligt.

En annan vändpunkt för Jamie och Jon kom när ett av deras barn behövde en välsignelse. De ringde hemläraren som modigt förklarade att han sökte hjälp för att hantera sin egen kamp mot pornografi. Han erbjöd sig att hitta någon annan som kunde ge välsignelsen. Den öppenheten mildrade skammen som Jon och Jamie kände över sin situation, och Jon kände sig äntligen trygg nog att prata om sitt missbruk med någon förutom Jamie.

När hemlärarens fru erbjöd sig att prata med Jamie så kunde Jamie inte se vitsen med det eftersom det inte skulle ”fixa” Jon, och vid den tidpunkten var det hennes mål att fixa honom. Men när Jamie och hemlärarens fru hade pratat kände hon sig lättare om hjärtat. Inget hade förändrats. Jon kämpade fortfarande, men hon var lättad över att någon annan visste vad hon gick igenom, och hennes värld hade inte krossats.

Att känna och följa den Helige Andens maningar och få ny tillit till Gud.

När Amy ställdes inför makens uteslutning visste hon att Frälsaren hade lösningen på den förkrossande tyngden hon kände. Men hon säger att hon inte var säker på hur hon skulle ”överbrygga avgrunden mellan den plats jag befann mig på och Jesu Kristi helande kraft”. Hur, undrade hon, kunde hon någonsin hitta, eller bygga, en bro?

Först försökte hon lindra smärtan genom att ihärdigt vaka över sin make och vädja till Herren att hela honom. Men en dag kom en andlig maning som förändrade allt: Amy insåg att kontroll över någon annans beteende inte tillhör vår himmelske Faders plan, och det hjälpte henne inte att komma närmare Frälsaren. Hon säger att det bästa hon kunde göra var att påbörja sin egen resa mot helande – och lämna över makens resa till honom. Hon insåg genom Andens inspiration att hon behövde sluta leva sitt liv som en reaktion på pornografi och lita på att Jesu Kristi och hans försonings möjliggörande kraft skulle stärka och välsigna henne.

Amy säger att när hon ser tillbaka så fanns det inget i hennes forskande eller vakande över sin make som gav någon känsla av frid. Livet ”var ett fullständigt kaos”, säger hon. ”Och den enda friden jag kände var när jag insåg att min himmelske Fader hade en plan” för hennes make och för henne. När hon använde sin handlingsfrihet och vände sig till Gud och sökte hans hjälp, ”så kom hjälpen” och avgrunden mellan hennes smärta och Frälsarens hjälp kändes inte fullt så vid och smärtan inte så tung.

Hitta en väg till helande med hjälp av resurser som litteratur, en kvalificerad terapeut, en mentor eller ett beprövat återhämtningsprogram.

Bild

Woman receiving angelic help

Detalj från Det som gått förlorat ska hon finna, av Brian Kershisnik

Efter 25 års äktenskap fick Gina veta att hennes make använde pornografi och hade varit otrogen. Gina blev helt förkrossad och ringde sin biskop. Hon insåg snart att han var en förstående lyssnare som lät henne gråta när hon behövde det – en välsignelse som hon upptäckte att inte varje maka i hennes situation har.

Gina minns att i ett av deras första möten ”rådde biskopen mig att genast börja gå i terapi, inte för mitt äktenskap eller för min make, utan för att jag skulle ha ett starkt stöd när jag mötte utmaningarna jag stod inför. Han ville att jag skulle känna någons omsorg om mig, och han visste att han inte hade den bakgrund som kanske behövdes. Han såg min nedstämdhet och ångest och rådde mig att prata med min läkare om vilken medicinsk hjälp jag kunde behöva.”

Under åren som följde besökte Gina regelbundet stödgrupper. Hon fick terapi och sökte stöd från sin familj. Ibland ringde hon dem och bad dem be för henne under hennes svåraste dagar. Hon säger att hon har lärt sig att ”min himmelske Fader aldrig låter mig sitta i mörker”.

Prata regelbundet med närstående om en personlig resa mot helande och återhämtning, och gör det på ett öppenhjärtigt och uppriktigt sätt.

Melissa bestämde sig för att försöka en gång till att rädda sitt äktenskap som kändes främmande och disharmoniskt. Det var då hennes make Cameron ärligt berättade om sitt pornografimissbruk. Efter hennes vädjan gick han med på att tala om det för biskopen, och så småningom berättade båda om det för sina föräldrar. Men, som han förklarar, ”det tog två år för mig att äntligen inse att omvändelsen innebar mer än att tala om det för några personer och be en bön”. Han behövde lära sig att det inte räckte att låta bli att titta på pornografi. För att verkligen återhämta sig behövde han vända sig till Gud och hitta sunda sätt att hantera stressen, rädslan, skammen och ångesten som triggade igång hans begär att titta på pornografi.

Efter ett återfall gick Cameron med på att gå igenom ett återhämtningsprogram, och med tiden har han insett att Frälsaren inte ger upp hoppet om oss så fort vi gör ett misstag.

Tack vare att Melissa också går igenom ett tolvstegsprogram har hon och hennes familj äntligen redskapen de behöver för att gå framåt. Hon minns hur svåra tolvstegsmötena var i början, men hon motiverades av en handledare som föreslog att Melissa skulle ”ge oss 90 dagar. Om du inte tycker om oss så ersätter vi dig för obehaget.” Melissa insåg så småningom att på samma sätt som hon fick hopp genom andras berättelser, kanske hon kunde ge hopp åt andra genom att berätta om sina upplevelser.

