”Fader, snälla, hjälp mig”, Liahona, sep. 2022.
Endast digitalt: Porträtt av tro
Fader, snälla, hjälp mig
I samma ögonblick som vi såg skådespelaren som porträtterade Jesus Kristus stiga ner från himlen visste jag att Frälsaren var svaret på mina prövningar.
I juli 2021 hade jag förmånen att arbeta som statist i de nya Mormons bok-videorna som spelades in uppe i bergen öster om Springville i Utah. Vi filmade scener som inträffade efter den ”stora och fruktansvärda förödelsen” (se 3 Nephi 8:11–12) i den nya världen, som vittnade om Frälsarens korsfästelse i den gamla världen.
Under inspelningarna låg min bror Byron i en sjukhussäng i Kalifornien samtidigt som mitt nyfödda barnbarn låg i en sjukhussäng i Salt Lake City. Byron var döende i cancer och min dotterdotter, som fötts med en allvarlig födelsedefekt, förväntades inte överleva.
När min man och jag kom till vårt motell efter den andra dagen av inspelningar ringde min syster och uttryckte oro för Byron.
”Jag vet inte vad som händer”, sa hon. ”Byron svarar inte på sin telefon eller på sina meddelanden.”
Av mina fem syskon var jag den som stod Byron närmast. Han var det andra barnet och jag var yngst. Han tog ofta hand om mig när jag var liten. Vi växte upp under enkla omständigheter i Guatemala. Vi hade ingen teve, men vi hade varandra. Vi var fattiga, men vi var lyckliga.
Jag saknade Byron när han flyttade till USA i hopp om att kunna hjälpa vår familj ekonomiskt. Han fick jobb som busschaufför på ett turistföretag. Många år senare flyttade jag till USA, gifte mig och blev medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Efter mitt dop blev mina föräldrar också medlemmar i kyrkan. När min man och jag slog oss ner i södra Utah träffade jag Byron närhelst när han tog med sig turister till besökscentren vid St. George tempel i Utah och till Salt Lake-templet.
”Något mycket speciellt”
När jag pratade med Byron om kyrkan sa han till mig att ”sista dagars heliga har något mycket speciellt. När jag pratar med människor på besökscentren kan jag se att de är goda, vänliga människor.” Han gick med på att träffa heltidsmissionärerna, men han arbetade alltid och var nästan aldrig hemma.
Två gånger genomgick Byron framgångsrika behandlingar mot cancer i matstrupen. Men 2020 kom cancern tillbaka. I juni 2021 var han knappt frisk nog att resa till Guatemala för en månadslång släktträff. Vår far hade dött tidigare det året och vår mor hade gått bort 2015, fyra år efter att de beseglats i Guatemala City tempel i Guatemala. Att få träffa sina syskon en sista gång var Byrons sista innerliga önskan.
Två veckor efter att han hade återvänt till Kalifornien lades han in på sjukhus. Nu låg han i koma.
Jag kunde inte åka på släktträffen eftersom min dotter Angie behövde min hjälp och mitt stöd. Den 3 juni föddes hennes första barn, Athena, med diafragmabråck. Kirurger opererade henne tre dagar senare. De förväntade sig inte att hon skulle överleva.
Lyckligtvis var min man och jag i närheten under den här svåra tiden. Varje eftermiddag när jag hade avslutat mitt arbete med Mormons bok-videorna, lämnade Angie sin vaka på sjukhuset och följde med oss till vårt motell, där vi tröstade henne och bad för Athena.
”Allt är bra”
När jag kom fram till inspelningsplatsen dagen efter min systers telefonsamtal var jag trött och ledsen. ”Fader, snälla, hjälp mig”, bad jag. ”Det är så mycket jobbigt som händer i mitt liv.”
Innan skådespelarna och statisterna samlades för inspelningen av scenen där den uppståndne Frälsaren stiger ner från himlen (se 3 Nephi 11:8) blev vi tillsagda att tänka på honom och vad han betyder för oss. När jag försökte koncentrera mig på Frälsaren under den scenen gick tankarna till min familj. För min inre syn såg jag min far, min mor och Byron. I just det ögonblicket hörde jag Byrons röst.
”Allt är bra”, sa han. ”Jag har det bra.”
Jag kände så mycket hopp och tröst, som om jag verkligen befann mig i landet Ymnighet när Jesus kom för att undervisa och hela folket och visa dem sin kropp. Jag visste att han var svaret på mina prövningar, att han och Fadern fanns där för mig och att saker och ting sker av en anledning.
Den kvällen fick jag veta att Gud hade tagit Byron hem till sig. Jag är tacksam för min tro på att jag ska få träffa honom och mina föräldrar igen. Jag är också tacksam för att Gud hörde våra böner för Athena. När hon hade återhämtat sig i 88 dagar på den neonatala intensivvårdsavdelningen fick vi äntligen ta med henne hem.
Många av oss som deltog i de nya Mormons bok-videorna kände Anden och att våra vittnesbörd stärktes. När jag tänker på den upplevelsen och ser framåt frågar jag mig: ”Gör jag allt jag kan för att förbereda mig för Frälsarens andra ankomst och för att vara värdig hans närhet?”
Att få delta i videorna var en stor välsignelse i mitt liv. Jag vet att andra också blir välsignade när de läser Mormons bok och ser på Mormons bok-videorna.