Kristi överflödande nåd

Bild

kvinna som ser ut i fjärran

Det finns en enda lärdom jag minns från min fysikkurs på universitetet. Det var den enda klass jag nästan blev underkänd i, och efter alla dessa år är Newtons tredje lag det enda som tycks ha fastnat hos mig. Lagen är ungefär det här: för varje kraft finns det en likvärdig och motsatt kraft.

I mitt liv har jag sett hur den här lagen tycks vara sann även vad gäller andliga upplevelser, inte bara fysiska saker. Jag har sett hur Herren kompenserar för ondskans makter med kraften i sin nåd. Där synden flödar över på grund av fallet, flödar nåden också över på grund av Kristus och hans försoning.

Kristi nåd i överflöd.

Jag har känt hans nåd. Påtagligt. Tjockt. Kraftfullt nog att genomborra ett hjärta. Paulus beskrev det genom att säga att när synden flödar över, ”överflödar nåden ännu mer” (Rom. 5:20). Jag har bevittnat den sanningen. Även om jag på ett mäktigt sätt har känt Frälsarens nåd i tempel och möteshus, har jag också känt hans oerhörda nåd innanför dörrarna till ett fängelse.

Jag dras till fängelselika platser – kanske för att jag har en son som suttit fängslad, eller kanske för att jag vet hur det känns att vara bunden av något som man inte kan övervinna på egen hand. För många år sedan körde jag genom gerasenernas område. Det är en lugn plats med gröna, böljande kullar. Medan jag körde föreställde jag mig hur fängelselikt det måste ha känts för en viss person i Nya testamentet.

I Markus 5 och Lukas 8 läser vi om en begravningsplats. En man utan kläder plågades natt och dag. När Jesus såg honom frågade han om mannens namn.

”Legion”, svarade mannen och antydde att han var besatt av många onda andar (Mark. 5:9; Luk. 8:30). Men Jesus visste hur han skulle ta bort det som höll mannen i fångenskap. Det fanns grisar, en klippa och en sjö, och sedan … en botad man som satt vid sin Frälsares fötter. Påklädd och vid sina sinnens fulla bruk. Jag kan inte låta bli att undra vilka tankar och känslor som for genom mannens själ nu när han äntligen hade fått frid.

När Kristus gick ombord på ett fartyg för att färdas vidare bad mannen att få följa med honom. Kanske kände han sig särskilt trygg i Herrens närhet. Men Frälsaren hade en annan mission i åtanke för honom. Jesus bad mannen att återvända hem och berätta för sina vänner vad som hade hänt. Så mannen gick och vittnade i hela staden om ”allt som Jesus hade gjort med honom” (Luk. 8:39).

Jag försöker föreställa mig den mannens liv innan Jesus kom, innan han fick uppleva hans nåd och kraft. ”Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar” (Mark. 5:5). Då kom Kristus och hans nåd, till själva den plats där han var bunden. Och ett liv i kedjor – fångenskap och flykt från demoner – ersattes med ett vittnesbörd om Jesu Kristi barmhärtighet och kraft.

Har det någonsin känts som om ditt förflutna kan förgöra dig? Det finns en som ser det goda i dig, oavsett hur ditt liv har varit. Han vet vad du heter. Han har stora ting i beredskap åt dem som söker Herren. På den plats där du känner dig bunden, vädja om hans nåd. Lita på att den finns i överflöd.

Jesus Kristus ser dig.

Han kan hjälpa dig att övervinna problemen.

Jag såg honom förändra min sons liv.

Han kan och kommer att göra samma sak för alla som vänder sig till honom.