På Herrens sida:Lärdomar från Sions läger

De trofasta heliga som marscherade i Herrens armé prövades. Som Herren förkunnade: ”Jag har hört deras böner och skall godta deras offer. Och jag finner det lämpligt att de förs så här långt för att pröva deras tro” (L&F 105:19).

Sions lägers fysiska och andliga utmaningar utgjorde verkligen en sållning av vetet från agnarna (se Matt. 13:25, 29–30; L&F 101:65), en uppdelning av får från getter (se Matt. 25:32–33), ett skiljande av de andligt starka från de svaga. Således ställdes varje man och kvinna som rekryterades i Herrens armé inför och besvarade den djuplodande frågan ”Vem står på Herrens sida?”²

Medan Wilford Woodruff avslutade sina affärer och förberedde sig för att gå med Sions läger, varnade hans vänner och grannar honom för att företa en så farlig resa. De sa: ”Gå inte. Om du gör det förlorar du livet.” Han svarade: ”Även om jag visste att jag skulle få en kula genom hjärtat första steget in i staten Missouri, skulle jag ändå ge mig av.”³ Wilford Woodruff visste att han inte behövde vara rädd för onda följder så länge han var trofast och lydig. Han var uppenbarligen på Herrens sida.

Och sommaren 1834 fick de här trofasta männen och kvinnorna verkligen visa vad de gick för.⁴ Men beslutet att marschera med profeten Joseph till Missouri var inte nödvändigtvis en engångsföreteelse, eller ett omedelbart svar på frågan ”Vem står på Herrens sida?” De heliga fick ofta och gång på gång visa vad de gick för genom fysisk och psykisk utmattning, med blodiga blåsor på fötterna, med otillräcklig mat och smutsigt vatten, med en mängd besvikelser, genom oenighet och upproriskhet inom lägret och genom ondskefulla fiender.

De fick visa vad de gick för genom upplevelser och umbäranden varje timma, varje dag och varje vecka. Det var kombinationen av de här hängivna heligas många till synes små val och handlingar som gav det slutliga svaret på frågan ”Vem står på Herrens sida?”

På vilket sätt tjänade de prövningar och den sållning som inträffade i livet dem som deltog i Sions läger som förberedelse? Det är intressant att åtta av de bröder som kallades till de tolv apostlarnas kvorum år 1835, liksom samtliga sjuttio som kallades samtidigt, var veteraner från Sions läger. Vid ett möte efter det att de sjuttio kallats, förkunnade profeten Joseph Smith:

”Bröder, en del av er är arga på mig för att ni inte stred i Missouri. Men låt mig säga er att Gud inte ville att ni skulle strida. Han kunde inte organisera sitt rike med tolv män som skulle öppna evangeliets dörr för jordens nationer, och med sjuttio män som under deras ledning skulle följa i deras spår, om han inte tog dem från en skara män som hade offrat sina liv, och som hade gjort ett lika stort offer som Abraham gjorde.

Nu har Herren fått sina tolv och sina sjuttio, och andra kvorum av sjuttio kommer att kallas.”⁵

Ja, Sions läger var en guldsmeds eld för alla de frivilliga i allmänhet och för många framtida ledare i Herrens kyrka i synnerhet.

De erfarenheter som gavs de frivilliga i Herrens armé var också en förberedelse för kommande, större vandringar för kyrkans medlemmar. Över 20 deltagare från Sions läger blev anförare och ledare under två stora folkvandringar varav den första låg bara fyra år framåt i tiden: förflyttningen av 8 000 till 10 000 människor från Missouri till Illinois.⁶ Den andra, tolv år framåt i tiden, var den stora vandringen västerut av ungefär 15 000 sista dagars heliga från Illinois till Saltsjödalen och andra dalar bland Klippiga bergen. Som förberedande utbildning hade Sions läger ett enormt värde för kyrkan. 1834 var året när de heliga fick visa vad de gick för, och förbereda för 1838 och 1846.

Enskilt och som familjer kommer vi också att bli prövade, sållade och förberedda liksom medlemmarna i Sions läger. Skrifterna och brödernas undervisning är fyllda av löften om att när vi tror på Jesus Kristus, ingår, hedrar och minns heliga förbund samt lyder Guds bud, så stärks vi och förbereds för att möta, övervinna och lära av prövningar och svårigheter under jordelivet.

