”Offer och lydnad välsignelser skänker”

Orden ”offer och lydnad välsignelser skänker” ur psalmen ”Pris åt den man”¹ rör alltid vid min själ. Offer innebär att: ”Ge upp någonting värdefullt för någonting som är mer värdefullt eller viktigare”.² Det finns många olika sätt att offra. Sista dagars heliga ingår förbund med Herren att offra. Genom att göra detta böjer vi vår vilja under hans, vi viger vårt liv till att bygga upp hans rike och tjäna hans barn.

För dem som trofast offrar genom att betala ett ärligt tionde har Herren lovat att öppna himlens fönster.³ Det offret välsignar inte bara den enskilde och familjen, utan dessa frivilligt givna pengar till kyrkan utgör de verksamma medlen som gör det möjligt för Herrens rike att utföra mirakel varje dag. Kung Benjamin sade: ”[Betänk] deras välsignade och lyckliga belägenhet, vilka hålla Guds bud. Ty se de äro välsignade i allt, både timligt och andligt.”⁴ Att trofast skänka tionde och offergåvor är ett yttre bevis på ett inre åtagande att offra.

Att efterleva fastelagen är ett annat sätt att offra. Herren ber oss att avsätta en söndag i månaden till att fasta under två måltider. Vi uppmanas att donera det som dessa två måltider skulle kosta till kyrkan, så att kyrkan kan hjälpa de nödställda. Att fasta och att ge ett generöst fasteoffer har en renande inverkan på vår själ. President Spencer W Kimball sade: ”När man följer fastelagen finner man en personlig kraftkälla till att övervinna njutningslystnad och själviskhet.”⁵

Tempelarbete och släktforskning är ett kärleksoffer. Trofasta heliga tillbringar miljontals timmar med att släktforska. De går igenom mikrofilm och dagböcker. Med penna och dator nedtecknar de datum och händelser. De utför heliga förordningar i templet för sina dyrbara förfäder. Liksom Frälsaren är detta en symbol för ett offer — att göra någonting för någon som personen inte själv kan göra.

För några år sedan skickade kyrkan min hustru Mary Jayne och mig till Sankt Petersburg och där fick vi ett unikt tillfälle att ta del av släktforskningens välsignelser. Vi besökte landsarkivet för att själva få se hur det gick med kyrkans projekt att mikrofilma en del av västra Rysslands arkiv. När jag iakttog hur arkivpersonalen fotograferade sidorna i en möglig bok från staden Pskov, kände jag hur personerna kom till liv. Det kändes som om de hoppade fram ur sidan och sade: ”Du har hittat mig. Jag är inte längre förlorad. Jag vet att någon i min familj en dag, någonstans, kommer att ta med sig mitt namn till templet. Jag kommer att bli döpt och få min begåvning och få min hustru och mina barn beseglade till mig. Tack!”

Joseph Smiths liv var ett exempel på osjälviska uppoffringar för Jesu Kristi evangelium. Fastän profeten Joseph led oerhört, förblev han optimistisk och övervann många förföljelser. Parley P Pratt berättar om sin hjärtskärande erfarenhet med profeten i fängelset i Missouri under vintern 1838–1839. Dessa sex månader av fruktansvärt lidande och fångenskap förädlade denne förutordinerade ”högst framstående profet”.

I fängelset hade profeten och hans bröder varit tvungna att lyssna till hur vakterna skröt om de fruktansvärda övergrepp de hade utfört mot ”mormonerna”. Profeten kunde till slut inte stå ut med deras förbannelser och svordomar längre. Plötsligt stod han upp och sade med ”tordönsstämma”: ”’VAR TYSTA, ni avgrundsväsen. I Jesu Kristi namn varnar jag er och befaller er att tiga.’

Han stod upprätt i fruktansvärt majestät. Kedjad och utan vapen, lugn, obeveklig och värdig som en ängel … De skälvande vakterna ryggade tillbaka in i ett hörn, ”tappade sina vapen” och bad om tillgift. ”De var därefter tysta fram till vaktombytet.”

