Det som kommer från ovan är heligt

Så en söndagsmorgon tog det längre tid än vanligt att vakna. Mina föräldrar ville vara i kyrkan tidigt så när jag till sist vaknade hade jag bråttom. Det var inte förrän jag var i möteshuset som jag insåg att jag hade glömt mitt tionde. Jag får betala det nästa vecka, tänkte jag. Men det kändes inte bra. Jag ville att min himmelske Fader skulle veta att jag var lydig.

Efter mötena kom vi hem och upptäckte att det hade varit inbrott i vårt hem. Smycken, en videokamera, nästan allt av värde hade stulits. Jag sprang till mitt rum och gick igenom byrålådan där jag hade lämnat mitt tionde. Det var också borta. Nu mådde jag verkligen inte bra. Jag tänkte att om jag hade kommit ihåg att ta med mig tiondet till kyrkan så skulle det inte vara borta nu.

Sedan kände jag mig manad att säga något till min pappa: ”Oroa dig inte. Allt kommer att ordna sig. Personen som gjorde inbrott tog Herrens pengar, så han tog något som var heligt.” Jag trodde inte att Herren skulle låta det passera obemärkt.

Men jag tror att Herren ville att jag skulle lära mig vara mer försiktig med det som tillhörde honom. Tjuven greps snart och allt blev hittat, utom mina tiondepengar. För att åtgärda situationen tog jag ut motsvarande summa av mina sparpengar och lämnade dem till biskopen påföljande söndag. Sedan dess har jag alltid försökt se till att betala mitt tionde i tid. Jag vet att tiondet är en av Guds lagar och det betyder att jag bör ta den på allvar.

I Läran och förbunden kapitel 63 undervisar Herren om en helig princip: lydnad. ”Se, jag, Herren, låter höra min röst och den ska åtlydas” (v. 5). Det han säger ”är heligt och måste talas med försiktighet” (v. 64).

När den här uppenbarelsen togs emot kritiserades Joseph Smith av många som hade vänt sig emot honom. En av dem var Ezra Booth. Booth hade varit pastor i en annan kyrka men bestämde sig för att döpas efter att ha sett Joseph Smith läka en kvinnas arm med prästadömets kraft.

Men Booth slutade snart tro på det han hade sett. Han började kritisera profeten. Han förstod inte att tecken eller under i sig själva inte skapar en bestående tro. När han började ta lätt på heliga ting gick han vilse och blev en av de ”ogudaktiga och upproriska” (v. 2).

För mig är det intressant att när Herren talar om vår lydnad så talar han också om sina val. Hans val är inte slumpmässiga eller godtyckliga, de är grundade på lära och principer. I kapitel 82 i Läran och förbunden förkunnar han: ”Jag, Herren, är bunden när ni gör vad jag säger” (v. 10).

För mig betyder det att han lovar att om vi är lydiga så kommer han alltid att hålla sina löften. Han kommer att beskydda oss. Han kommer att vägleda oss. Och medan vi inte bör söka efter tecken för att övertyga andra om sanningen eller bevisa vår tro så sker tecken och under och de kommer att ske till följd av tro på Jesus Kristus i kombination med Guds vilja (se L&F 63:9–10). Vår lydnad påverkar faktiskt Herrens förmåga att välsigna oss. För mig är det djupsinnigt.

En annan lydnadens princip är att den förstörelse och dom som utmäts åt de ogudaktiga är rättvis, trots att det kan vara jobbigt att höra eller föreställa sig. Utan undervisad och förväntad lydnad kan det inte vara så. Men eftersom eviga lagar har eviga konsekvenser så kommer också mottagare av konsekvenser att veta att Herrens domar är rättvisa (se Mosiah 16:1). ”Allt kött ska veta att jag är Gud” (L&F 63:6).

Belöningarna och straffen är Herrens att utmäta. När han varnar dem som är upproriska gör han det för att han älskar dem, för att uppmuntra dem att återvända till den rätta vägen medan de fortfarande kan, ”för utan tro kan ingen människa behaga Gud” (v. 11).

”Den som håller ut i tro och gör min vilja, han ska segra” (v. 20) och ”åt den som lyder mina befallningar ska jag ge mitt rikes hemligheter, och dessa ska i honom bli en källa av levande vatten som väller upp till evigt liv” (v. 23).

Bild

men and women walking to and from a temple

Herren sa faktiskt att vi inte bara bör vara lydiga, vi bör uppmuntra andra att vara det också. Han sa att ”var och en ska ta rättfärdigheten i sina händer och … höja en varningens röst till jordens invånare, och både med ord och med flykt förkunna att ödeläggelse ska komma över de ogudaktiga” (v. 37).

”Både med ord och med flykt.” Jag älskar den meningen. De som är lydiga kommer att fly världen och samlas i Sion. Det brukade innebära att samlas i kyrkans högkvarter, men i dag betyder det att samlas på rättfärdiga platser, såsom templet. Som president Russell M. Nelson har sagt: ”Var och en av oss [behöver] fortgående stärkas andligt och undervisas på det sätt som är möjligt endast i Herrens hus.”¹

När vi samlas till Sion bör det vara ett budskap till andra. Människor bör med andra ord lägga märke till att vi inte deltar i vissa saker. Vi lämnar vissa platser och flyr till templen, till möteshus och till våra hem. Det bör vara uppenbart för andra vad vi tar in och inte tar in, vad vi tittar på och inte tittar på, vad vi läser och inte läser och vad vi säger och inte säger. Vår flykt från världen bör uppmärksammas och det i sig är ett budskap till den olydige.

Herren förväntar sig också att vi använder våra röster. Även om vi flyr världens ondska måste vi också förkunna evangeliets härlighet. Om vi gör det på normala och naturliga sätt kommer människor att bli nyfikna på varför vi inte deltar i vissa världsliga saker och vi bör ha modet att svara dem, inte av nedlådenhet eller medömkan utan av kärlek och en uppriktig önskan att rädda dem.

Som äldste Dieter F. Uchtdorf i de tolv apostlarnas kvorum har sagt: ”Jag ber inte att ni ska stå i gathörn med en megafon och ropa ut verser ur Mormons bok. Vad jag ber er om är att ni alltid ska vara uppmärksamma på tillfällen att ta upp er tro på naturliga och normala sätt med människor – både personligt och online. Jag ber att ni ska ’stå som vittnen’ [Mosiah 18:9] om evangeliets kraft alltid – och när det behövs, använda ord.”².

När jag började betala tionde för många år sedan insåg jag inte hela innebörden av det jag gjorde. Men jag visste att det var rätt och att jag borde ta Guds bud på allvar, för det som kommer från ovan är heligt. Det är intressant att kapitel 63 också nämner ekonomiska beslut och donationer till kyrkan och ger följande löfte från Herren: ”Den som är trofast och håller ut ska övervinna världen.

Den som sänder upp skatter till Sions land ska få en arvedel i den här världen och hans gärningar ska följa honom, och likaså en lön i den kommande världen” (v. 47–48).