Inledning till Mosiah

När du studerar Mosiahs bok får du läsa kraftfulla vittnesbörd om Jesu Kristi mission. Du får också läsa om personer som Herren befriade ur syndens träldom eller ur förtryck. Du läser om hur enskilda personers rättfärdiga strävanden, som till exempel kung Benjamin, Abinadi och Alma, blev till stor välsignelse för andra. Omvänt får du också se hur enskilda personers dåliga val som de som Zeniff och hans son kung Noa gjorde, fick negativa följder för dem själva och för folket.

Mormon sammanställde och förkortade flera andra författares uppteckningar för att skapa Mosiahs bok. Boken har fått sitt namn efter Mosiah som var son till kung Benjamin. Mosiah var en profet, siare, uppenbarare och kung som regerade i Zarahemla från omkring 124 till 91 f.Kr. Han var uppkallad efter sin farfar Mosiah som också var kung av Zarahemla (se Omni 1:12–13, 19).

Mormon använde flera uppteckningar när han sammanställde Mosiahs bok. Han förkortade och citerade ur uppteckningen som Mosiah hade fört på Nephis större plåtar och som utförligt redogjorde för nephiternas historia i Zarahemlas land (se Mosiah 1–7; 25–29). Han använde också Zeniffs uppteckning, som redogör för Zeniffs folks historia från den tidpunkt de lämnade Zarahemla tills de återvände (se Mosiah 7–22). Mormon citerade också och förkortade delar av profeten Almas skrifter som bevarat Abinadis ord (se Mosiah 17:4) och fört en uppteckning över sitt eget folk (se Mosiah 18; 23–24).

De ursprungliga uppteckningarna som användes som källor till Mosiahs bok skrevs förmodligen mellan 200 och 91 f.Kr. Någon gång mellan 345 och 385 e.Kr. gjorde Mormon ett sammandrag av de här uppteckningarna. Mormon skrev inte var han befann sig när han sammanställde boken.