Utdrag ur Nordstjärnan från 1920

År 1850 förkunnade aposteln Erastus Snow Jesu Kristi evangelium för första gången i Danmark och vid den tiden upprättades den så kallade ”Skandinaviska missionen”, omfattande Danmark, Norge och Sverige. År 1905, eller efter 55 års förlopp, ansågo kyrkans översta president lämpligt att från den skandinaviska missionen skilja vårt land, Sverige och med detta land förena Finland och Ryssland under namn av ”Den svenska missionen”. Missionen i Danmark och Norge har sedan den tiden, ca 15 år, varit förenad under det ursprungliga namnet ”Skandinaviska missionen”.

Genom vår kyrkliga amerikanska dagliga tidning ”Deseret News” ha i dagarna erhållits kännedom om att kyrkans översta presidentskap nu funnit lämpligt att på grund av besvärande och för missionsverksamheten hindrande regeringsbestämmelser – följder av världskriget – geografiskt omlägga den skandinaviska missionen så att landet Danmark jämte dess besittning Island bliver en självständig mission under namn av ”Danska missionen” med missionskontor fortfarande som hittills i Köpenhamn. Vårt gamla broderland, Norge, bliver en ny mission under namn av ”Norska missionen” med missionskontor i Kristiania.

Ehuru i mycket liten utsträckning har evangelii budskap dock nått till grannländerna öster om Skandinavien, nämligen Finland och det stora Ryssland. Fem svensktalande personer i Finland äro medlemmar av Kristi kyrka och tillika prenumeranter på denna tidskrift. En familj boende i Petrograd var före världskriget i kommunikation med den svenska missionen, men vi ha under och efter kriget förgäves sökt att genom postverket komma i förbindelse med dem, och äro sålunda i okunnighet om de äro bland de levandes antal.

I jubileumsboken Steg i tro (s. 2) berättas mer angående detta:

Två svenska bröder kallades 1875 att gå på mission till Finland, där evangeliet ännu inte predikats. Det första dopet ägde rum 1876 i Nikolaistad. I Sankt Petersburg döptes 1895 en svensk familj Lindelöf. Detta räknas officiellt än i dag som kyrkans tillkomst i Ryssland.

Ur ett brev från presidenten för Den svenska missionen publicerat i Nordstjärnan 1920.

Mänskliga förordningar, som kyrkan är underkastad, gör det ej möjligt för äldsterna från Sion att komma till missionsfälten så som önskligt vore. Flera äro beredda att för evangelii skull lämna hem och anhöriga, men än är det ett, än ett annat oberäknat hinder som möter.

Nu kära syskon! Då det synes dröja ännu en tid innan Sionsbröderna i tillräckligt antal kunna komma oss till hjälp så må vi därför ej förtröttas eller slumra in. Vårt hopp för Sverige står till det lokala prästadömet. Låt oss från varje plats som ännu ej haft besök av missionspresidenten få meddelanden från äldsterna eller prästerna, angivande icke blott vad I saknen, ty sådana brev få vi ofta, utan låt oss få veta vad I kunnen och viljen göra för att ersätta saknaden av Sionsbröderna. Det finnes under omständigheterna ingen giltig orsak för syskonen att vara i saknad av sammankomster där I kunnen efter edert samvetes bjudande dyrka Gud i anda och sanning.

Om det bland eder ej finnes någon som har gudomlig myndighet att administrera den heliga nattvarden, så låt oss då veta namnen på den eller de bröder som äro lärare eller diakoner, eller namnen på de bröder som ej ännu mottagit någon grad av Guds prästadöme, och vi skola se till att få någon ordinerad som kan samla syskonen omkring sig.

Eder broder i Kristo

Theo. Tobiason

Missionspresident