2017
Dyrbara och mycket stora löften
November 2017


Dyrbara och mycket stora löften

Vår himmelske Faders stora lycksalighetsplan innefattar de lärosatser, förrättningar, förbund och dyrbara och mycket stora löften genom vilka vi kan få del av gudomlig natur.

En av de stora utmaningar som var och en av oss ställs inför varje dag är att inte låta det som hör världen till ta upp så mycket av vår tid och energi att vi försummar de eviga ting som betyder mest.1 Vi kan alltför lätt glömma att fokusera på grundläggande andliga prioriteringar på grund av våra många förpliktelser och fullspäckade scheman. Ibland försöker vi springa så snabbt att vi glömmer vart vi är på väg och varför vi springer.

Aposteln Petrus påminner oss, som Jesu Kristi lärjungar, om att ”allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära.

Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen.”2

Mitt budskap betonar vikten av de dyrbara och mycket stora löften som Petrus beskriver som påminnelser om vart vi är på väg på vår jordiska resa och varför. Jag tänker även tala om sabbatsdagens, det heliga templets och våra hems del i att hjälpa oss minnas dessa viktiga andliga löften.

Jag ber innerligt att den Helige Anden ska undervisa var och en av oss då vi tillsammans begrundar dessa viktiga sanningar.

Vår gudomliga identitet

Vår himmelske Faders stora lycksalighetsplan innefattar de lärosatser, förrättningar, förbund och dyrbara och mycket stora löften genom vilka vi kan få del av gudomlig natur. Hans plan beskriver vår eviga identitet och den väg vi måste följa för att lära, förändras, växa och så småningom vistas hos honom för alltid.

Som det står förklarat i ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”:

”Alla människor – män och kvinnor – är skapade till Guds avbild. Var och en är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har som sådan gudomliga egenskaper och förutsättningar. …

I föruttillvaron kände och tillbad dessa söner och döttrar Gud som sin evige Fader och antog hans plan, enligt vilken hans barn kunde få en fysisk kropp och få jordiska erfarenheter för att utvecklas mot fullkomlighet och slutligen nå sin gudomliga bestämmelse som arvtagare till evigt liv.”3

Gud lovar sina barn att om de följer principerna i hans plan och hans älskade Sons exempel, håller buden och håller ut i tro intill änden, kommer de, genom Frälsarens återlösning att ”få evigt liv, vilken gåva är den största av alla Guds gåvor.”4 Evigt liv är det största dyrbara och mycket stora löftet.

Andlig pånyttfödelse

Vi förstår bättre de dyrbara och mycket stora löftena och börjar ta del av gudomlig natur genom att villigt acceptera Herrens kall till härlighet och ära. Petrus beskriver det som att vi lever upp till detta kall genom att undkomma det fördärv som finns i världen.

När vi undergivet strävar framåt med tro på Frälsaren, kan vi på grund av hans försoning och den Helige Andens kraft uppleva ”en mäktig förändring inom oss, eller i våra hjärtan, så att vi inte längre har någon benägenhet att göra ont, utan att ständigt göra gott.”5 Vi ”föds på nytt. Ja, föds av Gud, förändras från vårt köttsliga och fallna tillstånd till ett tillstånd av rättfärdighet, genom att återlösas av Gud”.6 ”Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit.”7

En sådan omfattande förändring i vår natur sker vanligtvis inte snabbt eller på en gång. Likt Frälsaren tar vi inte emot ”fullheten från början, utan [tar emot] nåd för nåd.”8 ”Ty se, så säger Herren Gud: Jag skall ge människobarnen rad på rad, bud på bud, lite här och lite där. Och välsignade är de som hörsammar mina bud och lånar ett öra åt mitt råd, ty de skall lära visdom.”9

Prästadömsförrättningar och heliga förbund har en avgörande betydelse i denna fortlöpande process av andlig pånyttfödelse. Gud har även utsett dem till att vara de medel genom vilka vi tar emot hans dyrbara och mycket stora löften. Förrättningar som vi värdigt tar emot och ständigt minns öppnar de heliga kanaler genom vilka gudaktighetens kraft kan flöda in i våra liv. Förbund som vi ståndaktigt hedrar och alltid minns ger oss ett syfte och en försäkran om välsignelser i både jordelivet och evigheten.

