Tre sätt att låta generalkonferensen förändra ditt liv

Vi hör det här hela tiden, men det är sant! Genom att ta reda på vad det är du söker efter kan du lättare fokusera dina studier och din förberedelse och få specifika insikter när du ser eller lyssnar på generalkonferensen.

Och om du letar efter något att agera på kan du försöka ta med verb i dina frågor. Här är några exempel:

• Hur kan jag studera skrifterna mer effektivt?

• Vad kan jag göra för att få ut mer av mitt tjänande i templet?

• Vilken princip kan jag lägga till i mitt liv som för mig närmare min himmelske Fader och Frälsaren?

Konferensen har underbara budskap för att hjälpa oss förbättra våra egna liv, men vi uppmanas också ofta att förbättra våra relationer och vara medvetna om behoven hos dem vi har omkring oss. Att komma till konferensen med någon i åtanke – en rumskamrat, din äkta hälft, en familjemedlem, en vän – kan hjälpa dig att få en annorlunda upplevelse under generalkonferensen. Du känner dig kanske manad att bättre lära känna dem du tjänar, stärka en gammal relation eller till och med söka upp någon som du inte känner så väl.

Som syster Sharon Eubank, första rådgivare i Hjälpföreningens generalpresidentskap, har sagt: ”Bröder och systrar, genom ert tjänande, era donationer, er tid och er kärlek har ni varit svaret på så många böner. Och ändå finns det så mycket kvar att göra. Som döpta medlemmar i kyrkan har vi förbundit oss att ta hand om de behövande. Våra enskilda ansträngningar kräver inte nödvändigtvis att vi har pengar eller åker långt bort, men de kräver den Helige Andens vägledning och ett hjärta som är villigt att säga till Herren: ’Här är jag, sänd mig!’”²

Alla svar kommer inte från det som talarna faktiskt säger. Var medveten om vad Anden försöker berätta för dig genom tankar och känslor. Äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Svaren på dina böner kan komma direkt från ett visst tal eller från en viss mening. Andra gånger kan svaren komma genom till synes orelaterade ord, meningar eller sånger. Ett hjärta fyllt av tacksamhet för livets välsignelser och en uppriktig önskan att höra och följa råden banar vägen för personlig uppenbarelse.”³

Och när vi väl har fått den uppenbarelsen är det viktigt att skriva ner den. Även efter en stark andlig upplevelse under konferensen kan våra goda avsikter blekna om vi inte minns exakt vilka ord eller berättelser som inspirerade oss eller vad vi ville förbättra. President Russell M. Nelson har manat oss att ”be i Jesu Kristi namn om dina bekymmer, din fruktan, dina svagheter – ja, om ditt hjärtas innersta längtan. Och lyssna sedan! Skriv ner de tankar som kommer till ditt sinne. Skriv ner vad du känner och följ upp med de handlingar du manas att utföra. När du upprepar den här processen dag efter dag, månad efter månad, år efter år, kommer du att ’tillväxa i uppenbarelsens princip’”.⁴

Böner om att Herren ska hjälpa oss att genomföra nya förändringar i livet gör generalkonferensen till en mer personlig upplevelse. Det behöver inte vara något stort eller svårt – att ta med sig om så bara två saker man vill tillämpa i livet kan vara nyttigt. Som äldste Michael A. Dunn i de sjuttios kvorum förklarade att ”varje ansträngning att förändra oss som vi gör – oavsett hur liten den verkar vara för oss – kanske gör den största skillnaden i vårt liv”.⁵ Herren ser våra ansträngningar och fortsätter att vägleda oss när vi söker hans råd och minns det vi lärde oss under generalkonferensen.