Tempeltjänare – så gick det till!

När du kommer in i templet i Köpenhamn en riktigt bra vecka så är vi där! Du känner igen oss på vår klingande svenska, våra stora glada leenden och skinande vita kläder. Men de där sista har vi förstås gemensamt med alla andra tempeltjänare. Vi nästan springer fram för att möta dig, så glada är vi att se dig – men tyst, tyst förstås på de mjuka mattorna i Herrens heliga hus. Om det var ett tag sen vi sågs så vill vi gärna veta hur du har det nu för tiden – men oftast blir det bara en kram och ett ”Välkommen, så härligt det är att ha dig här!” För vi vet att du inte har kommit för att prata bort tiden här i Guds hus utan för att i stillhet känna närheten till Herrens frid, vägledning och oändliga välsignelser.

Vårt lilla gäng tjänar i templet ungefär två veckor varannan månad sedan den där märkliga dagen, hösten 2017, då vi högtidligen inkallades till kontoret hos president och syster Olsson. Oväntat, underligt, underbart. Men – ska vi? Kan vi det? Visst har vi genom åren åkt många turer till vårt älskade tempel, men ändå – att bli kallad till tempeltjänare, det är något extra! Det kräver ordning, planering och mycket annat. Och måste man lära sig allting utantill? Hur ska det gå? Ja, tankarna snurrade. Men lyckan var större och med president och syster Olssons leenden vilande över oss – vem hade kunnat säga något annat än ja tack!?

Så där är vi. I din stund och i ditt nu har vi lyckan att få vara där för att tjäna dig i de förrättningar som utförs. Vi visar vägen, hjälper dig tillrätta, uttalar Guds löften – och vi kommer vid minsta vink om du behöver något annat än att vara just ifred. Så tydliga som möjligt men så osynliga som möjligt, för att du ska få känna Herrens närhet utan att störas av vår. Det viktigaste som händer i templet är helt mellan dig och Herren, men att få vara en del av dessa stunder är guld för oss.

Kanske har du sett oss förr – ute i ”verkligheten”? Känner du den gamle gode poliskommissarien som brukade jaga bovar på sin motorcykel för att upprätthålla lag och ordning? Eller den lite äldre wellpappsäljaren, som nu fått ett återfall efter två år som pensionär, och återigen jagar runt längs vägarna i sin snabba bil? Och skulle du känna igen de där två äldre kvinnorna som jagat barn i sina hem största delen av sina liv? I Karlskrona gren har vi våra ämbeten när vi inte är i templet eller träffar våra långa rader av barn och barnbarn. Korsord, stickning och sport på TV ligger nära till hands när vi vilar ut men det finns en god chans att du ser oss ute på promenader eller resor tillsammans. För glädjen i evangeliet har gjort oss till vänner som ofta njuter av varandras sällskap även utanför templet.