Herrens kyrkas ledare har klart påvisat några av de allmänna prövningar som vi kan förvänta i vår tid och generation. Som president för de tolv apostlarnas kvorum höjde president Ezra Taft Benson (1899–1994) 1977 en profetisk varnande röst under ett möte för regionrepresentanter. Jag citerar nu en hel del av president Bensons budskap och vill att ni uppmärksammar hans goda råd för vår tid:

”Varje generation har sina prövningar och sin möjlighet att visa sin styrka. Vill ni veta vad en av våra största prövningar är? Lyssna till Brigham Youngs varningsord: ’Det jag fruktar mest för detta folk är att de skall bli rika i detta land, glömma Gud och hans folk, bli för välmående och stöta bort sig själva från kyrkan och hamna i helvetet. Detta folk kan uthärda pöbelhopar, rån, fattigdom och all slags förföljelse och ändå stå trofasta. Men min största fruktan är att de inte ska klara av rikedom.’”

President Benson fortsätter: ”Vi tycks möta det svåraste provet av alla eftersom ondskan är mer subtil, mera listig. Den verkar mindre farlig och är svårare att upptäcka. Även om varje rättfärdigt prov representerar en kamp tycks det här speciella provet inte alls vara något prov, ingen kamp och kan därför vara det mest bedrägliga av alla prov.

Vet ni vad fred och framgång kan göra med ett folk – det kan vagga dem till sömns. Mormons bok varnar oss för hur [Satan] i de sista dagarna försiktigt ska leda oss ner till helvetet. Herren har på jorden en del andliga jättar som han sparat i sex tusen år för att hjälpa riket att segra, och djävulen försöker söva dem. Motståndaren vet att han knappast kan få dem att begå stora eller svåra synder. Så han vaggar dem till djup sömn, som med Gulliver, medan han fångar dem med små underlåtenhetssynder. Och till vilken nytta är en sömnig, neutraliserad, ljummen jätte som ledare?

Bild

women sitting in front of computer

Vi har alltför många potentiella andliga jättar som borde vara mer flitigt engagerade i att lyfta sina hem, riket och landet. Vi har många som känner att de är goda män och kvinnor, men de behöver utöva sina förmågor – som starka patriarker, modiga missionärer, djärva släktforskare och tempeltjänare, lojala patrioter, hängivna kvorummedlemmar. Kort sagt måste vi väckas till liv från vår andliga sömn.”⁷

Tänk på att välstånd, framgång och bekvämlighet kan vara vår tids prövningar, lika stora eller större än förföljelse och fysiska umbäranden som uthärdades av de heliga som frivilligt deltog i Sions läger. Som profeten Mormon beskrev i sin stora sammanfattning av högmodets kretslopp i Helaman 12:

”Och sålunda kan vi se hur falska och även föränderliga människobarnens hjärtan är. Ja, vi kan se att Herren i sin stora och oändliga godhet välsignar och ger dem framgång som sätter sin lit till honom.

Ja, och vi kan se att just då han ger sitt folk framgång, ja, genom att föröka deras åkrar, deras flockar och deras hjordar och guld och silver och alla sorters dyrbarheter av varje slag och art, genom att skona deras liv och befria dem ur deras fienders händer, genom att uppmjuka deras fienders hjärtan så att de inte förklarar krig mot dem, ja, kort sagt, genom att göra allt för sitt folks välfärd och lycka, ja, det är just då som de förhärdar sina hjärtan och glömmer Herren sin Gud och trampar den Helige under sina fötter – ja, och detta till följd av deras bekvämlighet och mycket stora framgång” (Hel. 12:1–2).

Jag vill att du särskilt lägger märke till sista delen av sista versen: ”och detta till följd av deras bekvämlighet och mycket stora framgång”.

President Harold B. Lee (1899–1973) talade också om bekvämlighetens universella prov som vi möter i vår tid: ”Vi testas, vi prövas, vi genomgår några av de svåraste proven i dag och vi inser kanske inte svårighetsgraden av de prov vi genomgår. På den tiden utsattes kyrkans medlemmar för mord, pöbelhopar och förföljelse. De drevs ut i öknen, de svalt, de var utan kläder och de frös. De kom hit till detta gynnade område. De har lämnat ett stort arv till oss. Men vad gör vi med det? I dag värmer vi oss i en rikedom som är så stor att vi inte har sett dess like i världshistorien. Det verkar vara det svåraste provet av alla som vi någonsin varit med om i denna kyrkas historia.”⁸

De här lärdomarna från nutida och forna profeter om prövningar i vår tid är skakande och allvarliga. Men de bör inte få oss att tappa modet, och vi bör inte vara rädda. För dem som har ögon att se med och öron att höra med leder andliga varningar till allt större vaksamhet. Detta är ”en varningens dag” (L&F 63:58) för oss. Och eftersom vi blivit varnade och kommer att bli varnade måste vi, som aposteln Paulus uppmanade oss, vaka och hålla ut. (Se Ef. 6:18). Och om vi vakar och är väl förberedda behöver vi inte vara rädda (se L&F 38:30).

