Varje själs värde

När Nephi blev tillfrågad av ängeln om Guds välvilja svarade Nephi ödmjukt: ”Jag vet att han älskar sina barn, men jag vet inte vad allting betyder” (1 Ne. 11:17). Jag har ofta undrat hur Nephi lärde sig denna enkla, vackra sanning: Gud älskar sina barn. Det är tydligt att han kände till Kristi lära som den undervisades av hans ”goda föräldrar” (1 Ne. 1:1). Men han förstod också Frälsarens ”varför”. Och vad är detta ”varför”?

Varför var Gud villig att låta sin son offras? Varför sände han oss hit för att prövas? För att, som det undervisas i en lika vacker sanning, ”själarna är mycket värdefulla i Guds ögon” (L&F 18:10).

Varför är vi så dyrbara för honom? Naturligtvis älskar han oss för att vi är hans barn. Men i de följande verserna beskriver han den stora gåva som getts till alla på grund av hans kärlek till oss – hans enfödde Son, Jesus Kristus. Han sände sin Son att lida ”döden i köttet, varför han led alla människors smärta för att alla människor ska kunna omvända sig och komma till honom. Och han har uppstått från de döda för att kunna föra alla människor till sig, på villkor att de omvänder sig” (L&F 18:11–12). Han har sagt oss: ”Detta är mitt verk och min härlighet – att åstadkomma odödlighet och evigt liv för människan” (Mose 1:39).

Det är inte underligt att vår himmelske Fader känner stor glädje när vi omvänder oss. Vår villighet att omvända oss är tecken på vår djupa tacksamhet för den storartade och oförlikneliga gåvan som är världens Frälsare och Återlösare. Det är bara genom Jesus Kristus som vi kan bli värdiga att stå med självtillit i Guds närhet (se L&F 121:45).

President Russell M. Nelson har förklarat: ”Alltför många ser på omvändelse som ett straff – något som ska undvikas utom under mycket allvarliga omständigheter. Men denna känsla av att bli straffad framkallas av Satan. Han försöker hindra oss från att vända oss till Jesus Kristus, som står med öppna armar med hopp om och villighet att hela, förlåta, rena, stärka, förädla och helga oss. …

Inget är mer befriande, mer förädlande eller mer avgörande för vår personliga utveckling än regelbunden, daglig inriktning på omvändelse. Omvändelse är inte en enstaka händelse, den är en process. Den är nyckeln till lycka och sinnesfrid. När omvändelsen kombineras med tro ger den tillgång till Jesu Kristi försonings kraft.”¹

I nutida uppenbarelser har Herren många gånger bett sina barn och tjänare att hjälpa honom och hans Son med frälsnings- och upphöjelseverket (se L&F 18:14). Tänk på det! Universums Gud ber oss i vårt ofullkomliga tillstånd att hjälpa hans barn, som är dyrbara, att återvända till honom. Han vet att uppgiften är utmanande. Många kommer inte att ta emot vår inbjudan att ”höra honom”. Men han bekräftar att han är den enskildes Gud. ”Och om det vore så att ni arbetade alla era dagar med att ropa omvändelse till detta folk, och endast förde en enda själ till mig, hur stor skulle då inte er glädje vara tillsammans med honom i min Faders rike!” (L&F 18:15; betoning tillagd).

Ni kanske frågar er: ”Vad kan jag göra för att hjälpa någon komma till Kristus, omvända sig och välsignas av hans försoningsoffer?”

Äldste Dieter F Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum gav följande råd om att delta i frälsnings- och upphöjelseverket: ”Förstå att det inte är ert jobb att omvända människor. Det är den Helige Andens roll. Er roll är att berätta om vad som finns i hjärtat och konsekvent leva som ni tror.

Så bli inte nedslagna om någon inte genast tar emot evangeliebudskapet. Det är inget personligt misslyckande.

Det är mellan personen och vår himmelske Fader.

Din sak är att älska Gud och älska din nästa, hans barn.

Tro, älska, gör.

Följ den här vägen, så utför Gud underverk genom dig för att välsigna sina dyrbara barn.”²

Inbjudan att komma till Kristus genom omvändelse är inte endast till för dem som lever på jorden. ”De döda som omvänder sig kommer att bli återlösta genom lydnad mot förordningarna i Guds hus” (L&F 138:58). Tempeltjänst och släktforskning är viktiga delar av att insamla det skingrade Israel på båda sidorna av slöjan. Vi kan känna stor glädje när vi utför arbete för dem som är i andevärlden med kunskapen att i den sfären, som president Wilford Woodruff (1807–1898) sa, ”kommer [det] att finnas mycket få, om ens några, som inte accepterar evangeliet.”³ De ser utan tvivel fram emot dagen då frälsande förrättningar utförs för dem i Herrens hus.

Äldste Dale G. Renlund i de tolv apostlarnas kvorum sa: ”När vi samlar våra släktberättelser och besöker templet till förmån för våra förfäder uppfyller Gud många av de här utlovade välsignelserna samtidigt på båda sidorna av slöjan. Likaså välsignas vi när vi hjälper andra i våra församlingar och stavar att göra detsamma. Medlemmar som inte bor nära ett tempel får också de här välsignelserna genom att släktforska och samla namn på sina förfäder för att de ska få sina tempelförrättningar utförda.”⁴

Det är underbart att veta att vår Himmelske Fader älskar alla sina barn. Vi är av största värde för honom. Var och en av oss har ett heligt ansvar att tjäna hans barn på båda sidorna av slöjan och hjälpa dem förstå sitt stora värde.

Jag inbjuder er att nå ut till dem som har varit en del av ert liv och som kanske har glömts bort ett tag. Nå ut till dem som har lämnat förbundets stig. Tjäna dem som behöver kristuslik kärlek. Få kontakt med dem på andra sidan av slöjan genom tempeltjänst och släktforskning, inklusive indexering. Hjälp andra känna Guds kärlek genom dig.

Som överenskommet pratade min kära belgiska vän och jag varje söndag i över fyra månader. Jag föreslog att hon skulle ladda ner Evangeliebiblioteket. Den lokala grenspresidenten gjordes uppmärksam på henne, och heltidsmissionärerna besökte henne och gav henne en prästadömsvälsignelse. Följande vecka, för första gången på över 30 år närvarade hon vid ett sakramentsmöte. Sist vi talades vid var hon fylld av glädje över att ha återtagit kontakten med Jesu Kristi kyrka.

Hon berättade också att hennes äldsta dotter fortfarande var engagerad i kyrkan. Jag kontaktade genast dottern via videochatt. Hon presenterade mig för sina fyra vackra barn och berättade sedan att heltidsmissionärerna skulle komma till deras hem den kvällen för att äta middag. Vilken välsignelse det var att se att hon fortfarande var en trofast medlem i kyrkan!

När jag pratade med henne förstod jag, om så bara till viss grad, budskapet i det här skriftstället: ”Och om nu er glädje blir stor över en enda själ som ni har fört till mig i min Faders rike, hur stor blir då inte er glädje om ni för många själar till mig!” (L&F 18:16).

Varje själ är av stort värde!