Melissa hade trott att om hon fortsatte vara gift, kunde hon bara låtsas vara lycklig. Hennes perspektiv förändrades när hon insåg att Frälsaren såg potentialen i henne, i Cameron och i alla vår himmelske Faders barn. Han gav allt han är – världens liv och ljus – för att rädda oss och ge oss en chans till. Tack vare Frälsaren, säger Melissa, kan hon nu le på ett äkta, jag-är-glad-att-jag-lever-sätt.

Sätta lämpliga gränser gentemot den som missbrukar pornografi och etablera en struktur som gör att ni kan fungera och helas.

När Jon och Jamie hade befunnit sig på resan mot att övervinna pornografi ett bra tag, upptäckte de hur bra det var att sätta gränser. Och fastän Jon har varit fri från pornografi länge har de gränserna kvar än, tack vare sinnesfriden de ger. Jamie säger att när hon var som mest sårbar ”skyddade jag mitt hjärta genom att sätta gränser”.

Hon och Jon kom överens om att det fanns lämpliga tider och sätt att samtala om frågor som rörde ett återfall. De kom överens om att inte ha några ”sms-krig” utan att prata med varandra ansikte mot ansikte. De enades också om att om ett samtal urartade i ett gräl så skulle de göra ett avbrott och prata senare.

Många av Jons och Jamies gränser rörde hur de kommunicerade, men några av de andra gränserna handlar om orsak och verkan, och de enades om att vissa handlingar leder till vissa resultat. Jamie säger att båda därigenom känner att livet inte är fullt så kaotiskt.

Ha dagliga rutiner som helar och vårdar sinne, kropp och ande.

Bild

Woman mending a tear

Detalj från Lagning, av Brian Kershisnik

Gina minns att kort efter att hon hade träffat sin biskop första gången så rådde han henne att göra några saker som kändes som standardsvar. ”Han uppmanade mig milt”, minns hon, ”att besöka templet, läsa skrifterna och fortsätta be.”

Under de svåra åren som följde insåg Gina att ”standardsvaren” var hennes sätt att ta hand om sig själv. Skrifterna blev hennes fristad. ”Jag läste en vers, skrev ner den och försökte komma fram till vad den innebar i min situation. Och sedan skrev jag ner tankarna jag fick”, säger hon. ”Jag visste att jag mer än någonsin tidigare behövde höra Herrens ord och verkligen låta det slå rot i sinnet. Jag var så förvirrad när det gällde resten av min värld, men när jag var försjunken i skrifterna var det i alla fall något som gav mig insikt – en vers åt gången.”

På liknande sätt fick bönerna och tempelbesöken en djupare mening. ”När jag hade utgjutit mitt hjärta”, minns Gina, ”sa jag: ’Himmelske Fader, nu är det din tur.’” Och så väntade hon lugnt och lyssnade. ”Också när det var som mörkast”, förklarar hon, insåg hon att hennes ”ande växte”.

Ingen resa mot helande är den andra lik, och varje resa är en process – inte en destination. Men det som många berättelser har gemensamt är en insikt om att inget mått av pornografi är okej eller normalt. När någon hänger sig åt pornografi, oavsett hur ofta eller hur mycket, kommer hans eller hennes äkta hälft alltid att känna sig förkrossad, sviken, avvisad och skamsen, och ifrågasätta sitt värde. Pornografimissbruk skadar gemenskapen, tilliten och kommunikationen som är nödvändig för en sund relation – vilket innebär att det är viktigt att den äkta hälften söker hopp och helande.

En annan gemensam nämnare är den trösterika insikt att makar trots den bittra upplevelsen kan ”känna till det söta”, inte genom att hitta det på andra sidan av sina prövningar utan genom att hoppfullt vända sig till Jesus Kristus när de är mitt i dem.

I dag är Gina skild och fokuserar på sitt eget och sina barns helande, och hon hjälper ofta andra kvinnor i liknande situationer att få hopp. Melissa och Cameron är fortfarande gifta och arbetar på återhämtningen. Det gör också Jamie och Jon som aktivt hjälper andra par att uppnå det helande som de själva har funnit tack vare Frälsaren och hans försoning.

Eva är skild och går regelbundet på tolvstegsmötena där hon känner sig trygg och får bekräftelse medan hon arbetar på sin återhämtning. Hon har förstått att fastän hon en gång fokuserade helt på sin makes missbruk, blir hon helad genom att sätta Frälsaren i centrum i allt hon gör.

Amy och hennes make är fortfarande gifta, trots att han får fortsatta återfall. Men Amy vittnar om att hon får frid när hon tittar på generalkonferensen och tänker: ”Hur kan jag bota min smärta?” och inte ”Jag hoppas min make hör det här.” Hon vet att Jesu Kristi helande kraft och hennes tro på försoningens oändliga natur ger hopp, inte bara för hennes make utan också för henne.

En syster som påverkats av pornografi kanske talar för alla när hon säger: ”Frälsaren vill inte att vi anstränger oss mer. Han vill att vi vänder oss till honom tidigare.” De här sju beteendena hjälper kvinnor och män i deras ansträngning att göra det.