Vem står på Herrens sida? Nu är det dags att visa att vi har sinnen och hjärtan som tar emot och svarar upp mot dessa inspirerade varningar. Nu är det dags att visa att vi vakar och förbereder oss för att stå emot vår tids prövningar av framgång och högmod, av välstånd och bekvämlighet och av hårda hjärtan och glömska av Herren vår Gud. Nu är det dags att visa att vi kommer att vara trogna, alltid och i allt som anförtros oss av vår himmelske Fader och hans älskade Son – och att vi kommer att hålla Guds bud och vandra rättrådigt inför honom (se Alma 53:20–21).

De trofasta heliga i Herrens armé hade förmånen att se, lära av och följa bröderna. Och vi i dag kan dra nytta av de hängivna medlemmarna i Sions läger, deras exempel och trofasthet.

På inrådan av Parley P. Pratt for Wilford Woodruff till Kirtland, Ohio i april 1834 för att ansluta sig till Sions läger. Broder Woodruffs berättelse om sitt första möte med profeten Joseph Smith är lärorikt för oss alla:

”Här för första gången i mitt liv samtalade jag med vår älskade profet Joseph Smith, den man som Gud utvalt till att föra fram hans uppenbarelser i dessa sista dagar. Det första mötet stämde inte överens med sekteriska sinnens förutfattade mening om vad en profet borde vara och hur han borde bete sig. Vissa män skulle kanske ha fått sin tro skakad. Jag fann honom och hans bror Hyrum där de sköt till måls med pistol. När de skjutit klart presenterades jag för broder Joseph, och han skakade hand med mig mycket hjärtligt. Han inbjöd mig att bo hos honom under min vistelse i Kirtland. Jag tog ivrigt emot inbjudan och kände mig mycket uppbyggd och hedrad under min tid hos honom.”⁹

Jag tycker det är anmärkningsvärt att broder Woodruff, som en tid bodde hos profeten och otvivelaktigt hade bästa tänkbara tillfälle att observera honom i vardagslivet, hade välsignats med ögon som såg bortom ”sekteriska sinnens förutfattade mening om vad en profet borde vara och hur han borde te sig”. Sådana förutfattade meningar skymmer sikten för många i dag både inom och utom Herrens återställda kyrka.

Tack vare min kallelse år 2004 till de tolvs kvorum har jag fått en klar inblick i vad det innebär att observera, lära av och följa bröderna. Jag kan nu dagligen se kyrkans ledares enskilda personligheter, olika preferenser och ädla karaktär. En del anser att brödernas mänskliga brister är störande och försvagar deras tro. För mig är de här svagheterna trosstärkande. Herrens uppenbarade mönster för ledning genom råd i hans kyrka, tar hänsyn till och minskar effekterna av mänskliga svagheter. För mig är det ett underverk att se hur Herren genomdriver sin vilja genom sina tjänare, trots de här utvalda ledarnas fel och brister. De här männen har aldrig gjort anspråk på att vara fullkomliga, och är det inte. Men de är förvisso kallade av Gud.

Wilford Woodruff var präst när han gick till Missouri med Herrens armé och deklarerade senare som medlem i de tolv apostlarnas kvorum: ”Vi fick en erfarenhet som vi inte kunde ha fått på något annat sätt. … Vi hade förmånen att … färdas 160 mil med [profeten] och se hur Guds ande verkade i honom, och uppenbarelser från Jesus Kristus till honom samt uppfyllelsen av dessa uppenbarelser. … Om jag inte hade gått upp med Sions läger hade jag inte varit här i dag.”¹⁰

Sista söndagen i april 1834 inbjöd Joseph Smith några ledare i kyrkan att tala till de frivilliga i Sions läger som hade samlats i en skola. När bröderna hade avslutat sina budskap ställde profeten sig upp och sa att han hade blivit upplyft av undervisningen. Sedan profeterade han:

”Jag vill säga er detta inför Herren, att ni inte vet mer om denna kyrka och detta rikes öde än en baby på sin mors knä. Ni förstår det inte. … Det är bara en liten grupp prästadömsbärare här ikväll, men denna kyrka kommer att uppfylla Nord- och Sydamerika – den kommer att uppfylla jorden.”¹¹

Män som Brigham Young, Heber C. Kimball, Orson Pratt och Wilford Woodruff lyssnade på och lärde sig mycket av profeten den kvällen – och hjälpte till att fullfölja hans profetiska uttalande åratal senare. Vilka underbara möjligheter de här männen hade att iaktta, lära av och följa profeten.

