Att tjäna dem som sitter i fängelse

Rättssystem kan vara olika, men de utmaningar som följer på fängelsestraff är desamma i alla länder och kulturer. Doug Richens hanterar programmet för fängslade medlemmar i kyrkan. Han samordnar även arbete med andra trossamfund och samhällsgrupper för att hjälpa dem som påverkas av fängelsestraff, oavsett deras bakgrund eller religiösa tro.

”En vanlig fördom om dem som sitter i fängelse är att alla är opålitliga, våldsamma och farliga”, säger broder Richens. ”Men jag har upptäckt att de flesta inte är på det sättet. De flesta ångrar sina handlingar. De försöker komma över tidigare, dåliga beslut och leva goda liv.”

I vissa länder har så många som hälften av alla invånare en nära familjemedlem som sitter eller har suttit i fängelse.² Dessa fängslade syskon, föräldrar och barn är – förutom att de definieras av sina jordiska relationer – alla barn till Gud.

Trots att livet kräver att vi gör bedömningar så är vår himmelske Fader och Jesus Kristus de enda som kan göra en fullkomlig bedömning av någon beroende på deras omständigheter, handlingar och önskningar (se 1 Sam. 16:7). Denna fullkomliga bedömning tar säkert hänsyn till omständigheter som människor föds till och som kan göra det troligare att de fängslas, såsom familjetrauma, förvärvad fattigdom, en drogkultur osv. Många andra faktorer kan påverka en människas förmåga att fatta bra beslut, inklusive deras hälsa och välmående.³ Även om det är viktigt för samhället att upprätthålla lagar så att vi kan leva tryggt så kan det göras med medkänsla och ett evigt perspektiv, med insikt om att det är mycket vi inte förstår.

”Tänk på hur du skulle känna dig om du dömdes för resten av ditt liv på basis av det värsta du någonsin har gjort”, sa Tanja Schaffer, en medlem av kyrkan som arbetade på en advokatbyrå innan hon grundade en påverkansgrupp för fångar. ”Det är upp till Gud att förlåta den han vill, men han befaller oss att förlåta alla” (se Matt. 18:21–22).

Principen om Guds fullkomliga dom kan också vara en källa till tröst för dem som fallit offer för brott. Ibland får inte de som har skadat andra någon bestraffning på jorden. Offren kan fortsätta lida långt efter det att förövarens fängelsestraff har upphört. Många av de som påverkas av fängelsestraff har varit både offer och förövare vid olika tillfällen, vilket påminner oss om att livet är en komplicerad väv av relationer och beslut som påverkar andra. Vi kan finna tröst i att lita på att vår himmelske Fader och Jesus Kristus förstår allt. Deras dom kommer att vara fullkomlig. Läkningen de ger, både till den oskyldige och till den ångerfulle, kommer att vara fullständig (se Upp. 21:4).

Äldste Gerrit W. Gong i de tolv apostlarnas kvorum beskrev ett möte där alla omkring honom var klädda i vitt. De sjöng och bad och Guds kärlek flödade.⁴ Till skillnad från vad många av oss tror så var det här inte ett möte i templet. Det här var ett besök i ett fängelse där vita overaller var standarduniformen.

”Kyrkans ledare bryr sig om alla som har drabbats av brott och fängelsestraff”, säger broder Richens och beskriver hur en ledare ger bort sitt eget exemplar av en kyrkans tidskrift till någon han besöker i fängelset varje månad. ”De besöker ofta dem som sitter fängslade, stödjer deras familjer och tar ömsint hand om offren.”

Kyrkans verksamhet på kriminalvårdsanstalter faller inom stavspresidentens ansvarsområde och han arbetar med församlingsledare för att tillgodose behoven hos dessa i deras område. Vad gör era stavsledare för att tjäna och dela med sig av upplyftande budskap till fängslade medlemmar? På vissa platser kan medlemmar i kyrkan kallas att besöka och undervisa fångar. Broder Richens säger att de medlemmar som kallas att ge stöd är ofta nervösa från början, men sedan tycker de att deras ämbete är så givande att de aldrig vill bli avlösta.

”Det är en gudstjänst som är ren”, säger han (se Jak. 1:27).

Medan vi inte bör känna oss pressade att besöka fångar som vi inte känner så finns det andra säkra sätt som vi kan tjäna på. Här följer några:

Att sitta fängslad kan vara en oerhört svår tid i en persons liv. Men den Helige Anden begränsas inte av väggar, galler eller kedjor. Bön, skriftstudier och ödmjukhet kan inbjuda hans tröstande närhet lika snabbt i en fängelsecell som utanför. På grund av detta kan fängelset bli en plats för underverk.

Portia Louder, en medlem i kyrkan som skrev blogginlägg medan hon satt fängslad, beskriver det som en svår resa i tro och självinsikt. ”Jag har fått kämpa rätt ordentligt i mitt liv, men jag kan känna hur jag har helats av en kärlek som är obeskrivlig”, skrev hon i fängelset. ”Oavsett vilken prövning du går igenom just nu, var du än befinner dig på din resa – ge inte upp!”

Garff Cannon, som tjänade som grenspresident i ett fängelse, beskrev hur Anden manade honom att tala vänligt till en godhjärtad manlig fånge som hade levt ett tufft liv. ”Det du precis sa till mig var de vänligaste ord som någon har sagt till mig i hela mitt liv”, sa mannen. ”Jag kan inte minnas att någon någonsin har talat till mig med vänlighet eller omsorg. Tack.” De avslutade sitt möte med den första bönen som mannen hade hört på flera år.

”Ja, den Helige Anden finns definitivt på kriminalanstalter”, vittnar broder Cannon. ”Guds barn är där och han vill ha tillbaka dem.”

Gud ger mäktiga löften till alla som väljer att följa honom, oavsett om vi för första gången hör om honom på söndagsskolan eller i ett fängelse. Som det står i Hesekiel 36:26: ”Jag ska ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er.”

En persons värde minskas inte av brottslighet (se L&F 18:10). När någon vill ändras till det bättre, låter vi dem utvecklas och förlåtas?

”Guds nåd och barmhärtighet är oerhörd”, säger broder Richens. ”Ibland kan fångar känna sig förlåtna av Herren långt innan de förlåts av regeringen, samhället eller till och med vissa medlemmar i kyrkan.”

Att återvända till samhället efter att ha suttit fängslad är svårt. De som har suttit i fängelse har ofta svårt att få jobb eller bostad. Vi kan hjälpa dem känna trygghet på bra platser och utöva sunda fritidsintressen. Kanske det viktigaste vi kan göra är att vara en positiv, stärkande vän. När Joseph Smith talade om fängelsereformer medan han kandiderade till president för USA lärde han att ”stränghet och isolering aldrig kan göra lika mycket för att förändra människans natur som förnuft och vänskap.”⁵

Judas uppmanade de heliga att ”vara barmhärtiga” (Jud. 1:22). Hans ord är en upprepning av Frälsarens vädjan att vi ska komma ihåg dem som är i fängelse. Hur svarar vi på dessa uppmaningar? Låt oss anstränga oss för att ge näring åt dem som sitter fängslade – och deras familjer – med Guds godhet. Vår barmhärtighet kan göra skillnad.