”Jag ska leda er”

Jag minns hur Herren en gång vägledde flera människor. Jag verkade som missionspresident i Brasilienmissionen Porto Alegre Syd. En av våra missionärer led av ett medicinskt tillstånd som kallas gomspalt, som han aldrig behandlats för. När han pratade passerade luft genom övre delen av hans mun och ut genom näsan. Det var svårt för andra att förstå honom.

Den här unge äldsten berättade för mig att han hade bett om sitt problem. Han sa att Anden viskat att jag skulle hjälpa honom att hitta en lösning. Hans enkla beslutsamma tro inspirerade mig. Jag vände mig till Gud om hjälp med att hitta en lösning.

En enkel operation skulle rätta till problemet, men att få operationen utförd var inte en enkel process. Om vi lät göra det privat skulle det bli för kostsamt för den här missionärens familj. Att å andra sidan använda sig av den offentliga vården skulle kräva flera besök och skulle sannolikt ta de resterande månaderna av hans mission i anspråk.

Varje gång jag har ett svårt uppdrag att utföra räknar jag med min frus tro och hjälp. Jag förklarade den här missionärens dilemma för henne och bad henne prata med det lokala allmänna sjukhuset. Fanns det något sätt att få operationen utförd utan kostnad och inom våra tidsramar?

Efter en bön om hjälp begav min fru sig till sjukhuset. Hon ställde sig i den långa kön av människor som väntade på att få prata med en tjänsteman. Medan kön rörde sig framåt kunde min fru höra hur fallen framför henne hanterades. I de flesta fall tillsades personen att återkomma på besök om sex månader, ibland ännu senare.

Min fru visste att det skulle vara för långt bort för vår missionär. Hon kände sig manad att lämna kön och gå in genom en annan dörröppning. Där hittade hon en annan anställd på sjukhuset. Min fru presenterade sig och förklarade vår missionärs behov.

Bild

a woman talking to a surgeon

Den anställde sa till henne att prata direkt med kirurgen som befann sig på sjukhuset den dagen för att operera på en annan våning. Hon förklarade för kirurgen vad missionärer gör och hur den här missionären skulle bli välsignad om han kunde få sin gomspalt opererad.

Kirurgen ställde några frågor. Sedan sa han: ”Kan vi boka en operation om två veckor?” Han fyllde i en blankett som förklarade att den här operationen var i samhällets intresse och att han var intresserad av den personligen. Han lämnade över blanketten till sin assistent och bad honom boka datum.

Tio dagar senare opererade kirurgen vår missionär. Snart var den här äldsten tillbaka på fältet, gladlynt och med förmåga att prata tydligt. Med förnyad entusiasm insåg han att Herren hade lett honom hela vägen.

Den här missionärens upplevelse är ett vittnesbörd om att vår Fader hör våra böner och leder oss vid handen.

Andligt talat är vi som små barn. Vi förstår inte vilka stora välsignelser vår himmelske Fader har förberett åt oss. När vi växer upp fysiskt börjar vi förstå mer om de jordiska lagar som styr våra liv. Men vi bör aldrig låta jordisk kunskap bli viktigare än kunskapen om de stora välsignelser som vår Fader i himlen har i beredskap åt oss.

Mose, en stor profet i Gamla testamentet, var med om en upplevelse som visade honom hur lite han faktiskt visste. Han ”skådade och såg världen i vilken han skapades, och Mose såg världen och dess ändar och alla människobarnen, vilka är och som blev skapade, och han häpnade och förundrades mycket däröver”. Sedan drog Gud sig undan. Mose överlämnades åt sig själv och han föll till marken.

”Och det hände sig att det dröjde många timmar innan Mose fick tillbaka sin naturliga styrka som människa, och han sa till sig själv: ’På grund av detta vet jag nu att människan är intet, vilket jag aldrig hade föreställt mig’” (Mose 1:8–10).

Om Herren faktiskt visade oss allt vi kan göra med hans kraft skulle vi förmodligen känna oss överväldigade. Liksom Mose skulle vi se att utan Gud är vi intet.

Men i stället för att överväldiga oss, leder Herren oss vidare steg för steg. Det gör att vi kan åstadkomma mycket mer än vad vi kunde ha gjort på egen hand.

”Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren.

Nej, liksom himlen är högre än jorden, så är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar” (Jes. 55:8–9).

Som Herren säger i Läran och förbunden 78:18: Vi ”kan inte bära allt nu”. Vi kan ännu inte förstå allt som han förstår. Vad bör vi då göra? Herren svarar: ”Var … vid gott mod.”

Att gå på förbundsstigen med gott mod innebär att man är ödmjuk, som ett litet barn. Vi måste vara villiga att undervisas och ledas av Fadern (se L&F 112:10). Livet är så komplext att det inte är möjligt för oss att ha kontroll över alla detaljerna på vår färd. Och vi kan inte förstå varenda sak som vi eller våra nära och kära genomgår här på jorden.

Men när vi litar på Herren och låter honom leda oss vid handen kan vi åstadkomma mer i hans rike än vad det är möjligt för oss att föreställa oss. Vi får större förmåga att vara till välsignelse i livet för vår himmelske Faders barn. Vi får större förmåga att se Frälsarens hand i våra liv. Vi får större förmåga att känna tacksamhet för hans oändliga nåd och kärlek.

Slutligen leder Herren oss vidare genom att påminna oss om att ”riket är ert och dess välsignelser är era, och evighetens rikedomar är era” (L&F 78:18).

Jag återgår till exemplet med min missionär. Han vägleddes att be om hjälp och blev välsignad med en operation som nu gör att han kan kommunicera tydligt. Han vägleddes sedan till dem som var redo att ta emot evangeliet och dess välsignelser, däribland dop. Jag ser också min fru som ett föredöme. Hennes vittnesbörd växte sig starkare allteftersom Herren vägledde henne. Sedan öppnade han himlens fönster och öste ut en välsignelse.

Jag är tacksam för att jag fick arbeta med den här unge missionären som var så fylld av enkel, kraftfull tro. Och jag är tacksam för att jag kan leva för evigt med min fru, som är föredömlig i att låta Herren leda henne längs vägen.

Riket och välsignelserna är sannerligen våra.