Bild

President Nelson with young man

Det är viktigt för oss alla att komma ihåg att vi kan lära både av brödernas lärdomar och av deras exempel. Med tanke på den majestätiska synen om kyrkans framtida tillväxt som profeten Joseph Smith lade fram, vill jag att du begrundar kraften i hans personliga exempel när han utförde vardagliga och världsliga men nödvändiga uppgifter. George A. Smith beskrev i sin dagbok profetens reaktion på de dagliga utmaningarna under färden till Missouri.

”Profeten Joseph ansträngde sig lika mycket som vi andra under hela färden. Förutom arbetet med att ta hand om lägret och presidera över det gick han större delen av sträckan och hade lika mycket blåsor och blodiga sår på fötterna. … Men under hela färden klagade han inte en enda gång, medan de flesta av männen i lägret klagade inför honom över ömma tår, blåsor på fötterna, långa dagsmarscher, knapphändiga förråd, dåligt bröd, oätbar majsgröt, härsket smör, stark honung, mask i bacon och ost och så vidare. Inte ens en hund kunde skälla på somliga män utan att de klagade inför Joseph. Om de måste slå läger i dåligt väder blev det nästan uppror. Men vi var Sions här, och många av oss bad inte och tänkte inte. Vi var slarviga, ohörsamma, dåraktiga eller djävulska utan att veta om det. Joseph fick stå ut med oss och fostra oss som små barn.”¹²

Joseph var ett gott exempel på principen som Alma undervisade om: ”Ty predikanten var inte bättre än åhöraren, inte heller var läraren bättre än eleven … och de arbetade alla, var och en efter sin styrka” (Alma 1:26).

Sedan jag kallades som generalauktoritet har jag försökt observera och lära medan några av mina bröder ställts inför åldrandets följder och inverkan av fysiska begränsningar och ständiga smärtor. Du kan inte och kommer aldrig att känna till det dolda och tysta lidande som vissa av dessa män genomlider alltmedan de tjänar offentligt av allt hjärta, sinne och styrka. Efter att ha verkat med och iakttagit president Gordon B. Hinckley (1910–2008), president James E. Faust (1920–2007), äldste Joseph B. Wirthlin (1917–2008), president Boyd K. Packer (1924–2015), äldste L. Tom Perry (1922–2015), äldste Richard G. Scott (1928–2015) och många andra apostoliska medarbetare kan jag säga tydligt och med auktoritet att bröderna som jag tjänar tillsammans med är krigare – ädla och mäktiga andliga krigare – i ordets sannaste och mest beundransvärda bemärkelse! Deras tålamod, ihärdighet och mod gör att de kan ”sträva framåt med ståndaktighet i Kristus” (2 Ne. 31:20) på ett sätt som vi borde ta efter.

President Lee varnade för ett annat universellt prov som får allt större genomslagskraft i den här generationen: ”Vi genomgår nu ännu en prövning – en period av vad vi kan kalla förkonstling. Det här är en tid när det finns många intelligenta människor som inte är villiga att lyssna till Herrens enkla profeter. … Det är en ganska svår prövning.”¹³

Den här förkonstlingens prövning är besläktad med framgångens och lätthetens prövning. Hur viktigt är det inte att vi alla observerar, lär av och följer bröderna.

Bild

members of the First Presidency

”Vem står på Herrens sida?” Nu är det dags att visa vad vi går för genom att höra och följa råd från de levande apostlar och profeter som kallats av Gud i vår tid till att övervaka och leda hans verk på jorden. Nu är det dags att visa att vi tror på att Guds ”ord inte [skall] förgås utan skall alla uppfyllas, antingen genom min egen röst eller genom mina tjänares röst, ty det är detsamma” (L&F 1:38). Nu är det dags att visa vad vi går för. Nu är det dags!