2022
Tillit när himlen är tyst
Augusti 2022


Tillit när himlen är tyst

Jag valde ut innehållet till den här artikeln från den kommunikation jag har haft med Brendan Tate och från tankar han skrivit ner tidigare. När jag sedan ville att han skulle godkänna mitt utkast fick jag det snabbt tillbaka med orden: ”Du har fått mig att framstå som ett helgon, något som jag verkligen inte är. Du är van att skriva för läsare som är trofasta och omvända. Mitt budskap är inte för dem. Mitt vittnesbörd är för dem som kämpar med tvivel men som fortsätter ändå. Det är för människor som känner sig åsidosatta och för dem som inte känner den Helige Anden varje dag. Jag vill nå ut till dem som har svårt med evangeliets principer, till dem som känner sig utanför. Kristus umgicks inte med de mäktiga och förnäma. Han ’hängde’ med samhällets olycksbarn och syndare”.

Här följer nu ändå artikeln om Brendan Tate, en artikel som jag hoppas ska kunna läsas av alla människor, ”för se, är vi inte alla tiggare?” (Se Mosiah 4:19)

Brendan Tate döptes 1997 i Sydney i Australien. Han säger att han var öppen för att bli buddist eller medlem av en annan kristen kyrka, men Gud talade till honom genom den Helige Anden och sa åt honom att döpas i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Brendan berättar vidare: ”Sedan den dagen har den Helige Anden talat till mig många gånger. Genom honom vet jag att Mormons bok är sann. Jag fick ledning i mitt beslut att gå på mission. Den Helige Anden har funnits där för att leda mig i smått och i stort ända fram till dess jag blev sjuk. Men efter det har det blivit väldigt tyst. Jag har bett om att få känna den Helige Anden igen, men jag upplever bara tystnad.”

”Kanske har Gud talat till mig, men att det är jag som inte hör. Kanske har han visat sin vilja för mig, men att det är jag som inte ser. Jag vet att han finns där, men jag känner inte hans närvaro. Och kanske är det det som är meningen, för det här tvingar mig att ha tro på honom ändå. Kanske vill han också att jag ska utveckla gudalika attribut som ödmjukhet och tålamod.”

För mer än två år sedan diagnosticerades Brendan med en autoimmun sjukdom som gör att han inte längre kan gå. Han kan inte tala, och han kan inte heller se ordentligt. Därefter fick han cancer, och för en tid sedan drabbades han svårt av Covid 19. Han var då mycket nära att dö.

”Jag ber om lindring, men lindring kommer inte. Jag har tänkt att om jag själv nu inte får uppleva ett mirakel, så kan jag kanske vara ett mirakel för någon annan. Jag kan lyfta andra genom att kontakta dem och berätta för dem att de är fantastiska. Någon föreslog att detta kanske är min mission just nu. Om mitt uppdrag är att inspirera någon annan att tro på Gud eller att lita på Gud och älska honom mer så ÄR det nog min mission. Jag blir då mer medkännande, vilket är ett annat av Guds attribut. Jag ser ett mönster. Ibland väntar vi på ett mirakel från Gud, medan Gud väntar på oss, att vi ska agera, göra någonting.”

I sin väldigt svåra situation säger Brendan att han ändå känner stor tacksamhet för många saker. Vad kan man vara tacksam för när man tappat så många av sina funktioner, och när man till och med inte kan känna Andens närhet?? Brendan är tacksam för den lilla del av hans funktioner som trots allt finns kvar. Han är tacksam för den hjälp han får. Han är tacksam för sin familj, för hustrun Therese sedan 21 år tillbaka, och för sönerna Ethan och Isak. Han är tacksam för att han kan se TEDx tal, videor på Youtube och för ”tusen andra saker”.

En gång i månaden skriver Brendan ner sitt vittnesbörd. Att denna artikel om Brendan Tate kom till har sitt ursprung i att en syster översatte ett av hans vittnesbörd till svenska och fick hans tillåtelse att läsa upp det på församlingens vittnesbördsmöte.

Brendan funderar vidare: ”Så varför är det så att jag knackar utan att få svar? Jag är ganska säker på att tystnaden är ett led i Guds plan för mig. Genom att acceptera det som sker, och det som inte sker, växer jag i tillit till Gud. Att bli som Gud och att utveckla hans egenskaper är viktigt, men att jag går med Gud, tror på honom och att jag vilar i honom är mer viktigt. Då kan han arbeta med mig och genom mig.”