”Böner i Peru”, Liahona, juni 2022.
Sista dagars heliga berättar
Böner i Peru
När heltidsmissionären bad för mig vid namn lärde jag mig något mäktigt.
Jag undervisade engelska som andra språk under ett år på Universidad de Piura i Piura i Peru. I Piura fanns huvudkontoret för Perumissionen Piura.
Missionspresidenten Chad Rowley och hans fru Lisa bodde i min församling. De bad mig att ge engelskalektioner till missionärerna som verkade i Piura. Jag sa ja.
Med hjälp av kyrkans utbildningsprogram på engelska skulle jag träffa olika grupper av missionärer på missionskontoret för att undervisa dem i engelska. Det var en mycket andlig upplevelse för mig att arbeta med och lära känna missionärer från Sydamerika och USA. Vardagseftermiddagar fungerade bäst eftersom det inte hände så mycket vad gällde missionsarbete i den staden förrän tidigt på kvällen.
Mot slutet av min tid i Piura längtade jag hem och kände mig utsliten känslomässigt och professionellt. En fredagseftermiddag kände jag mig särskilt trött och nere. Jag hoppades att lektionerna skulle ställas in på grund av missionsarbete, som hade företräde framför engelskalektionerna. Men så var det inte den eftermiddagen.
Jag lämnade lägenheten sent och gick med tunga steg till missionskontoret. När jag gick genom en park på vägen dit bad jag. Jag sa till min himmelske Fader att jag inte stod ut en minut till, än mindre en vecka till. Jag var utmattad mentalt och fysiskt, och jag behövde hans hjälp.
Jag kom fram till missionskontoret och gick upp på övervåningen för att vänta på missionärerna. När de kom för att vara med på lektionen hade jag ingen aning om vad jag skulle undervisa dem om. Men till att börja med bad jag en av äldsterna att hålla en inledningsbön på engelska.
När missionären började be sa han: ”Snälla, välsigna syster Johnson.” Sedan gjorde han en paus. När han fortsatte tillade han: ”Välsigna henne så att hon kan fortsätta med samma styrka som i början.”
Missionären visste inte att jag hade bett på väg till missionskontoret, och han visste definitivt inte vad jag hade bett om. Men det gjorde min himmelske Fader, och han besvarade den bönen genom att stärka mig.
Där var jag – en amerikansk medborgare vars namn en missionär från Bolivia nämnde när han bad för mig. Vilket läkande balsam den eftermiddagen på missionskontoret var. Och vilken mäktig lärdom jag fick den dagen. Oavsett vilka eller var vi är hör och besvarar vår himmelske Fader våra uttalade och outtalade böner.