Till exempel lovar Gud oss att vi om vi är trofasta ständigt ska ha sällskap av den tredje medlemmen i Gudomen, den Helige Anden,10 att vi genom Jesu Kristi försoning kan få och alltid behålla våra synders förlåtelse,11 att vi kan få frid i den här världen,12 att Frälsaren har brutit dödens band och övervunnit graven,13 och att familjer kan vara tillsammans för all evighet.

Som ni förstår går det inte att räkna eller till fullo beskriva alla de dyrbara och mycket stora löften som vår himmelske Fader erbjuder sina barn. Men även den ofullständiga lista av utlovade välsignelser jag nyss läste upp borde få var och en av oss att förundras över hans nåd,14 och ”falla ned och tillbe Fadern”15 i Jesu Kristi namn.

Minnas löftena

President Lorenzo Snow varnade: ”Vi är [för] benägna att glömma bort det stora syftet med livet, orsaken till att vår himmelske Fader sände oss hit till jordelivet, såväl som den heliga kallelse varigenom vi har blivit kallade. I stället för att höja oss över det som är flyktigt … , låter vi oss alltför ofta sänkas ner till världens nivå utan att begagna oss av den gudomliga hjälp som Gud har instiftat, vilket är enda sättet att övervinna dem.”16

Sabbatsdagen och det heliga templet är två specifika källor till gudomlig hjälp som instiftats av Gud för att hjälpa oss att höja oss över världens nivå och fördärv. Till en början kanske vi tror att de största skälen till att hålla sabbatsdagen helig och besöka templet är besläktade men åtskilda. Men jag tror att dessa två syften är ett och samma och att de tillsammans verkar för att stärka oss andligen som individer och i våra hem.

Sabbaten

När Gud hade skapat allting, vilade han på den sjunde dagen och befallde att en dag i veckan skulle vara en tid för vila för att hjälpa människor att minnas honom.17 Sabbaten är Guds tid, en helig tid som särskilt avsatts för att tillbe honom och för att ta emot och minnas hans dyrbara och stora löften.

I den här tidsutdelningen har Herren förkunnat:

”För att du mera fullständigt skall kunna hålla dig obefläckad av världen skall du gå till bönehuset och offra dina sakrament på min heliga dag.

Ty sannerligen, detta är en dag bestämd åt dig till att vila från ditt arbete och ägna den Allrahögste din andakt.”18

På sabbaten tillber vi alltså Fadern i Sonens namn genom att delta i förrättningar och lära oss om, ta emot, minnas och förnya förbund. På hans heliga dag är våra tankar, våra handlingar och vårt uppförande tecken som vi ger till Gud och ett sätt att visa vår kärlek till honom.19

Ett ytterligare syfte med sabbaten är att lyfta vårt fokus, från det som tillhör världen, till evighetens välsignelser. När vi under denna heliga tid håller oss borta från många av de vanliga rutinerna i våra hektiska liv, kan vi ”fästa blicken på Gud och få leva”20 genom att ta emot och minnas de dyrbara och stora löften genom vilka vi kan få del av gudomlig natur.

Det heliga templet

Herren har alltid befallt sitt folk att bygga tempel, heliga platser där värdiga personer utför heliga evangelieceremonier och förrättningar för sig själva och för de döda. Templen är de heligaste av alla platser för gudsdyrkan. Ett tempel är bokstavligt talat Herrens hus, en helig plats särskilt avsatt för att tillbe Gud och för att ta emot och minnas hans dyrbara och stora löften.

I den här tidsutdelningen har Herren gett oss anvisningen: ”Organisera er, förbered allt som behövs och upprätta ett hus, ja, ett hus för bön, ett hus för fasta, ett hus för tro, ett hus för lärdom, ett hus för härlighet, ett ordningens hus, ett Guds hus.”21 Gudsdyrkan i templet inriktar sig främst på att delta i förrättningar och lära sig om, ta emot och minnas förbund. Vi tänker, handlar och klär oss på ett annat sätt i templet, än vi gör på andra platser som vi besöker.

