Jag hade ett fartyg att bygga
Äldste Juan Pablo Villar
i de sjuttios kvorum
Nephis upplevelse hjälpte mig se hur jag skulle hantera svårigheter i mitt liv.
Illustrationer Axel Rangel
När jag berättade för mina föräldrar att jag ville gå ut som missionär blev de inte glada. Min storebror Ivan och jag var de enda medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga i vår familj. Jag blev medlem när jag var 18 och nu, ett år senare, hade jag bestämt mig för att bli heltidsmissionär. Mina föräldrar gick till slut med på att låta mig åka, men pappa sa att när jag kom tillbaka så kunde han inte garantera att han skulle fortsätta betala mina skolavgifter.
Men jag visste att om jag tjänade så skulle Herren hjälpa mig.
Under min mission var det till stor glädje att se människor ta till sig Jesu Kristi evangelium och utvecklas mot frälsning. När jag var tillbaka hemma påbörjade jag mina studier igen. Men snart sa pappa, precis som han hade förvarnat mig: ”Jag kan inte betala längre.”
Hur är det här möjligt? tänkte jag. Jag tjänade som missionär. Jag gjorde det som Herren ville att jag skulle göra. Varför händer det här mig?
Studier och arbete
Sedan kom jag att tänka på något jag hade läst i Mormons bok. Nephi, som hade hållit alla bud, befalldes att bygga ett fartyg, något som han aldrig hade gjort förut (se 1 Ne. 17:8, 49–51). Jag kände att jag hade ett ”fartyg” att bygga. Det var ett enormt problem som jag inte visste hur jag skulle lösa, så jag bad om inspiration.
Senare pratade Ivan med mig. ”Juan Pablo, jag hörde att pappa inte ska betala dina skolavgifter”, sa han.
”Det stämmer”, svarade jag. ”Jag tror att allt är över för mig!”
Ivans svar var enkelt men det inspirerade mig. ”Vet du att du kan både studera och arbeta?” sa han. ”Då kan du betala dina skolavgifter.” Det var första gången jag insåg att jag kunde göra både och! Jag fick snart ett deltidsjobb som gjorde att jag kunde fortsätta studera.
Jag kom återigen att tänka på Nephi och fartyget: ”Jag, Nephi, … byggde [inte] fartyget på människors sätt, utan jag byggde det på det sätt som Herren hade visat mig” (1 Ne. 18:2).
Om jag hade lyssnat på mig själv hade jag gett upp i fråga om min utbildning. Men Herren inspirerade mig genom min brors ord att fortsätta. Ibland när vi får svårigheter i livet tror vi att Herren inte välsignar oss. Men nu kan jag tydligt se hur Herren välsignade mig med en möjlighet att utvecklas och växa.
Ge inte upp!
Under mina studier gifte jag mig också. Sedan, när jag nästan var klar med studierna, insåg jag att jag egentligen inte gillade det som jag studerade. Jag ville ge upp. Men min fru sa: ”Du kan inte ge upp. Du vet inte vad Herren har i beredskap åt dig, så du måste avsluta studierna.”
Ännu en gång kom jag att tänka på Nephi. Han gav inte upp fastän han blev misshandlad av sina bröder. I stället litade Nephi till Gud och prisade honom. ”Jag knotade inte mot Herren för mina bedrövelsers skull”, sa han. Så småningom blev han befriad, och ”det hände sig att jag, Nephi, styrde fartyget så att vi åter seglade mot det utlovade landet.
Och det hände sig att sedan vi seglat under många dagars tid anlände vi till det utlovade landet” (1 Ne. 18:16, 22–23).
Jag gjorde som min fru hade rått mig och avslutade min utbildning. Men jag började arbeta inom ett annat yrkesområde.
Ett par år senare fick jag en stark känsla av att jag behövde förbättra mina kunskaper och att jag skulle studera vidare. En av de första frågorna jag fick när jag påbörjade ansökningsprocessen var om jag hade en kandidatexamen. I det ögonblicket kunde jag genast höra min frus ord: ”Du vet inte vad Herren har i beredskap åt dig, så du måste avsluta studierna.” Om jag inte hade tagit kandidatexamen skulle det inte vara möjligt för mig att ta masterexamen.
Profeter vägleder oss
Varje gång jag läser i Mormons bok frågar jag mig själv: Vad vill den här profeten från 2000 år sedan att jag ska veta och tillämpa i mitt liv och i min familjs liv? Nephi, till exempel, har lärt mig att vi behöver vara redo, när Herren kallar oss, att lita på honom och att trofast tjäna honom.
Jag vet utan tvekan att när Herren kallar oss så bereder han vägen, precis som han gjorde för Nephi (se 1 Ne. 3:7).