Stavspatriarken

För 58 år sedan knackade jag på dörren hos J Roland Sandstrom, patriarken i Santa Ana stav i Kalifornien, med en rekommendation från min biskop om att få en patriarkalisk välsignelse. Vi hade aldrig träffats tidigare och skulle inte träffas igen på 14 år. Vi träffades igen 15 år senare. Den här gången, som en av de tolv, välsignade jag honom dagen innan han dog.

Välsignelsen sändes med post till mitt logement på flygbasen där jag var stationerad. Jag visste inte då det jag nu vet, att en patriark har profetisk insikt och att hans välsignelse skulle bli mer än en vägledning för mig. Den har varit en sköld och ett skydd.

En uppenbarelse säger att ”det åligger de Tolv att tillsätta evangelister i alla större grenar av kyrkan, såsom de genom uppenbarelse utpekas för dem”.¹

Profeten Joseph Smith sade: ”En evangelist är en patriar … Varhelst Kristi kyrka är upprättad på jorden, skall det finnas en patriark till de heligas och deras efterkommandes nytta, liksom fallet var med Jakob, då han gav sin patriarkaliska välsignelse till sina söner.”²

Skrifterna talar om tre slags patriarker: familjefäder³, profetledarna i gamla tider och stavspatriarken, ett ämbete i det melkisedekska prästadömet som någon ordineras till.⁴

Fadern är patriark för sin familj och kan och bör ge sina barn en fars välsignelse.

Tills för några år sedan kallades och ordinerades varje stavspatriark av en medlem i de tolv apostlarnas kvorum. När antalet stavar ökade delegerades detta ansvar till stavspresi- denten.

I likhet med andra ämbeten i det melkisedekska prästadömet — äldste, högpräst, sjuttio och apostlar — ordineras en stavspatriark snarare än avskiljs.

Stavspresidenten skickar ett namn till de tolv apostlarnas kvorum. Varje namn övervägs noggrant och under bön. Efter att ha blivit godkänd inröstas patriarken vid en stavskonferens och ordineras sedan. Han ska därefter med profetisk insikt uttala välsignelser över dem som kommer till honom efter att ha rekommenderats av sin biskop.

Det finns en publikation: Råd och anvisningar för patriarker. Den instruerar stavspresidenten och patriarken om detta heliga ämbete. Denna publikation diskuterades i åratal av första presidentskapet och de tolvs kvorum. Varje gång den reviderades blev den tunnare. En av de äldre bröderna sade: ”Bröder, vi får inte komma emellan Herren och hans patriarker.”

Vi ber nu varje stavspresident och varje patriark att på nytt läsa detta korta dokument. Läs det mer än en gång.

Patriarker gör inte reklam för välsignelser. Medlemmar bör söka efter välsignelser när de känner sig inspirerade att göra det. Det finns ingen bestämd ålder när man kan få en patriarkalisk välsignelse. Biskopen förvissar sig om att medlemmen är gammal och mogen nog att förstå välsignelsens innebörd och betydelse.

En patriarkalisk välsignelse spelas in och skrivs ut av någon som fått detta i uppdrag av stavspresidenten. Denna välsignelse blir en högst personlig klenod.

Med undantag av den närmaste familjen bör vi inte låta någon läsa vår välsignelse. Inte heller bör vi be andra tyda den. Varken patriarken eller biskopen kan eller bör tyda den.

När de tolv kallade och ordinerade patriarker talade vi med varandra om våra upplevelser. Vi lärde oss att Herren har ett särskilt intresse för patriarken, som har en unik ställning i kyrkan.

Jag minns en konferens där patriarken var mycket gammal. Även om hans ordination fortfarande ägde kraft, var det dags att befria honom från plikten att ge välsignelser.

Stavspresidenten rekommenderade en man som hade stor ledarerfarenhet. Men jag fick inte känslan att han skulle bli patriark.

Jag visste att första presidentskapet har sagt följande till stavspresidenterna: ”Att en man innehaft ett presiderande ämbete med förtjänst och uppnått mogen ålder är inget skäl till att han torde eller inte torde bli en god patriark … [Han bör vara någon som] inom [sig] utvecklat patriarkernas ande, vilken i själva verket bör vara hans främsta egenskap, en vis [man] som även äger välsignandets gåva och ande.”⁵

När kvällsmötet skulle börja kom en äldre man mittgången fram. När han inte fann någon sittplats gick han längst bak i kapellet. Han var inte lika välklädd som de flesta andra och hade uppenbarligen tillbringat mycket tid utomhus.