Ett viktigt syfte med templet är att lyfta vårt fokus från det som tillhör världen till evighetens välsignelser. När vi under en kort tid håller oss borta från den världsliga omgivning som vi är vana vid kan vi ”fästa blicken på Gud och få leva”22 genom att ta emot och minnas de dyrbara och stora löften genom vilka vi kan få del av gudomlig natur.

Notera att sabbatsdagen är en helig tid och templet är en helig plats, båda särskilt avsatta för att tillbe Gud och för att ta emot och minnas hans dyrbara och stora löften till sina barn. Så som de instiftats av Gud är det huvudsakliga syftet med dessa två gudomliga källor till hjälp detsamma: att gång på gång effektivt rikta vår uppmärksamhet på vår himmelske Fader, hans Enfödde Son, den Helige Anden och de löften som är förknippade med Frälsarens återställda evangeliums förrättningar och förbund.

Våra hem

Vi får inte glömma att hemmet bör vara den ultimata kombinationen av en tid och plats där enskilda personer och familjer bäst kan minnas Guds dyrbara och stora löften. Att lämna våra hem för att spendera tid på söndagens möten eller inträda i ett heligt tempel är viktigt men otillräckligt. Det är bara när vi tar med oss den ande och styrka som vi hämtar från dessa heliga sysslor in i våra hem som vi kan bibehålla vårt fokus på jordelivets stora ändamål och övervinna det fördärv som finns i världen. Våra upplevelser under sabbaten och i templet bör vara andliga katalysatorer som fyller enskilda och familjer och våra hem med ständiga påminnelser om viktiga saker vi lärt oss, med den Helige Andens kraft och närvaro, med en oavbruten, fördjupande omvändelse till Herren Jesus Kristus och med ett ”fullkomligt klart hopp”23 på Guds eviga löften.

Sabbaten och templet kan hjälpa oss att i våra hem upprätta ”en väg som vida överträffar alla andra”24 då vi ”i Kristus sammanfattar allt i himlen och på jorden”25. Det vi gör i våra hem med hans heliga tid och med det vi lär oss på hans heliga platser är centralt för vår utsikt att ta del av gudomlig natur.

Löfte och vittnesbörd

Vi kan lätt överväldigas av jordelivets slentrian och oväsentligheter. Sömn, mat, kläder, arbete, lek, motion och många andra vardagssysslor är nödvändiga och viktiga. Men i slutändan beror vad vi blir på vår kunskap om och villighet att lära av Fadern, Sonen och den Helige Anden. Det handlar inte bara om summan av våra dagliga sysselsättningar under en livstid.

Evangeliet är så mycket mer än en slentrianmässig checklista över olika sysslor som ska utföras, det är snarare en magnifik väv som ”växer upp”26 och knyts samman, utformad för att hjälpa oss bli lika vår himmelske Fader och Herren Jesus Kristus och ta del av gudomlig natur. Vi förblindas verkligen av att rikta våra blickar bortom målet27 när denna övergripande andliga verklighet överskuggas av världens bekymmer, problem och lättvindighet.

När vi är kloka och tar den Helige Anden till vår vägledare,28 lovar jag att han kommer lära oss vad som är sant. ”Han bär vittne om Guds Son, skänker kärlek, hopp och tro”29 när vi strävar efter att uppfylla vår eviga bestämmelse och ta del av gudomlig natur.

Jag bär vittne om att de dyrbara och mycket stora löften som är förknippade med våra förrättningar och förbund är sanna. Herren har förkunnat:

”Jag ger er föreskrifter om hur ni skall handla inför mig, så att det kan lända er till frälsning.

Jag, Herren, är bunden när ni gör vad jag säger, men när ni inte gör vad jag säger har ni inget löfte.”30

Jag vittnar om att vår himmelske Fader lever och utformade frälsningsplanen. Jesus Kristus är hans Enfödde Son, vår Frälsare och Återlösare. Han lever. Och jag vittnar om att Faderns plan och löften, Frälsarens försoning och den Helige Andens sällskap gör det möjligt att få ”frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen”.31 Detta vittnar jag om, i Herren Jesu Kristi heliga namn, amen.