Är du min pappa?

Bild

inslagna julklappar

Illustration: Anastasia Suvorova

För ett antal år sedan ringde min son Nelson mig på julafton. Veckan innan hade en advokat som inte talade spanska bett honom att verka som tolk. Advokatens klient, en äldre man som inte talade engelska, begärde vårdnaden om sina barnbarn.

Efter förhöret önskade Nelson klienten god jul. Mannen svarade att julen det året skulle bli en sorglig tid. Han hade svårt att försörja sin familj ekonomiskt. Dessutom hade hans 29-åriga dotter just gått bort och efterlämnat fem små barn, den yngsta bara två år gammal. Deras far satt i fängelse, så klienten och hans fru skulle ta hand om barnbarnen.

Både Nelson och advokaten rördes av mannens situation och bestämde sig för att inte ta betalt för sina tjänster. Sedan bad Nelson om barnens namn och ålder och mannens adress.

Den kvällen kunde Nelson inte sova när han tänkte på hur han kunde hjälpa familjen. När han knäböjde och innerligt bad om dem kände han sig manad att skriva ett brev för att förklara familjens situation, delge barnens namn och åldrar och be om gåvor som skänkts. Dagen därpå delade han ut exemplar av brevet till domarna, advokaterna och andra som arbetade vid domstolen.

Gensvaret var så stort att han snart fyllde bilens baklucka och säten med gåvor. De som inte hade tid att köpa gåvor donerade pengar till familjen.

”Mamma”, sa Nelson, ”det finns många goda människor i världen. Om du bara kunde se vilket gensvar jag fick! Jag bad bara om en gåva till varje barn, men många fler skänktes.”

Nelson kom till familjens hem på julafton. Barnen var förväntansfulla och glada när de hjälpte honom lasta av gåvorna från hans bil. Deras morfar och mormor skakade bara häpet på sina huvuden.

När Nelson satte sig ner för att vila en stund innan han gav sig av kom tvååringen fram till honom och klättrade upp i hans knä. När han sedan kärleksfullt rörde vid Nelsons ansikte frågade han: ”Är du min pappa?”

Nelson grät och var tacksam mot dem som hade hjälpt till att förgylla familjens jul.

”Mamma”, sa han, ”det finns ingen större glädje än att tjäna andra. Jag är tacksam för att jag har varit ett redskap i Guds händer för att välsigna den här goda familjen.”

Nelsons glädje återspeglade Frälsarens undervisning att ”det är saligare att ge än att ta” (Apostlagärningarna 20:35).