Ert ljus — Ett baner för folken

Vi känner oss hedrade i kväll av att ha med oss president Gordon B Hinckley, vår älskade profet, och president Thomas S Monson, som vi också uppskattar och älskar. Det är en förmån för oss att få vara här med var och en av er unga systrar och era underbara ledare.

Ni är unga kvinnor med ett stort löfte. Ni har mycket att utföra i ert liv. Ni kommer att utföra ett stort verk i ert hem, i kyrkan och i samhället. För att kunna göra allt detta behöver ni utveckla ett vittnesbörd och ha tro på Kristus, ni behöver fokusera på Kristus och inte på världen. Ni är Guds rättfärdiga döttrar, och han älskar er och vill hjälpa er.

Temat för den här konferensen är mycket lämpligt: ”[Stå] upp och [lys] att edert ljus må vara ett baner för folken.”¹ Det ljuset kommer från Herren, och när ni utstrålar detta ljus välsignar det både er och många andra.

Samma ljus vägledde den 15-åriga Mary Elizabeth Rollins och hennes 13-åriga syster Caroline en mörk och bister dag i Independence i Missouri. Det var 1833 och en uppretad pöbel stormade in på Independence’ gator och brände ner byggnader och orsakade stor förstörelse. I deras väg låg broder William W Phelps hus, där tryckpressen förvarades. Han hade tryckt uppenbarelser som profeten Joseph Smith fått. Pöbeln förstörde tryckpressen och kastade ut spillrorna på gatan. Men de lade de tryckta sidorna i en hög ute på gården så att de kunde bränna dem senare.

Mary Elizabeth och Caroline hade gömt sig vid staketet och skräckslaget sett all denna förstörelse. Trots att Mary Elizabeth var skräckslagen kunde hon inte släppa de dyrbara sidorna med blicken. Hon och hennes syster sprang fram från sitt gömställe, samlade ihop skrifterna och rusade sedan iväg. Några i pöbeln såg dem och befallde dem att stanna. Men de modiga flickorna sprang in i ett stort majsfält där de kastade sig ner på marken med andan i halsen. De lade försiktigt de tryckta uppenbarelserna mellan de höga raderna av majs och täckte dem sedan genom att lägga sig på dem. Den skoningslösa pöbeln sökte och sökte efter flickorna, kom nära dem ibland, men hittade dem inte. Till slut gav de upp och gick vidare för att se vad annat de kunde förstöra i staden.

Jag tror att Herren vägledde Mary Elizabeth och Caroline och visade dem vad de behövde göra och var de skulle vara i säkerhet. Systrar, det ljuset skiner för er och det kommer att vägleda er liksom det ledde flickorna Rollins. Det för er i säkerhet också när det är fara å färde. Som Mästaren lovade: ”Jag vill även vara edert ljus … och jag vill bereda vägen för eder, om I hållen mina befallningar … skolen [I] förnimma, att I stån under min ledning.”²

Mina kära unga vänner, ni kan stå emot ondskan, precis som systrarna Rollins gjorde, om ni utvecklar ett eget vittnesbörd om Frälsaren. När ni gör detta växer ni andligen. Vårda er andlighet så kommer ni att känna hur ljuvlig den är.

Ni vill fatta egna beslut, men ni bör fatta dessa beslut ur ett evigt perspektiv. Med åldern inne, erfarenhet och tro har ni förnuft nog att fatta goda beslut, och också att fatta rätta beslut. Jag tror att ni ungdomar vet vart man går för att få rätt svar. Som Mormon uttryckte det: ”I kännen ljuset enligt vilket I kunnen bedöma allt, vilket ljus är Kristi ljus.”³

För några år sedan stod jag på platsen där Jeanne d’Arc brändes på bål 1431. Den unga Jeanne d’Arc, en av historiens stora hjältinnor, blev den osannolika fanbäraren för den franska armén under den mörka medeltiden, långt innan evangeliet återställdes. Jeanne hade Kristi ljus och modet att följa dess maningar och påverka sin omgivning. Jeanne var en bondflicka som varken kunde läsa eller skriva, men hon var intelligent. Kriget mot England hade pågått under många år och utarmat och delat hennes land. Som sjuttonåring visste hon att hon hade en uppgift att utföra och hon reste hemifrån fast besluten att hjälpa till med att befria sitt förtryckta land. Folk hånade naturligt nog hennes idéer och tyckte att hon var lite tokig, men hon övertygade dem till slut att ge henne en häst och eskort för att begära audiens inför kungen.

