Unga vuxna
När du tvivlar, håll då dörren öppen för tro
Även om vi ibland kan tvivla på våra andliga upplevelser, kan vår visshet komma forsande tillbaka.
Vare sig vi växte upp i kyrkan eller slöt oss till den senare i livet har många av oss troligen upplevt stunder då vi ifrågasätter eller tvivlar. Vi har kanske haft fantastiska andliga upplevelser, men finner nu att vi undrar: Var de där andliga upplevelserna verkliga eller inbillade jag mig bara att jag kände Anden? Tänk om inget av det är sant? Och hur är det med de frågor jag ännu inte har fått svar på? Hur kan jag stanna kvar i kyrkan om jag inte längre är säker på att den är sann?
För mig kom det som en överraskning att de här frågorna dök upp efter min mission! Jag hade känt till sanningen med sådan övertygelse att jag ville åka iväg och predika den för andra i ett och ett halvt år – och nu tvivlade jag på allt jag hade vetat och lärt ut. Vilket slöseri det skulle ha varit om inget av det var sant. Så var det sant, allt det jag hade undervisat om? Eller hade jag bara velat att det skulle vara sant? Efter att ha sett vänner lämna kyrkan och när jag stod inför kampen om min egen tro, undrade jag om jag hade bedragit mig själv.
Under den här tiden slutade jag inte att gå i kyrkan eller lyda buden för att jag hade stora frågor. I stället var det på grund av att jag hade frågor som jag försökte följa president Russell M. Nelsons uppmaning att ”öka [min] andliga kapacitet att ta emot uppenbarelse”.1
Jag visste att ”inget öppnar himlarna på riktigt samma sätt som kombinationen av ökad renhet, noggrann lydnad, uppriktigt sökande, att man dagligen mättar sig med Kristi ord i Mormons bok, och regelbunden tid som viks åt tempeltjänst och släktforskning”.2 Jag kände att det var av avgörande vikt att hålla mig nära Gud. När allt kom omkring var han den ende som hade svaren på mina frågor.
Eunices berättelse
En gång när jag läste De heliga: Berättelsen om Jesu Kristi kyrka i de sista dagarna, upptäckte jag en anmärkningsvärd berättelse om en kvinna vid tiden för återställelsens början. Eunice Franklin verkade ha samma frågor och bekymmer som jag.
Eunice döptes i New York av en missionär som hette Elijah Able. Hon hade verkligen blivit omvänd till evangeliet vid sitt dop. Men sedan, när Elijah hade begett sig till Kanada för att predika, började Eunice tvivla på evangeliet och det som hon en gång hade vetat var sant. Hon började undra om Joseph Smith verkligen var en profet och om Mormons bok var sann. Hon låg sömnlös i många nätter vid tanken på att kanske ha blivit lurad.
Herren visade Eunices kamp för Elijah i en dröm, och han återvände genast till New York. När han knackade på Eunices dörr slogs hon av häpnad – hon hade planerat att berätta för honom att hon inte längre trodde när hon såg honom igen. I stället lät hon honom komma in. När Elijah inbjöd henne till sin predikan den kvällen, tvekade hon och ville inte gå dit. Men hon gav till slut med sig och gick för att lyssna till det han hade att säga.
I sin predikan citerade Elijah 1 Petrusbrevet 4:12 där det står: ”Var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom för att prövas.” Den brinnande prövningen som hade försökt förgöra Eunices tro skulle inte lyckas – när Eunice hörde Elijah tala skingrades alla hennes tvivel. I Saints står det: ”Den visshet hon en gång kände forsade tillbaka.”3
Visshet kommer forsande tillbaka
Jag slogs av Eunices upplevelse, och jag begrundade den om och om igen. Precis som Eunice tog jag lärdom av Elijahs enkla och kraftfulla ord. Vi ska inte vara ”förvånade” över att vi har frågor om vår tro. Det är helt okej. Även om sanning en gång verkar ha östs ner från himlen kan det senare komma stunder när vi upplever en andlig torka. Vi undrar kanske om vi en gång faktiskt kände regnet. Utan att ännu ha fått svar eller bekräftelse kan vi fortsätta be om uppenbarelsens regn. Vi kan söka ett vittnesbörd om att det som var sant i går fortfarande är sant i dag. Äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Om det var rätt då du bad om det och litade på det och levde för det, så är det rätt nu. … Stå emot dina tvivel. Behärska din fruktan.”4
Genom att öppna dörren för sin missionärsvän igen, fastän Eunice undrade om hon borde göra det, öppnade hon sitt hjärta igen. Herren kunde återigen nå Eunice och hjälpa henne känna en bekräftelse på allt det hon en gång visste. På ett liknande sätt kan vi var och en lämna dörren öppen för tro även när vi brottas med tvivel. Vi kan fortsätta göra det som är rätt och söka uppenbarelse – även när vi är osäkra på exakt varför vi gör det.
Vi håller dörren öppen genom att fortsätta göra de små sakerna som Gud har sagt är bra för själen. Vi håller sabbatsdagen helig och närvarar vid våra möten. Vi läser skrifterna, även om vi ibland bara läser en enda vers. Vi lyssnar på en psalm eller ett konferenstal. Vi pratar med vår himmelske Fader om våra bekymmer och förhoppningar och ber honom hjälpa oss veta vad som är sant. Vi följer buden, omvänder oss och söker den Helige Andens sällskap.
Om vi inte kan ha mer än en önskan att tro kan vi ändå fortsätta göra de små sakerna och låta denna önskan verka inom oss. Vi kan spara en plats i hjärtat för mer tro att växa. (Se Alma 32:27.)
Vad jag vet
Även om jag ibland har undrat, irrat och vacklat, har jag lärt mig och för egen del lärt mig igen att detta är Kristi kyrka. Även om Joseph Smith må ha varit en ofullkomlig man vet jag att han var en inspirerad Guds profet som offrade allt och gjorde sitt allra bästa. Jag vet också att Mormons bok är en sann forntida uppteckning och helig skrift som bevarats just för oss i vår tid. Min himmelske Fader fortsätter att bekräfta de här sanningarna för mig varje dag. Och jag är glad att han bekräftade de här sanningarna för Eunice Franklin också.
Jag vet att om vi håller våra dörrar och hjärtan öppna för sanning får vi hjälp av Gud att känna vad som är verkligt och vad som inte är det genom den Helige Anden. Våra andliga upplevelser är oförnekliga i stunden. Och varje gång efter det när vi känner att tvivel kommer krypande tillbaka, kan vi påminna oss själva om hur vi kände. Precis som för Eunice kan vår visshet om evangeliets sanningar komma forsande tillbaka.
Vi behöver inte leva i tvivlets torka särskilt länge om vi bara håller fast vid våra andliga upplevelser. Äldste Neil L. Andersen i de tolv apostlarnas kvorum säger: ”Omfamna dina heliga minnen. … Lita på att de kommer till dig från din himmelske Fader och hans älskade Son. Låt dem skänka tålamod åt dina tvivel och förståelse åt dina svårigheter. Jag lovar dig att när du villigt erkänner och omsorgsfullt uppskattar de andligt avgörande händelserna i ditt liv så ska du få mer och mer.”5
Jag vet att för dem som strävar efter att skapa nya andliga upplevelser och utöva tro på Kristus gäller det här löftet: ”Den som tror på [Kristus] ska aldrig någonsin törsta” (Joh. 6:35). De svar vi behöver kommer. Vi kan ta oss igenom de brinnande prövningar som Satan kastar mot oss. Och vi kan förbli trofasta mot vår kärleksfulle Gud i alla våra dagar.