Efter en helg med stark vårkänsla samlades vi i våra olika möteshus för att lyssna till budskapen från medlemmar i vår stav. Mötet sändes från Västra Frölunda och många i staven kunde se det i sina egna möteshus. Vår stavspresident, Lars Landrö, presiderade samt ledde mötet. Mötet inleddes med att vi tillsammans sjöng ”Kom, kom Guds folk”, en uppmaning som vi kände gick som en röd tråd genom hela mötet.

Vi började med att lyssna till Filippa Magnusson från Trollhättan. Hon berättade hur det kan vara att inte känna så många i kyrkan i sin ålder, men att det nu är lättare att få nya kompisar via ungdomsaktiviteterna. Och, som hon utryckte det, ”ålder spelar ingen roll, bara man har kompisar”. Hon avslutade sitt tal med en egenhändigt skriven och berörande dikt.

Daniel Malm tog upp vikten av att kontinuerligt göra de små sakerna. Han gjorde jämförelsen med att ta blodtrycksmedicin. Om man tar rätt dos varje dag går det väl. Om vi skulle missa en dag så går det också bra, men man kan inte spara doserna till söndagen och ta allt på en gång. Likadant är det med det andliga, sa han. Den dagliga dosen är livsviktig. För att lyckas med att få i sig dosen varje dag kan man skapa rutiner för andligt och timligt välbefinnande. Broder Malm betonade vikten av att bry sig om varandra av hjärtat, att ha daglig kontakt och att bära varandras bördor, som det beskrivs i Matteus 11:28.

Vi öppnar ett nytt kapitel i kyrkans historia, slog Mattias Nyberg fast. Kyrk­ans förändring från hem-­ och besökslärarverksamhet till stödverksamhet är ett nyare och heligare tillvägagångssätt. Broder Nyberg betonade att vi är i olika situationer i livet. Därför har vi olika behov. Vi uppmanas att be om inspiration för att veta hur vi ska göra när vi stödjer varandra. Några förslag på vad som kan göras är att gå på promenad; äta lunch; skicka en upplyftande kommentar, ett tal eller ett musiknummer; berätta om något som lyfte dig; ha ett videosamtal och använda sociala medier. Vi kan också fortsätta använda de verktyg vi hade tidigare – de har inte försvunnit. Vi lever i en spännande tid! Han avslutade med att vittna om att allt som har värde för honom, har han fått tack vare sitt medlemskap i den här kyrkan.

Anna Markman, Hjälpföreningens president i Utby församling, talade om vikten av att vara förberedd. Syster Markman talade om oljan som jungfrurna hade i sina lampor. Den jämför hon med den Helige Andens vägledning som kan lysa upp vägen för oss på samma sätt som en oljelampa kan. Den kan ge oss möjlighet att förstå och leva efter evangeliet – ett evangelium där alla är betydelsefulla. Hon berättade vidare hur hon tagit till sig ett mönster från president Nelson som innefattar att be, lyssna och skriva upp tankarna man får. Efter att ha börjat följa det här mönstret upplever syster Markman att hon kan förflytta berg, får ett klarare sinne och kan ställa de rätta frågorna. Vi kan vara både Marta och Maria i våra liv, både tjänande och lyssnande. Hon avslutade med att vittna om att ”han är med oss, vår Herre och vän. Låt honom hjälpa och förbereda dig”.

Ännu en president för Hjälpföreningen fick tala under mötet, Barbara Cunningham Johnsson från Västra Frölunda församling. Hon berättade om hur vi genom skrifterna kan finna tröst och svar på böner. Hon berättade att hon läst skrifterna många gånger och att hon upplever att betydelsen ändras. Ett skriftställe som tidigare inte betytt något är nu plötsligt ett svar.

Under konferensen fick vi njuta av två musiknummer, arrangerade av Neil Baker. Det första var ”Jag är Guds lilla barn” som framfördes av en kör från Västra Frölunda. Senare fick vi höra ett upplyftande arrangemang av ”O min Fader”, framfört av Astrid Helmstad på fiol, som ackompanjer­ades av syster Kelley på piano.

