Jag gav mig inte
Någon som jag hade uppmuntrat och stärkt, uppmuntrade och stärkte nu mig.
Fotografi med tillstånd av författaren; bilder av pilar från Getty Images
År 1972 var jag på ett träningsläger i den amerikanska flottan i San Diego i Kalifornien. Jag hade ”flyttats tillbaka” vilket betyder att jag hade misslyckats med min träning – personligen och offentligt. Faktiskt hade jag flyttats tillbaka två gånger. Nu var jag tvungen att börja om i ett nytt kompani.
Jag led av adhd (attention deficit/hyperactivity disorder) och en form av högfungerande autism. Det var svårt för mig att läsa, vilket försämrade mina resultat. För att göra saken ännu värre gick min far bort medan jag var på träningslägret.
Det enda som fick mig att må bra var att gå i kyrkan. En söndag när jag höll på att bära mitt vittnesbörd fick jag en maning av den Helige Anden. Orden som jag sedan yttrade var inte mina egna. Den milda och stilla rösten kom till mig i en viskning och talade om för mig vad jag skulle säga.
”Ni har framför er en rekryt som har flyttats tillbaka två gånger”, sa jag. ”Ingen vill misslyckas, och ingen vill misslyckas två gånger i rad. Men det är inte så dåligt att bli tillbakaflyttad. Marinen försöker inte disciplinera eller straffa oss. Att flyttas tillbaka hjälper en rekryt att lära sig vad han eller hon inte har lärt sig än eller kanske har glömt. Det går inte att ta examen utan att förändra eller förbättra sig. Jag vittnar om att vi alla måste flyttas tillbaka innan vi kan gå vidare till våra största prestationer och framgångar i livet.”
Jag tänkte inte så mycket på vad jag hade sagt förrän en månad senare. Under vårt nästa faste- och vittnesbördsmöte kom en ljushårig rekryt fram till talarstolen.
”Förra månaden fick jag inte tillräckligt med poäng. Jag misslyckades”, sa han. ”Min kompanichef sa att det bästa för mig skulle vara att bli tillbakaflyttad. I mitt nya kompani såg jag mig själv som misslyckad. Jag var redo att ge upp. Men då kom jag att tänka på killen som hade blivit tillbakaflyttad två gånger och vad han hade sagt. Så jag gav inte upp.”
Sedan upprepade rekryten samma ord som den Helige Anden hade sagt till mig. Någon som jag hade uppmuntrat och stärkt, uppmuntrade och stärkte nu mig.
I oktober 1972 kunde jag glatt ta examen från grundutbildningen vid den amerikanska flottan tacksam för styrkan och uppmuntran jag fått av den Helige Andenoch en medrekryt.
Jag är tacksam förAndens inspirationnär jag kämpadei flottans träningsläger.
Fotografi med tillstånd av författaren; bilder av pilar från Getty Images