Frankrikes unge kung Karl VII hade hört talas om Jeanne och beslöt sig för att pröva henne. Han ställde sig bland sina soldater och satte en av sina betrodda medhjälpare på tronen. När Jeanne kom in i rummet tittade hon knappt åt mannen på tronen utan gick istället rakt fram till Karl och neg inför sin kung. Det imponerade på kungen till den grad att han gav henne befälet över sina 12 000 soldater. Till en början ville de franska soldaterna inte lyda henne, men när de märkte att alla som lydde henne fick framgång och att alla som inte gjorde det misslyckades, började de se henne som sin ledare.

Klädd i vit rustning och under egen fana befriade Jeanne d’Arc staden Orleans 1429 och besegrade engelsmännen i fyra andra fältslag. Hon sårades två gånger, men återhämtade sig och fortsatte att strida. Hennes order visade på ett militärt geni. Hon marscherade in i staden Reims och stod med svärd och fana i hand när Karl kröntes till kung. Hon kämpade i striden om Paris tills hon tillfångatogs i Compiègne av bundsförvanter till England, som sålde henne till engelsmännen för 16 000 francs. Hon fängslades, anklagades för kätteri och brändes på bål 1431.

Inte ens detta sorgliga slut kan fördunkla Jeannes storhet. Hon hade modet att följa den personliga inspiration som vi alla har rätt till. Som Herren sade till profeten Joseph Smith: ”Jag är det sanna ljuset, som upplyser alla människor, som komma till världen.”⁴

Andra flickor på 1400-talet tyckte att Jeanne d’Arc var mycket annorlunda. Systrar, var inte rädda för att vara annorlunda i vårt århundrade! Ibland måste vi vara annorlunda för att stå för kyrkans normer. Så jag upprepar, var inte rädda för att vara annorlunda, och var så bra ni kan. Många flickor tar efter sina vänners uppträdande och klädsel. Kanske beror detta på att de vill bli accepterade av sina jämnåriga. Jeanne d’Arc oroade sig inte över vad hennes vänner gjorde, utan gjorde istället det som hon visste att hon behövde göra.

I vårt samhälle idag ser jag många som skyller sina misslyckanden på andra. Jag har märkt att de som tar på sig personligt ansvar för sina handlingar når större framgång än de som skyller sina brister och avsaknad av framgång på andra.

Vi kan låta ljuset inom oss visa sig på många olika sätt. Det kan vara så enkelt som att le. Jag läste nyligen om en man i nordvästra Förenta staterna som brukade köra förbi en busshåll- plats på vägen till arbetet. Han lade märke till en ung flicka bland barnen som väntade på skolbussen. Till och med när det regnade brukade hon le och vinka åt honom när han körde förbi. Han sade: ”Den unga flickan var lång och smal och omkring 13 år gammal. Hon hade tandställning, och jag såg den glittra och reflektera ljuset från bilens lyktor.” Hennes försök att vara vänlig gav honom en bra början på dagen och var något han såg fram emot.

Mannen hette Hankins och han hade en dotter, Cheryl, som var ungefär lika gammal som flickan på busshållplatsen. En dag bad Cheryl sina föräldrar om tillåtelse att delta i en aktivitet i en lokal kyrka. En grannflicka, Vicki, hade inbjudit henne. Det var en GUF-aktivitet, föregångaren till Unga kvinnors program! Cheryl tyckte om GUF och efter ett tag berättade hon för sina föräldrar att Vicki var mormon. En kort tid därefter kom Cheryl hem från skolan och sade att Vicki skulle skicka två unga män hem till dem — missionärer — för att berätta för familjen om kyrkan.

Äldsterna kom, undervisade dem om Mormons bok och Joseph Smith och bar vittnesbörd om evangeliets återställelse. Som familj började de läsa dessa nya skrifter och det dröjde inte länge förrän de fängslades av dem. Herr Hankins träffade till slut Vicki. Hon var den leende flickan han sett så många gånger på busshållplatsen. Hon var där när han och två andra i familjen lät döpa sig.