Vi har fem heltidsmissionärer utskickade från vår stav och vi fick förmånen att få insyn i äldste Söderbergs liv och tankar om missionen via hans pappa, Örjan Söderberg. Äldste Söderberg verkar i Coloradomissionen Denver Syd och har som alla missionärer kontakt med sin familj via mail under förbered­elsedagen. Vi fick höra hur en evakuering av deras möteshus en söndag ledde till att besökare på uppmaning åkte till ett närliggande möteshus och hur talen där var till stor hjälp i deras liv. Som äldste Söderberg uttryckte det: ”Magiskt hur allt matchar.”

Vi fick flera goda tankar från den unge missionären som undrar varför han utsatt sig för det han gör. Man kan se det som ett val eller bli bitter, säger han. Han säger också att han har frågor och söker svar på dem. Han uttrycker det så fint med att säga att vi ”kan inte låta frågetecken paralysera oss”. Han skriver vidare att man kan ”göra det obekväma till en välsignelse”. I ett av sina mejl hem beskriver han hur veckans mirakel hände i en tvättstuga via ett samtal med en person som ledde till ett dop. Det är tacksamt att få lyssna till missionärernas uppbyggande upplevelser och få ta del av styrkan som vi kan se hos dem, avslutar pappa Söderberg.

Tillsammans sjöng vi, stående, psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Det var en mäktig känsla att befinna sig mitt i en jättekör (församlingen) och veta att så många andra samtidigt sjöng på andra platser i vår stav. Även om vi inte möts blir vi förenade genom sången.

Vi fick höra från en alldeles färsk hemkommen missionär som varit i Englandmissionen Leeds. Syster Cecilia Bensige vittnade om hur hon upplevde att hon under sin tid som missionär blivit slipad och är mer av en diamant nu. Hon berättade om hur hennes kamrat tappade sin Ipad och hur den gick sönder och behövde lagas. Där, på stället som de skulle laga den, fanns en kille som var öppen för andlighet och han döptes efter några veckor. Som syster Bensige uttryckte det: ”När det går fel går det faktiskt rätt.”

Som avslutning fick vi lyssna till vår stavspresident Lars Landrö. Han påminde oss om stavens tema som fortfarande är ”Vandra med Kristus”. Genom att skapa bilder i huvudet kan vi uppnå olika saker. President Landrö berättade om hur han, när de köpte ett nytt hus, fick en bild i huvudet av ett vedförråd. Han förändrade bilden till en plan som han sedan verkställde med gott resultat, vilket gjorde honom nöjd. Vi uppmuntrades alla att skapa bilder om hur vi vill forma våra liv. Vi kan skapa våra liv med hjälp av Mästersnickaren.

Återställelsen fortsätter och program förändras och förfinas, men doktriner är eviga och förändras inte, sa president Landrö. Syftet med den nya stödverksamheten är att betjäna och bli betjänade. Vi befinner oss alla i olika faser i livet och har olika förutsättningar, men vi kan alla visa omsorg om andra. Det finns ingen som är så svag, liten och obetydlig att det inte finns något att ge någon annan. Alla är betydelsefulla! ”Vi behöver inte göra så stora insatser”, fortsatte president Landrö, ”bara små vardagliga saker.” Vi fick fina exempel på kramar, leend­en, kort, mottaganden och en hand på axeln som har lyft president Landrö själv. Vi behöver alla känna vänskapens fasta hand, sa han.

President Landrö jämförde vår himmelske Fader med en trädgårdsmästare och hänvisade till Jakob som beskriver skötseln av olivträden. ”Gud har fullkomlig kunskap om vad som krävs för att utvecklas fullt ut.” Han avslutade med att påminna oss om Johannes 10:10: ”Jag har kommit för att [ni] ska ha liv, och liv i överflöd.”

Hem gick vi med fyllda hjärtan, en ande som gläds över att ha blivit påfylld och en längtan tills vi möts igen.