Relativitet är sannare än Einstein kunde tro

Tid är ett kärt ämne för mig. Det är en exakt begränsad måttenhet. Alla har lika mycket av den och alla kan fylla den med vad som än önskas. Såklart finns det vissa begränsningar. Som till exempel lag och ordning, sunt förnuft eller det alltid lika luriga: prioriterande.

24 timmar har vi på oss. Efter nödvändigheter som jobb och sömn så hoppas man att det finns mycket kvar, men tyvärr är sällan så fallet. Verkligheten är ganska långt ifrån den där optimala drömmen vi, eller jag borde nog säga jag, har om livet. Om jag hade fått en miljon kronor för varje gång jag stått i köket och tänkt ”jaha, det blev visst lite att städa igen”, så skulle jag gjort det några gånger och sen bara struntat i köket. Vem bryr sig om ett smutsigt kök med en massa pengar på banken. Nej, som sagt, verkligheten är svår att gömma sig för.

Tid är ju relativt. Som forskningen säger så är det ju faktiskt så att ju snabbare vi rör oss desto långsammare går tiden. Men då snackar vi ljusets hastighet. Och eftersom jag gjort sönder porslin i betydligt långsammare tempo än ljusets hastighet, så är det nog inte något alternativ för tidsbesparing. För att vara så där smart så var den där Einstein ju inte särskilt praktisk. Så istället för att göra saker snabbt gör jag flera saker samtidigt. Mitt rekord är att stå och stryka kläder framför en tyst TV med OS-sändning, med stereon på med ny musik och med en podd spelandes i en hörlur. Ska väl tillägga att appen är inställd att spela upp podden i 1,8 gånger normal hastighet. Så Einstein, förlåt, du hade rätt.

Sen var det ju det där med vunnen eller förlorad tid. Min far har delat med sig av en erfarenhet han haft då det var en flytt som skulle gå av stapeln och det var folk som blivit inbjudna att hjälpa till. Minns inte exakt, men jag har för mig att de startade lite tidigare eller nåt, för när mannen som anmält sig som flytthjälp kom till huset så var jobbet gjort. Frågan är om han blev sur för att han kommit dit i onödan, eller om han blev glad för att han precis sparat någon timme eller två och ett flertal svettdroppar? Jag hade själv möjligheten att uppleva en liknande sak. Skolan hade schemalagt hela klassen (24 personer) till en övning då det egentligen bara behövdes sju personer. Flera anmälde sig på plats då dom ändå åkt dit och resten åkte hem. Men med olika sinnesstämningar. Jag och en kursare var diametrala motsatser. Jag gick glad därifrån med flera timmar av tidsåterbäring, medan min kamrat gick muttrandes hemåt, sur över oproffsigheten hos lärarna. Vi båda hade ju vunnit samma tid, men inställningen gör skillnaden.

Vårt liv är oss givet av vår himmelske Fader. Har vi detta långt fram i vårt medvetande så tror jag att vi kan fokusera mer på bra saker och ha god prioritering. Vi kan läsa att vårt liv ”är en tid att bereda sig för att möta Gud, en tid att bereda sig för det oändliga tillstånd” som komma skall (Alma 12:24). Tiden är inte bara vår, utan en gemensam sak tillsammans med vår himmelske Fader.

Hörde ett citat i en film för länge sedan och tyckte det passade alldeles utmärkt. Det lyder: ”Let’s go to bed. I’m tired of this day. I need a new one.” (Nu går vi och lägger oss. Jag är trött på den här dagen. Jag behöver en ny dag.) Och visst är det så. Ibland blir inte livet som vi tänkt oss. Dåliga prioriteringar har kanske gjort oss nere. Allt vi skulle gjort har inte hunnits med. Men livet är mer än en dag. En till kommer. En ny chans att göra rätt. En ny möjlighet till personlig förbättring.

Men siktet får inte hela tiden vara framför oss. Här och nu är då vi växer. Visst finns en morgondag för saker som spillde över från gårdagen, men det viktiga är att vi lever livet ett steg i taget. För glöm inte att ”just nu är alltid livets vackraste bukett”.