Lokala Nyheter
”Det här är den sanna kyrkan”
Läs om Emilia Karlssons väg till evangeliet. Texten är baserad på ett tal hon höll på stavkonferensen för Stockholms södra stav i november 2022. Emilia kommer från Norrköping, där hon blev varmt välkomnad av medlemmarna i församlingen. ”Jag visste inte att det fanns så vänliga människor som det finns i kyrkan”, berättar hon för Liahonas lokalredaktion. Missionärerna har också betytt väldigt mycket för Emilia. Hon har träffat dem varje vecka sedan hon döptes. Fyra missionärer som hon håller extra kära är syster Daines, syster Steed, syster Laine och syster Kemp. Hon vill också nämna Vendela Jonsson från församlingen som hjälpte till när hon undervisades och som tog hand om henne när hon först kom till kyrkan och under de aktiviteter hon åkte till.
Emilias föräldrar och hennes fem syskon var först inte så glada över hennes beslut om att bli medlem i kyrkan. Men tre av hennes syskon kom till hennes dop. Nu är de mer okej med kyrkan, eftersom de ser att Emilia mår bra och är lycklig.
Emilia är nu 19 år. Under 2023 har hon planerat att gå på en heltidsmission. ”Det ska bli jättespännande och jag vet att det kommer vara en speciell upplevelse, en upplevelse som man inte kan få på något annat sätt. Det kommer att vara en utmaning, men jag tror att det kommer vara jätteroligt på samma gång.”
Emilias tal:
Jag har varit medlem i kyrkan i ett år, jag döpte mig i oktober förra året (2021). Men även innan jag gick med i kyrkan hade jag en tro, det har jag alltid haft. Inte för att jag växte upp i ett religiöst hem eller så, för det gjorde jag inte, utan för att jag bara hade en tro på berättelserna i Bibeln och jag trodde på Jesus.
Jag ville hitta hela sanningen. Jag kände att det fanns någonting mer än det som jag kände till, och jag visste att eftersom jag trodde på Kristus så måste det finnas en kyrka, och det kan ju bara finnas en kyrka som är sann. Alla kyrkor kan ju inte vara sanna, så jag kände att jag behövde hitta den kyrka som var sann.
Jag förstod inte varför kyrkorna skiljde sig så mycket åt och varför det fanns så många. Jag kände inte att jag fick några svar på de här frågorna från de kyrkor jag tittade närmare på. Det var väldigt frustrerande. Jag ville så gärna hitta rätt, och så gjorde jag inte det.
Då bad jag till Gud. Jag var 16 år. Jag berättade för honom att jag ville veta vilken kyrka som är sann, och jag förklarade för honom att jag tror att den finns. Det gick ett tag och jag vet inte hur det hände men på något sätt så hittade jag en länk till kyrkans hemsida. Jag klickade på länken och när jag läste kyrkans namn (jag hade aldrig hört det innan) kom det en liten röst till mig som sa att ”det här är den sanna kyrkan”. Det var jättestarkt.
Jag hade ju läst om massor av andra kyrkor utan att bli berörd. Ingenting hade känts rätt, men nu var det jättestarkt. Jag minns att jag klickade runt på hemsidan och lärde mig i princip allt om evangeliet. Jag tänkte att det var så självklart att det här var sant och det kändes som att jag redan visste allt det här. Jag hade bara glömt det. Jag kände att jag hade hittat det jag letat efter och jag kunde inte förneka den känslan. Jag behövde ingen övertygelse, jag bara visste att det som jag läste på kyrkans hemsida var sant. Och jag tänkte att nu måste jag döpa mig. Jag behövde inte fundera så mycket mer.
Jag behövde samla väldigt mycket mod för att gå till kyrkan. Jag tyckte att det var jätteläskigt. Jag var väldigt blyg och jag vågade inte gå till en helt ny plats med nya människor. Jag visste inte hur jag skulle lösa den situationen. Jag bad varje dag att missionärer skulle knacka på min dörr. Jag tänkte att de skulle kunna hjälpa mig, men de kom aldrig.
Till slut tänkte jag, ”nej, nu måste jag döpa mig, jag kan ju inte vänta längre”. Jag bad en bön och sa: ”Jag behöver hjälp, du måste berätta för mig när jag ska gå till kyrkan så att jag vet att det kommer gå bra, för jag vågar inte själv.” Sen väntade jag på ett svar. Det gick några veckor och sen svarade Gud mig och sa: ”På söndag ska du gå till kyrkan.”
Och den söndagen gick jag till kyrkan. Jag tyckte att det var läskigt, men jag litade på att Gud ville att jag skulle döpa mig och då skulle han ju hjälpa mig.
Så jag pratade med missionärerna och sa att ”jag har läst Mormons bok och jag vill döpa mig”. Och sen döpte jag mig.
Jag tänker ibland på vilket mirakel det var att jag bara hade en fråga till Gud och att han svarade mig. Att allt det här är sant och att jag kan få leva med kunskapen om att jag är en dotter till himmelska föräldrar och att jag får ha den här friden i min själ som Kristus erbjuder när vi följer honom.
Jag är så tacksam för att Gud har visat sig för mig. Att jag har fått veta allt det här och min relation till Gud är ju det finaste jag har och jag vill att alla ska känna Gud.
Jag tänkte att ett bra sätt som jag kan visa Gud att jag är tacksam och samtidigt hjälpa människor komma närmare Gud är genom en mission. Jag har bestämt mig för att jag vill gå på mission nästa år. Det vill jag verkligen göra och jag vet att jag kommer att komma ännu närmare Gud genom att försöka vara så kristuslik som möjligt och älska min nästa. Jag tänker att det mest kärleksfulla vi kan göra för vår nästa är att sprida evangeliet till dem, så att de kan få en relation till Frälsaren och få den här kunskapen som vi har och som är så viktig att ha.
Det finns så många människor som är ensamma, som går igenom svårigheter ensamma och som bär på jobbiga saker för att de inte vet att Kristus erbjuder att bära bördan åt dem. Vi måste bara be om det, sen kanske inte allt jobbigt försvinner, men vi behöver inte lida ensamma.
Vi kan överkomma mycket svåra saker tack vare Jesus Kristus, det har jag gjort och vi har möjlighet att utvecklas och bli bättre. Vi kan göra fel och göra misstag om och om igen men Gud glömmer oss inte. Han ger inte upp på oss. Vi kanske tror det ibland och undrar vart vi är på väg någonstans eller undrar hur vi ska klara av någonting svårt, men en av de viktigaste sakerna som vi måste lära oss är att lita på Herren. Lita på att han älskar oss, att han känner oss och att han hjälper oss och lita på att det finns en plan för oss och att han kan utföra stora saker i våra liv.
Jag har litat på Herren många gånger och på det sättet har jag lärt känna och fått en personlig relation till honom. Jag kan inte förneka att jag vet att han finns. Jag vet att inte alla människor vill lära känna Gud, men det finns många som vill det och missionärer gör ett jätteviktigt jobb med att hitta de personerna och hjälpa dem att komma rätt.
Jag är så glad att det finns en sann kyrka, att Gud har organiserat en kyrka åt oss där vi kan vara tillsammans och ta del av evangeliet och allt som har uppenbarats för oss. Det måste jag ju dela med mig av.
Jag vet att kyrkan är sann därför att det var Jesus Kristus som visade mig det. Jag hade ju ingen aning om att den här kyrkan ens fanns, men när jag bad om att få veta vad som är sant, då visade han mig allt det här och det är jag så lycklig över.