Jesus Kristus

Den 1 januari 2000 gjorde första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum följande uttalande som har titeln ”Den levande Kristus” och vittnar om Herren Jesus Kristus och sammanfattar hans person och gudomliga mission:

”När vi nu firar att Jesus Kristus föddes för två tusen år sedan, ger vi vårt vittnesbörd om hans oförlikneliga levnad och om den oändliga kraften i hans stora försoningsoffer. Ingen annan har haft ett så djupgående inflytande på alla som har levt och som kommer att leva på jorden.

Han var Gamla testamentets store Jehova, Nya testamentets Messias. Under ledning av sin Fader skapade han jorden. ’Allt blev till genom [honom], och utan [honom] blev ingenting till av allt som finns till.’ (Se Johannes 1:3.) Fastän han var syndfri döptes han för att uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Han ’vandrade omkring och gjorde gott’, (Apostlagärningarna 10:38) men blev föraktad för det. Hans evangelium var ett budskap om frid och god vilja. Han vädjade till alla att följa hans exempel. Han vandrade på vägarna i Palestina, botade sjuka, gav de blinda synen åter och uppväckte döda. Han undervisade om eviga sann-ingar, föruttillvarons verklighet, syftet med vårt liv på jorden och de möjligheter som Guds söner och döttrar har i det kommande livet.

Han instiftade nattvarden som påminnelse om sitt stora försoningsoffer. Han fängslades och dömdes på falska grunder, förklarades skyldig för att tillfredsställa folkmassan och dömdes att dö på Golgatas kors. Han gav sitt liv för att sona alla människors synder. Hans offer som ställföreträdare var en storslagen gåva till alla dem som någonsin skulle leva på jorden.

Vi vittnar högtidligen om att hans liv, som är det centrala i hela mänsklighetens historia, varken började i Betlehem eller slutade på Golgata. Han var Faderns förstfödde, den enfödde Sonen i köttet, världens Återlösare.

Han uppstod från graven för att bli ’den förste av de avlidna’. (1 Korintierbrevet 15:20) Som uppstånden besökte Herren dem som han hade älskat i livet. Han verkade också bland sina ’andra får’ (Johannes 10:16) i det forna Amerika. I vår tid visade han och hans Fader sig för den unge Joseph Smith och inledde den länge utlovade tiden när allt skulle sammanfattas. (Se Efesierbrevet 1:10.)

Om den levande Kristus skrev profeten Joseph: ’Hans ögon voro såsom eldslågor, håret på hans huvud var vitt såsom ren snö och hans ansikte överträffade solen i klarhet. Hans röst var såsom stora vattens brus, ja, Jehovas röst, sägande:

” ’Jag är den förste och den siste. Jag är den som lever. Jag är den som blev slaktad. Jag är eder förespråkare hos Fadern.’ (L&F 110:3–4)

Om honom sade också profeten: ’Nu, efter de många vittnesbörd, som äro avgivna om honom, är detta det sista vittnesbördet, vilket vi giva om honom: Han lever.

”Ty vi sågo honom på Guds högra sida och vi hörde rösten som vittnade, att han är Faderns Enfödde,

”att medelst honom, genom honom och av honom existera och skapades världarna, och att deras invånare äro söner och döttrar, födda åt Gud.’ (L&F 76:22–24)

Vi förkunnar med allvarliga ord att hans prästadöme och hans kyrka har återställts på jorden — ’den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten’. (Efesierbrevet 2:20)

Vi vittnar om att han en dag skall återvända till jorden. ’Herrens härlighet skall bli uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den.’ (Jesaja 40:5) Han ska regera som ko-nungarnas Konung och som herrarnas Herre, och varje knä skall böjas och varje tunga skall prisa och dyrka honom. Var och en av oss kommer att stå inför Gud för att dömas efter sina gärningar och sitt hjärtas önskningar.

Vi bär, i egenskap av hans vederbörligen ordinerade apostlar, vittnesbörd om att Jesus är den levande Kristus, Guds odödlige Son. Han är den store Konungen, Immanuel, som i dag står på sin Faders högra sida. Han är världens ljus, liv och hopp. Hans väg är den stig som leder till lycka i detta liv och evigt liv i den kommande världen. Gud vare tack för den oförlikneliga gåvan — hans gudomlige Son.” (Liahona, apr 2000, s 2–3)

Se även Försoning, Jesu Kristi