Jag viskade till stavspresidenten: ”Vem är han?”

Han anade vad jag tänkte och sade: ”Jag tror inte han skulle kunna vara vår patriark. Han bor i yttersta utkanten av en avsides församling och har aldrig suttit i ett biskopsråd eller i högrådet.”

Han inbjöds att uppsända inledningsbönen och hade bara sagt några få ord när bekräftelsen kom, som den gör genom uppenbarelse: ”Detta är patriarken.”

Som jag minns det hade han sex söner och en dotter. Den yngste tjänade som missionär, det hade även hans bröder gjort som var gifta och spridda runt landet. Alla tjänade trofast i kyrkan.

”Och din dotter?” frågade jag.

”Henne har du redan träffat”, sade han. ”Hon är hustru till en rådgivare i stavspresidentskapet.”

Jag tänkte: ”En patriark, den här mannen är förvisso en patriark!”

Före den allmänna sessionen träffade jag den gamle patriarken i foajén och sade: ”Vi ska ge dig lite hjälp i dag.”

Han sade: ”Åh, tack! Det skulle jag verkligen uppskatta!”

Jag sade: ”Låt mig få nämna den nye patriarkens namn för dig. Då blir du och jag och stavspresidenten de enda som vet.”

När jag nämnde namnet blev han häpen och sade: ”Nej men, det var intressant! Jag såg honom bland dem som kom in i byggnaden och sade till mig själv: ’Han skulle bli en underbar patriark!’” Det var en inspirerad bekräftelse från en gammal patriark.

Det finns inget liknande ämbete i hela kyrkan eller i hela världen.

Stavspresidenter måste noggrant och uppmärksamt vaka över patriarken. Ni bör be honom sitta på förhöjningen och välkomna honom från talarstolen.

Med jämna mellanrum, kanske två gånger om året, bör ni intervjua patriarken och läsa några av hans välsignelser. Påminn honom om att varje välsignelse bör vara individuell och speciell för medlemmen. Den periodiska genomläsningen av välsignelser får inte försummas av stavspresidenten.

Jag ordinerade en gång en patriark som blev överväldigad av ansvaret. Han kunde inte förmå sig själv att ge en välsignelse på flera månader. Till slut frågade han stavspresidenten om han kunde skriva en kort inledning som förlaga för alla patriarkaliska välsignelser. Stavspresidenten gick med på det.

Senare berättade patriarken för mig: ”När den första unge mannen kom för att få en välsignelse hade jag lärt mig inledningen utantill och kände mig därför väl till mods: Jag lade händerna på hans huvud, men jag använde inte ett enda ord av den. Den dagen lärde jag mig vems välsignelserna är. De är inte mina välsignelser utan inges av Anden.”

Det har sagts att en patriarkalisk välsignelse är ett ”’ [avsnitt] ur boken om ens möjligheter’. Om vi läser vår patriarkaliska välsignelse, kommer vi att se vad profetians ande har hållit fram för oss om vad var och en av oss kan bli”.⁶

En ytterst viktig del av den patriarkaliska välsignelsen är tillkännagivandet av vår släktlinje. Genom att grundligt studera skrifterna blir patriarken förtrogen med den patriarkaliska ordningen. Han får lära sig Israels stammars bestämmelse.

Bröderna har lärt: ”När patriarken ger en välsignelse kan han tillkännage vår släktlinje, det vill säga, att vi tillhör Israel, och därför tillhör Abrahams släkt samt en av Jakobs stammar. I de allra flesta fall tillhör sista dagars heliga Efraims stam, den stam som anförtrotts att leda verket i de sista dagarna. Huruvida vi tillhör denna släktlinje genom blodsband eller adoption gör detsamma” (se Abraham 2:10). Detta är mycket viktigt, ty det är endast genom Abrahams släktlinje som Herrens mäktiga välsignelser åt sina barn på jorden ska fullbordas (se 1 Mos 12:2, 3; Abraham 2:11).

Därefter ser patriarken in i framtiden och nämner de välsignelser och löften, somliga specifika, andra allmänna, som personen av den släktlinjen … är berättigad till, och genom sin myndighet beseglar han dem på honom så att de kan bli hans för evigt genom hans trofasthet.”⁷

Eftersom det finns flera blodslinjer som löper genom var och en av oss kan det i en familj finnas två medlemmar som tillkännages tillhöra olika stammar i Israel.

