Inledning till Jakob

Genom att studera Jakobs bok kan du hämta viktig lärdom från en man som hade orubblig tro på Jesus Kristus. Jakob vittnade gång på gång om Frälsaren och uppmanade sitt folk och dem som skulle läsa hans ord att omvända sig. Han undervisade om och var själv ett exempel på hur viktigt det är att flitigt utföra uppdrag från Herren. Han varnade sitt folk för högmodets, rikedomens och omoralens faror. Jakob citerade också och förklarade Zenos allegori om olivträden, som åskådliggör Frälsarens outtröttliga strävan att åstadkomma alla Guds barns frälsning. I sitt möte med Sherem, som var en antikrist, visade Jakob hur vi på ett rättfärdigt sätt bemöter dem som ifrågasätter eller kritiserar vår tro.

Jakob, Lehis och Sariahs femte son, skrev den här boken. Han föddes i vildmarken under familjens färd mot det utlovade landet. Han gick i sin barndom igenom ”lidanden och stor sorg på grund av [sina] bröders råhet” (2 Nephi 2:1). Men Lehi lovade honom att Gud skulle ”helga [hans] lidanden till [hans] bästa” och att hans dagar skulle ägnas ”åt att tjäna Gud” (2 Nephi 2:2–3). Jakob såg i sin ungdom Frälsarens härlighet (se 2 Nephi 2:3–4). Nephi invigde Jakob till att vara präst och lärare för nephiterna (se 2 Nephi 5:26) och anförtrodde honom senare Nephis mindre plåtar (se Jakob 1:1–4). Som trofast prästadömsledare och lärare arbetade Jakob flitigt för att förmå sitt folk att tro på Gud (se Jakob 1:7). Han fick uppenbarelser om Frälsaren, såg änglar som betjänade honom, hörde Herrens röst (se Jakob 7:5) och såg sin Återlösare (se 2 Nephi 11:2–3). Jakob var far till Enos och åt honom anförtrodde han plåtarna före sin död.

Jakobs bok börjar omkring 544 f.Kr. med att Nephi anförtror de mindre plåtarna åt Jakob. Den slutar med att Jakob kort före sin död överlämnar dem till sin son Enos. Jakob skrev den här uppteckningen när han bodde i Nephis land.