Kom och följ mig
Uppoffringar,en av rättfärdighetens frukter
Äldste Adeyinka A. Ojediran
i de sjuttios kvorum
Abrahams exempel lär oss att när vi sätter Herren främst, så följer välsignelser.
Abraham och Isak, av Harold Copping, © Look and Learn / Bridgeman Images; guldram från Getty Images
När jag var grenspresident i Nigeria uttryckte en ung nyomvänd syster sin önskan att tjäna som missionär. Hennes far, som inte var medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, ogillade starkt hennes plan. Vårt grensråd diskuterade situationen. Vi beslutade att det var lämpligt att grenspresidentskapet besökte hennes far.
Besöket ledde ingen vart till en början, tills jag kände mig inspirerad att berätta för hennes far om Abrahams villighet att offra sin son Isak, vilket beskrivs i 1 Moseboken kapitel 22. Abraham var ett föredöme i fråga om tillit till och tro på Gud. Fastän Isak var Abraham och Sarahs ende son, som föddes när de båda var gamla, lydde Abraham villigt när Herren bad om ett offer.
När Abraham var på väg att offra sin son ingrep en ängel. ”Lyft inte din hand mot pojken och gör inte något mot honom. Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens har undanhållit mig din ende son” (1 Mos. 22:12). Ordet frukta betyder i den versen ”att känna vördnad och respekt för [Gud] och att lyda hans bud”.1
Ett mjukare hjärta
Fadern berördes av den här påminnelsen om Abrahams lydnad. Han sa att han aldrig hade trott att han skulle bli ombedd att göra något liknande, om än i mindre skala. Han gick med på att låta dottern tjäna som missionär och att stödja henne ekonomiskt i 18 månader.
Systern tjänade hedervärt. När hon återvänt hem gifte hon sig med en man i samma gren. De tjänar fortfarande hängivet i kyrkan och har tre barn. Alla hennes syskon har blivit medlemmar i kyrkan. Hennes bror tjänade också som missionär. Och hennes yngsta syster är gift med min yngste bror.
Jag är imponerad av hennes fars beslut, när jag tänker tillbaka. Han lät sitt första barn, som blivit omvänd till en annan tro än hans egen, tjäna som missionär. Jag påminns också om de välsignelser som hans familj fick när flera av hans barn blev medlemmar i kyrkan. I dag är de lyckligt gifta med värdiga makar och följer trofast Jesu Kristi evangelium. Fadern gick aldrig med i kyrkan, men hans offer, liksom Abrahams tro påGud, ”räknas honom till rättfärdighet”(se 1 Mos. 15:6).
En liknelse
Ske inte min vilja utan din, av Harry Anderson, med tillstånd av Pacific Press Publishing Association, Inc., kopiering förbjuden.
Abrahams villighet att offra sin son är förstås ”en sinnebild för Gud och hans enfödde Son” (Jakob 4:5).I uppställningen visas några likheter:
|
Jesus Kristus, Guds Son |
Isak, Abrahams son |
|
Gud beskriver Jesus Kristus som sin älskade Son (se Matt. 3:17; JS–H 1:17). |
Gud beskriver Isak som den son som Abraham älskar (se 1 Mos. 22:2). |
|
Frälsaren är Guds Lamm som tar bort världens synder (se Joh. 1:29;1 Ne. 11:21, 33; Mosiah 14:7; Alma 7:14). |
Isak är ett lamm som Abraham ska offra (se 1 Mos. 22:7–8). |
|
Gud gav oss sin Son på grund av sin kärlek till oss (se Joh. 3:16). |
Abraham är villig att ge sin son på grund av sin kärlek till Gud (se 1 Mos. 22:12). |
|
Frälsaren är arvinge till Faderns tron (se Rom. 8:17; Hebr. 1:2). |
Isak är Abrahams arvinge (se 1 Mos. 15:4). |
|
Genom Kristus är vi arvingar till riket (se Rom. 8:17; Gal. 3:29). |
Genom Isak (eller genom förbund) räknas vi som Abrahams avkomlingar (se 1 Mos. 21:12–13). |
|
Herrens offer är nödvändigt för att vi ska bli återlösta. Genom trofasthet, förrättningar och förbund kan vi bli som han. |
Tack vare löftena som gavs till Abraham och Isak kan vi bli förbundets barn, Guds utvalda. |
När vi villigt lyder Herrens bud, gör vi uppoffringar för honom. Och när vi gör det känner vi mer av hans möjliggörande kraft, som gör det möjligt för oss att gripa det eviga livet efter att ha gjort vårt allra bästa (se 2 Ne. 25:23; Moro. 7:25). När vi omfamnar Frälsarens försoning ökar vår kärlek till honom. Vi känner en större samhörighet med honom. Då blir det möjligt för oss att göra allt som han kräver av oss.
