Endast digitalt
Öva på fullkomlighet
Från ett tal på Brigham Young-universitetets kvinnokonferens 2021.
Frälsaren, vars nåd gör evig fullkomlighet möjlig, ger oss möjligheter att öva på fullkomlighet i det här livet.
Under de senaste 30 åren har jag utövat juridik. Jag tror att det finns en anledning till att de kallar det utövandet av lagen.
Jag har aldrig tagit ett fullkomligt vittnesmål eller hållit ett perfekt korsförhör – det fanns alltid ytterligare en fråga eller en bättre fråga som jag kunde ha ställt.
Jag har aldrig skrivit ett perfekt sammandrag, för så här i efterhand fanns det alltid en sak som jag kunde ha formulerat tydligare.
Och jag framlade aldrig ett perfekt muntligt argument inför domare. Nästan alltid mitt i natten efter argumentet kom jag att tänka på något riktigt smart och övertygande som jag kunde ha sagt.
Men jag tror att det jag gav mina klienter var inte bara tillfredsställande utan också värdefullt. Jag utövade lagen i syftet att förändras, förbättras och fulländas. Mina ansträngningar, även om de var ofullkomliga, var tillräckliga eftersom jag övade.
Sariahs exempel
En av mina bästa vänner i Mormons bok är Sariah. Det är alltid härligt att läsa om henne i 1 Nephi. Jag känner igen mig i henne. Hennes reaktioner känns verkliga för mig. Sariah utövade tro när hon lämnade Jerusalem och sitt guld och silver och inte tog någonting med sig ut i vildmarken utom sin familj och några få förnödenheter. Kom sedan ihåg att i kapitel tre hade Lehi en dröm att Lehis och Sariahs söner skulle återvända till Jerusalem för att hämta mässingsplåtarna från Laban.
Situationen förvärrades för Sariah vilket vi kan läsa om två kapitel senare i 1 Nephi 5. Hennes söner hade varit borta en tid – vi vet inte säkert hur länge, men vi vet att de hade rest tillbaka till Jerusalem, gått hem för att lasta alla sina dyrbarheter och försökt på flera sätt att hämta plåtarna från Laban, som inte var samarbetsvillig. Och Sariah blev bekymrad!
Sariah reagerade som jag tror att jag hade gjort. Hon var orolig för sina söner, hon sörjde över dem, hon klagade lite, och vid ett tillfälle sa hon något till Lehi som hon förmodligen senare ångrade om att han var en man som såg syner.
Men Sariah utövade tro. Hon lyssnade på Lehis trösterika ord. Hon utövade tålamod. Hon övade sig på att vänta på Herren. Hon övade på att stödja sin man. Och när hennes söner kom tillbaka med mässingsplåtarna, blev hennes glädje fullständig! Och sedan visste hon ”med säkerhet” (1 Nephi 5:8) att de var på Herrens uppdrag. Hennes utövade tro var faktiskt så stark att hon var villig att ta sig ombord på ett fartyg byggt av sina söner, som inte var skeppsbyggare, för att segla till en okänd destination som visade sig vara det utlovade landet.
Sariah övade. Hon utövade tro på Herren Jesus Kristus och tålamod och långmodighet. Hon övade på fullkomlighet.
Jordelivets fullkomlighet kontra evig fullkomlighet
Vi kan vara fullkomliga vad det gäller vissa uppgifter. Vi kan till exempel vara fullkomliga i att läsa i Mormons bok varje dag. Vi kan betala vårt tionde med fullkomlighet. Eller så kan vi spela ett musikstycke noggrant och sätta varje not. Men jag undrar om en musiker som framför ett musikstycke utan att göra ett misstag fortfarande undrar om rätt mängd känslor uttrycktes. För mig är det skillnaden mellan jordisk fullkomlighet – att sätta varje not – och evig fullkomlighet – att skapa en himmelsk sång. Den himmelska sången kan bara spelas med och tack vare Frälsaren.
President Russell M. Nelson har lärt oss: ”Fullkomlighet är i sikte. Vi kan endast få den till fullo efter uppståndelsen och endast genom Herren. Den väntar på alla som älskar Herren och håller hans bud.”1
I Moronis slutliga vädjan till oss sa han: ”Ja, kom till Kristus och bli fullkomnade i honom och avstå från all ogudaktighet. Och om ni avstår från all ogudaktighet och älskar Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er så att ni genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus (Moroni 10:32).”
Jarediternas exempel
Kommer ni ihåg Jareds bror och hans folk, som fick i uppdrag att bygga båtar enligt Herrens anvisningar? Båtarna var små, lätta på vattnet och täta som en skål.
Och i en oerhörd troshandling satte sig jarediterna i båtarna som de hade byggt och ”många gånger begravdes [de] i havets djup på grund av … vågor som bröts över dem, … Och … vinden [upphörde aldrig] att blåsa … medan de var på vattnen” tills efter 344 dagar då de kom de fram till det utlovade landet. (Se Ether 6:6, 8, 11, 12.)
Men kom ihåg att innan jarediterna gick in i båtarna till det utlovade landet, medan de färdades i vildmarken, byggde de ”båtar med vilka de for över många vatten, och de blev ständigt vägledda av Herrens hand” (Ether 2:6). De hade övat sig på att bygga båtar och utövat tro på Herren innan deras 344 dagar långa resa började. Naturligtvis kunde Herren ha lett dem runt dessa vattenmassor medan de färdades i vildmarken. Men det gjorde han inte! Han lät dem öva sig på att bygga båtar och, vilket är viktigt, han gav dem möjligheter att utöva sin tro på honom. Jag tror att deras övningar förberedde dem för den mycket långa resan till det utlovade landet.
Frälsaren möjliggör fullkomlighet
Vi övar på fullkomlighet för att återvända till vårt himmelska hem. Och Frälsaren, vars nåd gör evig fullkomlighet möjlig, ger oss möjligheter att öva.
Fullkomlighet, jordisk och evig, är vårt mål. Tillsammans med Frälsaren övar vi tills vi uppnått fullkomlighet. Det är han som utgör skillnaden. President Nelson har gett oss rådet: ”Låt oss göra vårt allra bästa och försöka bli bättre för varje dag. När våra brister kryper fram, kan vi försöka rätta till dem. Vi kan vara mer överseende med skavankerna hos oss själva och hos dem vi älskar. Vi kan få tröst och vara fördragsamma.”2
Fortsätt öva! Vår käre profet har påmint oss: ”Herren älskar ansträngning, för ansträngning belönar oss med sådant man inte kan få på något annat sätt.”3
Jag vittnar om att Herren älskar dig och vill att du ska återvända hem. Fullkomligheten är i sikte i honom och med honom.