Svar från kyrkans ledare
Hur man får ett vittnesbörd
Från ett tal under generalkonferensen i april 2008.
Det första steget mot att få något slags kunskap är att verkligen önska att få veta. Nästa steg när det gäller andlig kunskap är att fråga Gud i innerlig bön. Som vi läser i en nutida uppenbarelse: ”Om du ber skall du få uppenbarelse på uppenbarelse, kunskap på kunskap, så att du kan lära känna hemligheterna och de fridgivande tingen – det som ger glädje, det som ger evigt liv” (L&F 42:61).
Så här skrev Alma om vad han gjorde: ”Se, jag har fastat och bett många dagar för att jag själv skulle kunna få vetskap om detta. Och nu vet jag själv att det är sant, ty Herren Gud har uppenbarat det för mig genom sin Helige Ande” (Alma 5:46).
När vi önskar och söker bör vi komma ihåg att man inte kan få ett vittnesbörd genom att vara passiv. För att få det måste vi göra någonting. Jesus lärde: ”Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv” (Joh. 7:17).
Ett annat sätt att söka ett vittnesbörd verkar otroligt när man jämför det med sätten att få annan kunskap. Vi får eller stärker vårt vittnesbörd genom att bära det. Någon har också sagt att vissa vittnesbörd är lättare att få när man ställer sig upp och bär dem än när man knäböjer och ber om dem.
Ett personligt vittnesbörd är grunden för vår tro. Därför är det som vi måste göra för att få, stärka och behålla ett vittnesbörd av yttersta vikt för vårt andliga liv. Förutom det vi redan nämnt behöver vi ta del av sakramentet varje vecka (se L&F 59:9) för att vara berättigade det dyrbara löftet att vi ”alltid kan ha hans Ande hos [oss]”. (L&F 20:77). Den Anden är förstås källan till vårt vittnesbörd.