Stödja biskop Sheets

Alla som kan stödja broder Rulon T Sheets som vår nya biskop, visa det genom att räcka upp höger hand.”

Min hand flög upp i luften. Jag var glad över att broder Sheets var vår nya biskop. Hans dotter Peggy var vän till mig. Hon var några år äldre men bjöd ändå hem mig på olika aktiviteter. Broder Sheets brukade titta in ibland under aktiviteterna och visa oss ett dans-steg tillsammans med Peggy eller delta i en gissningslek. Ibland poppade han popcorn och satte sig ner och pratade med oss en stund.

Jag var glad över att understödja broder Sheets som vår nya biskop. Men när jag hade min hand uppe och tittade mig omkring i kapellet som var fullt av uppsträckta händer undrade jag på vilka sätt mina små 11-åriga händer skulle kunna stödja en sådan speciell man.

Något av det första jag gjorde var att använda mina händer till att baka kakor till vår nya biskop. Min mamma berättade att biskopar tillbringar mycket tid i kyrkan och ibland går miste om måltider hemma, så vi bakade ett lass av våra godaste havrekakor. Jag rörde i degen tills den var perfekt. När kakorna sedan var färdiga bar jag försiktigt över dem till hans hus. Han blev jätteglad, men jag ville göra något mer.

Några veckor senare var jag på en aktivitet hemma hos Peggy. Hon gav mig ansvaret för musiken. Jag använde mina händer till att vrida på knappen på radion och leta efter en kanal med lämplig musik. Sedan drog jag ner volymen så att ljudet inte var så högt. Det här var biskopens hus och jag ville hjälpa till att göra det till en fridfull plats.

När skolan började kom ett fosterbarn som hette Carla och bodde hos biskopens familj. Första gången jag träffade henne räckte jag ut handen och hälsade henne välkommen. Jag visste att det skulle hjälpa biskopen om Carla fick några nya vänner.

Allteftersom månaderna gick blev biskopen sjuk och var tvungen att använda käpp när han skulle gå. Mamma sade att han var sjuk och behövde våra böner och vårt stöd mer än någonsin.

När min tolvårsdag närmade sig blev jag intervjuad av biskop Sheets. Min mamma och jag gick till kyrkan och kom dit precis när biskopen klev ur sin bil. Han vinkade glatt och hasade bort till trottoaren. Jag lade märke till att fastän det var lördag så hade han klätt sig i kostym och slips bara för min intervju. Jag kände mig hedrad.

När biskopen kom fram till trottoarkanten stannade han till och såg bekymrad ut. Jag insåg att han var för svag för att ta steget upp på trottoaren. Jag sprang bort till honom.

”Ta mig i handen”, sade jag. ”Jag kan hjälpa dig.”

Tacksamt tog han tag i min hand och drog sig upp. Sedan sprang jag i förväg och öppnade de tunga dörrarna till kyrkan.

”Det är jag som borde göra det där för dig”, sade han tyst. ”Tack.”

På sitt kontor satte han sig försiktigt ner på stolen med en suck. Sedan bad han mig att be en bön. Jag korsade armarna vördnadsfullt och fastän jag inte nämnde biskopen i min bön så bad jag inom mig att min himmelske Fader skulle välsigna och stärka honom.

När bönen var klar såg biskopen ut mer som sitt gamla jag igen. Han satt rak i stolen och det fanns ett ljus i hans ögon. I slutet av intervjun gav han mig ett fast handslag och jag gav honom glatt ett tillbaka.

När mamma och jag gick hem från intervjun tänkte jag på hur mycket jag tyckte om biskop Sheets och jag visste att han hade kallats av Gud. Trots att mina händer var små så var jag tacksam för att jag ändå kunde komma på sätt att stödja min älskade biskop.

Bild

”Biskopens och grenspresidentens ämbeten i denna kyrka är heliga. De män som innehar dessa ämbeten är respekterade av Herren … Vi hedrar och älskar dem, och vi visar detta genom vår omtanke om dem.”

Äldste Dallin H Oaks i de tolv apostlarnas kvorum, ”Biskopen, hjälp!” Nordstjärnan, juli 1997, s 23.