En patriark får ge patriarkaliska välsignelser till sina egna barn, barnbarn och barnbarnsbarn som blivit rekommenderade av deras biskop.

När vi får en begäran om undantag, att någon ska få en välsignelse av en farbror eller en god vän till familjen, ber vi dem att följa ordningen och motta välsignelsen av patriarken i deras egen stav.

I missionsdistrikt eller i stavar där det inte finns någon patriark kan medlemmar få en rekommendation av sin biskop eller grenspresident till en patriark i en angränsande stav.

Ibland tycker någon medlem att deras välsignelse inte är så omfattande som de hade väntat sig. Men allteftersom tiden går kommer de att inse uppenbarelsens kraft i den.

Ibland oroar sig någon över att ett löfte i den partriarkaliska välsignelsen ännu inte har uppfyllts. Det kan till exempel ges en antydan i en välsignelse om att en medlem kommer att gifta sig, och denne finner ingen livskamrat. Det betyder inte att välsignelsen kommer att förbli ouppfylld. Det är gott att veta att saker och ting sker i Herrens tid och inte alltid i vår. Ting av evig natur har inga gränser. Från det förjordiska livet till vår tillvaro bortom dödens förlåt — vårt liv är ett evigt liv.

Omständigheter som hög ålder och sviktande hälsa eller att patriarken flyttar ifrån staven eller blir kallad på mission kan kräva att stavspresidenten rekommenderar de tolv apostlarnas kvorum att han med heder befrias från aktiv tjänst.

President Harold B Lee berättade om hur han kallade en patriark. Han och stavspresidenten hade gått hem till mannen. Han hade varit med sönerna på välfärdsgården hela dagen och var trött och smutsig.

President Lee sade: ”Jag gjorde honom ännu tröttare när jag berättade varför jag var där — för att kalla honom till patriark i den staven.”

Efter konferensens förmiddagssession, där han bar ett anmärkningsvärt vittnesbörd, gick de ner till ett kontor i källaren.

Stavspresidentens hustru var närvarande och skrev till president Lee: ”När du gick fram till honom för att lägga händerna på [hans] huvud, tänkte jag för mig själv: Det här är en man som vi umgås med. Vi har gjort utflykter med honom, gått på danser … Det är en del av hans ansvar att i dessa välsignelser tillkännage släktlinjen som var och en har kommit från. Han har inte studerat forntida språk — hur ska han kunna veta det? …

Du gick fram och lade händerna på hans huvud och ett ljus kom bakifrån dig och gick rätt igenom dig och in i honom. Jag tänkte för mig själv: Är det inte ett märkligt sammanträffande att solljuset kom in just i det ögonblicket? Och sedan insåg jag att det inte fanns [något fönster], och inte något solljus. Jag bevittnade svaret på min fråga … Det ljuset kom från någonstans bortom broder Lee och gick genom broder Lee in i patriarken. Då visste jag varifrån han skulle få sin information — genom Gud den Allsmäktiges uppenbarelser.”⁸

Och så måste det vara. Närhelst en patriark ordineras eller uttalar en välsignelse är samma ljus närvarande, även om det är osynligt. Det bemyndigar en patriark att tillkännage släktlinje och att ge en profetisk välsignelse trots att han själv kanske är en man med alldaglig förmåga.

Låt inte stavspatriarkens ämbete försummas eller förbises. Det är livsviktigt för en stavs andliga styrka.

Och ni stavspresidenter, vaka över er stavspatriarks arbete. Se till att han står er nära. Intervjua honom och läs delar av hans välsignelser.

Och ni patriarker, ni har utvalts på ett sätt som få män utväljs. Ni måste leva på ett sådant sätt att ni genom andlig inspiration kan ge profetiska och inspirerade välsignelser. Var en förebildlig patriark i ert eget hem. Lev så att ni är värdiga Anden. Och upplev glädjen i ert kall.

Den patriark som aldrig hade sett mig tidigare gav ett löfte som gäller för oss alla: Han sade till mig: ”Vänd dig mot sanningens solljus så att villfarelsens, misstrons, tvivlets och modlöshetens skugga kastas bakom dig.”⁹ Jag har många gånger fått styrka av att läsa den patriarkaliska välsignelsen som gavs av en inspirerad Herrens tjänare.

Jag vittnar om att detta är ett heligt ämbete, en välsignelse för denna kyrka, att det är ett exempel på de välsignelser som Herren har inrättat i sin kyrka för att vara till välsignelse för oss alla. Och jag vittnar om honom i Jesu Kristi namn, amen.