Broder Pratt fortsätter: ”Jag har sett domstolarnas befattningshavare, iklädda sin vördnadsbjudande ämbetsdräkt … Jag har bevittnat en kongress i högtidlig församling … Jag har försökt föreställa mig kungar, hov, troner och kronor … Men värdighet har jag blott sett en gång, i kedjor vid midnatt i en fängelsehåla i en liten by i Missouri.”⁶

Några veckor efter denna händelse bad Joseph, under ännu en mörk stund, Herren om vägledning. Herren svarade: ”Min son, frid vare med din själ! Dina motgångar och lidanden skola endast vara ett ögonblick.”⁷ Herren sade sedan följande betydelsefulla ord till profeten: ”Jordens ändar skola fråga efter ditt namn.”⁸

Fem år senare, när han såg tillbaka på den ofullständiga byggnaden som skulle bli templet i Nauvoo, visste han att hans jordiska färd led mot sitt slut och att han gick ”som ett lamm till slaktbänken” men han var ändå ”lugn som en sommarmorgon”.⁹ Han underkastade sig ännu en arrestering med löfte om beskydd. Men hans tillit missbrukades. Den 27 juni 1844 blev han och hans bror Hyrum brutalt mördade i fängelset i Carthage.

Jordens ändar har frågat efter Joseph Smiths namn, för idag går solen aldrig ner över Jesu Kristi återställda kyrkas världsomfattande medlemsskara. Följande ord som sades om Abraham Lincoln beskriver också profeten Joseph Smiths storhet:

Det finns inget större offer än försoningsoffret som Frälsaren Jesus Kristus utförde. Hans försoning, fastän ofattbar och utan like, var kronan på verket i den här världen. Tacksamt nog har döden, på grund av hans försoningsoffer, ingen udd och graven kan inte segra.

Det är vår utmaning att osjälviskt uppoffra allt vi har fått, däribland vår egen vilja. Äldste Neal A Maxwell hade rätt när han sade: ”Underkastelsen av vår vilja [är] i själva verket den enda verkligt personliga gåva vi kan lägga på Guds altare. De många andra ting vi ’ger’ … är i själva verket sådant han redan gett eller lånat oss.”¹¹

Uppoffringar är sist och slutligen något som kommer från hjärtat. ”Se, Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne.”¹² Om vi visar omsorg, om vi visar kristlig kärlek, om vi lyder Gud och följer hans profeter kommer våra offer och vår lydnad att skänka oss himlens välsignelser. ”I skolen offra ett förkrossat hjärta och en bedrövad ande till offer åt mig.”¹³

På ett ovanligt sätt fick jag en glimt av vår Frälsares kärleksoffer för mig. När min hustru och jag var i Jerusalem en julafton besökte vi flera platser där Frälsaren vandrat och undervisat. Våndan som Frälsaren led fick oss att känna djup sorg när vi stod i fängelsehålan nedanför Kaifas palats. Det var där som vår Herre pryglades och hudflängdes. Vi såg hålen där kedjorna suttit i stenmuren. Med tårar i ögonen sjöng vi: ”En sorgbetyngd och fattig man”.¹⁴ Han var så ensam bland dessa ondskefulla förövare. Med tunga hjärtan bad vi om mod och styrka att bli hans värdiga tjänare.

Kort därefter besökte vi Kristi tomma grav. Orden från skrifterna: ”Han är inte här. Han har uppstått”¹⁵ ljöd i våra hjärtan. Eliza R Snow skrev:

Frälsarens försoningsoffer var den största kärlekshandling världen skådat.

Vi sjunger dessa ord som president Gordon B Hinckley skrivit:

Jag sörjer över att en enda droppe av hans blod utgöts för mig. Det är min bön att jag en dag får möta Frälsaren. Jag kommer att knäböja och kyssa hans sargade händer och fötter och han kommer att torka bort mina tårar. Jag ska tacka honom för allt han har gjort med en bön om att han ska säga: ”Bra, du gode och trogne tjänare”.¹⁸ Tack vare hans barmhärtighet, har vi hopp, bröder och systrar. Han är källan till alla våra välsignelser.¹⁹ Om detta vittnar jag i hans heliga namn, han som är vårt största föredöme i fråga om offer, ja, i Jesu Kristi namn, amen.