En villig uppoffring
Skrifterna ger många exempel på personer som villigt gjorde uppoffringar och sedan fick kraft av Gud.
Fader Lehi, till exempel, lämnade allt bakom sig för att bege sig till det utlovade landet. Sedan hjälpte Gud Lehis söner att hämta mässingsplåtarna från Laban, gav dem Liahona för att vägleda dem genom vildmarken, visade Nephi hur han skulle bygga ett fartygoch skyddade hans familjemedlemmar när de korsade havet.(Se 1 Ne. 2–18.)
Alma den yngre offrade sin plats som överdomare för att ägna sig åt det heligare ämbetet som överstepräst (se Alma 4:11–20). Han upprättade sedan ”kyrkans ordning” (Alma 6:4), arbetade tillsammans med Amulek för att undervisa många själar, och flydde från fängelset genom Herrens kraft (se Alma 8–16).
Almas uppoffring av en position för att fokusera på en annan, påminner mig om när jag blev kallad till områdessjuttio. Strax efter att jag blev kallad ville företaget jag arbetade för att jag skulle tacka ja till ett fyraårigt uppdrag i Europa. Uppdraget skulle innebära en flytt, så jag tackade nej. Till dem som blev förvånade över mitt beslut förklarade jag att Herren inte skulle ha kallat mig att tjäna i Afrikaområdet Väst i april, bara för att jag sedan skulle sluta och åka till Europa i maj. Jag erinrade mig berättelsen om Jona i Gamla testamentet (se Jona 1–3). Jag visste att Herren hade kallat mig, och jag tänkte inte överge mitt ämbete.
En nödvändighet i evangeliet
Uppoffringar är en av rättfärdighetens frukter. Det krävs att vi övervinner den naturliga människan när vi ger efter för den Helige Andens maningar (se Mosiah 3:19). Här är några uppoffringar som vi regelbundet gör som medlemmar i kyrkan.
Håller tiondelagen. ”Se, nu heter det i dag ända till Människosonens ankomst, och detta är sannerligen en dag för offer, och en dag då mitt folk ska betala tionde” (L&F 64:23). Tänk dig att Herren säger till dig: ”Nu vet jag att du vördar Gud, eftersom du inte har undanhållit mig ditt tionde.”
Helgar sabbaten. Vi offrar våra egna nöjen för att göra sabbaten till en fröjd inför Herren, och han lovar stora välsignelser till dem som helgar sabbaten (se Jes. 58:13–14). ”Nu vet jag att du vördar Gud, eftersom du helgar sabbaten.”
Missionärstjänst. Kan den uppväxande generationen ”genast lämna sina nät” (se Matt. 4:20), eller vad än som håller dem tillbaka, och följa Herren genom att tjäna som missionärer? ”Nu vet jag att du vördar Gud, eftersom du inte har undanhållit dig själv från att tjäna som missionär.”
Tackar ja till och trofast förhärligar ämbeten. När vi villigt tackar ja till kallelser att tjäna Herren söker vi hans vägledning för att göra allt vi kan. ”Nu vet jag att du vördar Gud, eftersom du gör allt som krävs och mer därtill.”
Tjänar andra. När vi offrar vår tid och våra resurser för att tjäna, besöka, stödja och lyfta andra blir vi sanna lärjungar till Kristus. Genom att släktforska och tjäna i templet är vi till hjälp för dem som befinner sig på andra sidan slöjan. ”Nu vet jag att du vördar Gud, eftersom du tjänar hans barn.”
Ett bevis på kärlek
President M. Russell Ballard, tillförordnad president för de tolv apostlarnas kvorum, har sagt: ”Offer är bevis på ren kärlek. Måttet på vår kärlek till Herren, evangeliet och vår nästa framgår av vad vi är villiga att offra för dem.”2
Genom att inte hålla tillbaka något när vi uppfyller Herrens bud växer vi och blir mer lika honom, och vi blir Israel, som president Russell M. Nelson har sagt. ”Är du villig att låta Gud råda i ditt liv? … Är du villig att låta det som han vill att du ska göra få företräde framför alla andra ambitioner? Är du villig att låta din vilja införlivas i hans?”3
När vi låter Gud råda i våra liv ser vi våra offer till honom som vår uppskattning för hans kärlek. Vi ser tjänande i hans rike som en förmån, inte som en börda. Uppoffringar blir lätta genom tro på Herren när vi får glädjas åt hans förlösande kärlek.