Döden, den fysiska

Den fysiska döden är andens skilsmässa från den dödliga kroppen. Adams fall förde in den fysiska döden i världen. (Se Moses 6:48.)

Döden är en väsentlig del av vår himmelske Faders frälsningsplan. (Se 2 Nephi 9:6.) För att bli lika vår evige Fader måste vi uppleva döden och senare få en fullkomlig, uppstånden kropp.

När den fysiska kroppen dör fortsätter anden att leva. I andevärlden ”mottagas [de rättfärdigas andar] i ett lycksalighetens tillstånd, som kallas paradis, ett vilotillstånd, ett fridstillstånd, i vilket de skola vila sig från alla sina besvärligheter, all möda och sorg”. (Alma 40:12) En plats som kallas andefängelset är reserverad ”för dem som dött i överträdelse utan kunskap om sanningen, eller i sina synder och förkastat profeterna”. (L&F 138:32) Andarna i fängelset ”undervisa[s] om tro på Gud, omvändelse från synd, ställföreträdande dop till syndernas förlåtelse, den Helige Andens gåva genom händers påläggning och om alla andra evangeliets principer som det [är] nödvändigt för dem att känna till”. (L&F 138:33–34) Om de accepterar evangeliets principer, omvänder sig från sina synder och tar emot de förrättningar som utförs å deras vägnar i templet, välkomnas de till paradiset.

Tack vare Jesu Kristi försoning och uppståndelse är den fysiska döden bara tillfällig: ”Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande.” (1 Korintierbrevet 15:22) Alla kommer att uppstå, vilket innebär att alla människors andar ska återförenas med kroppen — ”återförenas i sin passande och fullkomliga form”, och inte längre underkastas döden. (Alma 40:23; se även Alma 11:44–45.)

Du har troligen upplevt den smärta som kommer av en släktings eller väns död. Det är naturligt att känna sorg vid sådana tillfällen. Ja, sorg är faktiskt ett av de djupaste uttrycken för kärlek. Herren har sagt: ”Du skall så leva tillsammans i kärlek, att du begråter förlusten av dem som dö.” (L&F 42:45) Det enda sättet att slippa sorg över döden är att ta bort kärleken ur sitt liv.

Också när du sörjer över att någon du älskar dött, kan du få tröst i löftet om uppståndelse och i förvissningen om att familjer kan vara tillsammans för evigt. Du kan se ”den stora orsaken till såväl sorg som glädje — sorg över död och förödelse ibland människor och glädje över Kristi ljus till liv”. (Alma 28:14. Se även verserna 9–13.)

Förutom att få tröst när nära och kära dör, kan du försona dig med vetskapen att du själv till sist ska dö. När du lever efter evangeliet kan du minnas Herrens löfte: ”De som dö i mig … skola [icke] smaka döden, ty den skall vara söt för dem.” (L&F 42:46)

Ytterligare hänvisningar: Jesaja 25:8; 1 Korintierbrevet 15:51–58; 2 Nephi 9:6–15; Mosiah 16:6–8

Se även Försoning, Jesu Kristi; Frälsningsplanen; Paradiset; Uppståndelsen