När broder och syster Hankins såg tillbaka på Vickis och andra unga personers handlingar, övertygades de om att ”kyrkans största potential för missionärsarbete finns hos dess ungdomar”. Broder och syster Hankins har själva verkat som missionärer sedan dess. De förlitade sig på de hänvisningar och goda exempel som ungdomarna gav dem. Vicki — flickan på busshållsplatsen som log varje dag, till och med när det regnade — förändrade deras liv för alltid.⁵

Ni kan alla vara någons vän, även om det bara är genom att le. Liksom Vicki kan ni låta solskenet i ert hjärta lysa i ert ansikte. Aposteln Johannes skrev om ”en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter”.⁶ På samma sätt kan ni unga kvinnor hålla upp ert ljus. I Frälsarens liknelse om de tio jungfrurna⁷ hade varje ung kvinna en lampa. Denna liknelse har både en timlig och andlig sida. Man kan köpa olja i affären. Men en annan sorts olja, en andlig olja som man inte kan köpa, kan man bara samla in genom dagliga goda gärningar.

Liknelsen berättar vad som hände när alla de tio unga kvinnorna väntade på brudgummen. Brudgummen kom när det var som mörkast, när de minst väntade honom. Det var midnatt och de oförståndiga fem hade slut på olja. Ni kanske undrar varför de fem förståndiga jungfrurna inte gav av sin olja till de andra fem. Det beror inte på själviskhet. Andlig förberedelse kan inte ges till andra omedelbart, eftersom vi fyller vår lampa droppe efter droppe genom dagliga handlingar.

Framlidne president Spencer W Kimball definierade dessa droppar av olja för en del år sedan när han sade:

”Det finns olja som håller evangeliets flamma brinnande. En sorts olja är familjebönens olja. Den får oss att lysa och gör att vi strålar och är lyckliga, men är svår att få tag på vid midnatt. En droppe eller två håller inte lampan vid liv särskilt länge …

En annan sorts olja är fastans olja. Vid midnattstimman är det för sent att börja disciplinera vårt liv för att förbereda oss för Herrens stora dag …

En annan olja som inte finns tillgänglig vid midnatt är den oumbärliga oljan tjänande i hemmet. Denna sällsynta olja av tjänande samlas in när man besöker sjuka och räcker ut en hjälpande hand …

Det finns en annan sorts olja som alla behöver, rik som fattig, sjuk som frisk. Dess ljus strålar och tilltar när det används. Ju mer man använder av den, desto mer har man. Den är enkel att köpa under dagen men kan inte fås under natten. Det är tiondets olja.

Det finns en … olja som är så dyrbar att om man inte tillsätter den till de andra oljorna så kan inte veken brinna. Utan den bleknar ljuset från all annan olja och slocknar. Det är kyskhetens olja.”⁸

Mina kära unga vänner, många av er fyllde på er lampa med olja när ni följde president Hinckleys uppmaning att läsa Mormons bok. Ni kan fortsätta fylla på den varje gång ni läser skrifterna, tar del av sakramentet och ber era dagliga böner. Och när ni fyller er lampa med olja blir ert ljus ”ett baner för folken”.

Herrens uppmaning att ”[stå] upp och [lysa] att edert ljus må vara ett baner för folken” borde uppliva oss alla. Stora möjligheter väntar för er kära systrar att ta vara på. Teknologin kommer att fortsätta att gå framåt. Möjligheterna att uttrycka era talanger kan överstiga era innerligaste förhoppningar och förväntningar. Motgångar drabbar alla, men ni kan finna lycka genom att göra allt det som ni vet är rätt. Ni behöver tro och beslutsamhet för att finna er plats i världen, men med uthållighet och Herrens hjälp kan ni klara av det.

Som vår himmelske Faders döttrar kan var och en av er få del av hans gudomliga natur.⁹ Den finns inom er. Jag vittnar om att var och en av er unga kvinnor har fått speciella gåvor från vår himmelske Fader. En del av dessa gåvor är unika just för kvinnan. När ni förfinar dessa gåvor växer ni i styrka, målmedvetenhet och andlighet.

Detta är Guds verk. Vi är alla hans tjänare. Han vakar över oss. Han vill att vi ska lyckas. Vi har alla en del av det heliga verket att utföra, även om vår del kan tyckas trivial eller obetydlig.

Jag hoppas och ber att Herrens mest utsökta välsignelser ska ges er underbara unga systrar för att stärka och vaka över er. Jag välsignar er med styrka och framgång, och att ni ska få lycka och tillfredsställelse, och jag ber om detta i Herren Jesu Kristi namn, amen.