Unga vuxna
Annorlunda på ett bra sätt: att förstå anständighet som nyomvänd
Jag trodde att principen om anständighet skulle hindra mig från att passa in. Men nu inser jag att den gör mig annorlunda – på det bästa sättet.
Fotografi från Getty Images, bilden är arrangerad
Som sextonårig nyomvänd till kyrkan och boende i New York City visste jag att detta att bli en sista dagars helig skulle innebära många livsstilsförändringar.
Men det var mycket svårare att göra de här förändringarna än jag hade väntat mig.
För det första är New York City en sådan spännande plats full av olika kulturer, språk och trosuppfattningar, och så annorlunda än den lilla staden i Colombia där jag växte upp. Jag var omgiven av så mycket press att agera och leva på ett visst sätt, men jag höll fortfarande på att räkna ut vem jag ville vara och hur jag ville leva. Jag stod inför många alternativ när det gällde vad som kunde hända i mitt liv, men egentligen ville jag bara passa in och känna samhörighet. Jag var mer fokuserad på att vilja se ut, tala och bete mig som alla andra.
Plötsligt stod jag också inför sådana förändringar som att gå i kyrkan varje söndag, läsa skrifterna, be och sluta med kaffe. En del av de här förändringarna var lätta, men andra var mer komplicerade – särskilt principen om anständighet. Det var svårt för mig att balansera min önskan att följa Jesus Kristus med min önskan att uttrycka mig själv som jag alltid hade gjort med min klädsel.
Förstå anständighet
Jag kände mig lite överväldigad medan jag gjorde mitt bästa för att vara anständig. Jag var rädd att jag skulle förlora vänner och att jag inte skulle passa in längre. Men jag litade på att Kristus skulle ge mig modet och tron att fortsätta framåt.
Jag studerade evangeliets principer på ett djupare plan, bad om hjälp och sökte större insikt om min himmelske Faders lagar, vilket hjälpte mig att bättre förstå varför anständighet är viktigt. Och när jag var villig att låta mitt hjärta omvändas förändrades inte bara mitt inre utan också mitt beteende och mitt utseende. När jag tog till mig Jesu Kristi evangelium ännu mer växte min kärlek till honom och min Fader i himlen, och det blev så mycket lättare att göra förändringar.
Jag har insett att vår himmelske Fader vill att vi ska vara anständiga, inte bara i vårt sätt att klä oss utan också i våra tankar, vårt språk och vårt uppförande. Och nu ser, pratar och handlar jag annorlunda – jag för mig som en Jesu Kristi lärjunge gör, precis som president Russell M. Nelson har påmint oss om att göra.1 Och mina vänner och till och med främlingar lägger märke till något som är annorlunda med mig. Jag får frågor om varför jag är som jag är. Andra känner igen den glädje jag har och Kristi ljus i mig.
Varje gång jag åker tillbaka till Colombia (eller vart som helst, egentligen) på besök, verkar jag inte ”passa in” längre, och det är jättebra! Det har varit fantastiskt att se hur jag genom att bara vara anständig får möjligheten att berätta för andra om evangeliet och varför jag lever som jag gör – varför jag följer Jesus Kristus.
Att vara ”Guds eget folk”
Evangeliet är den dyrbaraste gåva jag har fått möjlighet att ta emot. När jag har lärt känna min Frälsare bättre har min önskan att verkligen bli som han ökat. Och han fortsätter under min resa att ge mig mod att finna skönheten i att skilja mig från världen.
Det har gått tio år sedan jag blev medlem i kyrkan, och nu förstår jag att jag inte behöver ”passa in” i världen, för jag är ett Guds barn. Jag får uppleva skönheten i att vara en del av ”Guds eget folk” (1 Petrusbrevet 2:9) och de välsignelser som kommer av att vara en Jesu Kristi lärjunge. Jag älskar honom och min strävan att följa honom, särskilt genom att vara anständig, har stärkt min relation till honom.
Eftersom mitt utseende och beteende återspeglar mitt inre åtagande mot honom har evangeliet och dess lärdomar blivit det viktigaste i allt jag gör, och det ger mig så mycket glädje. Jag älskar att vara annorlunda, att kunna dela Kristi ljus med andra och fokusera på det som verkligen betyder mest: min tro på Kristus och att närma mig honom på förbundsstigen.