Inledning till Alma

Genom att studera Almas bok lär du mer om Jesus Kristus och nödvändigheten av hans försoning och uppståndelse i vår himmelske Faders plan för vår lycka. Du lär dig också om den kraft som finns i Guds ord, att det kan övervinna prästvälde, falska läror, synd, hat och avfall och åstadkomma en mäktig förändring i människors hjärtan som leder till att de föds på nytt. Du blir uppbyggd och inspirerad när du läser om Mosiahs söners stora missionsverksamhet och om Ammons folks (anti-nephi-lehiternas) omvändelse och trofasthet. Och när du studerar kapitlen om krigen mellan nephiterna och lamaniterna lär du dig principer som kan vägleda dig i de orostider du lever i och hjälpa dig att vinna dina egna strider med motståndaren.

Mormon sammanställde och förkortade uppteckningar från Nephis större plåtar och skapade Almas bok. Boken är uppkallad efter Alma, som var son till Alma och därför ofta kallas Alma den yngre. När kung Mosiah införde domarstyret bland nephiterna blev Alma den förste överdomaren och efterträdde också sin far som högpräst över kyrkan (se Mosiah 29:42). Han avgick senare som överdomare för att ägna sig ”helt åt det höga prästadömet” och åt att ”framföra Guds ord för folket” överallt i nephiternas länder (Alma 4:20; 5:1). Mormon använde uppteckningarna om Almas verksamhet (Alma 1–44) och Almas son Helamans skrifter (Alma 45–62) och Shiblons skrifter (Alma 63) när han sammanställde Almas bok.

De ursprungliga uppteckningarna som användes som källor till Almas bok skrevs förmodligen mellan 91 och 52 f.Kr. Någon gång mellan 345 och 385 e.Kr. gjorde Mormon ett sammandrag av de här uppteckningarna. Han skrev inte var han befann sig när han gjorde sammandraget.