Video: ”Här är jag, sänd mig”

För etthundrasextio år sedan på en kulle med utsikt över staden Nauvoo, lade de sista dagarnas heliga hörnstenen till ett Herrens hus. Och bara ett år senare grundade Herren Hjälpföreningen för kvinnorna genom profeten Joseph Smith. Det var ett nödvändigt steg sade profeten, för att fullborda kyrkans organisation. Denna sammanslutning av systrar bidrog kraftigt till uppförandet och fullbordandet av detta härliga, förunderliga tempel. Vår andliga arvedel som förbundsslutande döttrar till Gud i denna gudomligt inspirerade förening påbörjades här i ”den vackra staden”. Templet i Nauvoo är en påtaglig symbol för det vi åstadkommit, vad vi kan åstadkomma och vad vår himmelske Fader har i beredskap åt sina trofasta döttrar.

Vid detta Hjälpföreningens första möte var endast 20 kvinnor närvarande. En del var i övre tonåren, några var nyomvända, några hade barn att ta hand om och en del var ensamstående. Det var ungefär som Hjälpföreningen i dag! Och organisationen växte snabbt, omfattande kvinnor från alla samhällskikt, varje syster behövdes — precis som varje syster behövs i dag. Stora prövningar mötte dessa systrar: barn som dog, brist på mat, släktingars avståndstagande, förföljelser, brist på tro. Men tack vare de förbund de slutit med Herren då de omvände sig lyssnade de på varandra, tog hand om varandra, vägledde varandra. De delade mat, kläder och känslor. Som den unga Nancy Tracy påmindes i en välsignelse: ”Du känner igen den gode Herdens röst … och när han kom för att samla in sina får, kände du igen hans budskap och tog emot det med glädje och fröjd.”¹ Dessa systrars hängivenhet och omvändelse tog sig uttryck i handlingar av kärlek, medkänsla och ett enat systraskap.

Hjälpföreningens systrar på den tiden var mycket lika oss! Detta var en tid när unga och gamla, immigranter och nyomvända kände sig ensamma, utanför och små inför de utmaningar de mötte. Men fulla av tro steg dessa systrar fram, eniga i att göra sin del för att bygga Herrens hus. En och en gav de av sina gåvor: de gav tyg som det var ont om, de sydde kläder, lagade mat åt arbetarna, skänkte familjeklenoder, erbjöd logi, vårdade sjuka och äldre samt sydde förlåten i templet. Deras småpengar, som de kunde ha köpt mat eller kläder för, användes istället till inköp av spik till templet och glas till dess fönster. En syster sade om sina uppoffringar: ”Jag kom med tro till tempelkontoret för att ge min offergåva. Plötsligt kom en frestelse över mig … att jag med de här pengarna skulle kunna skaffa sådant jag behövde. Sedan stod jag emot. Jag sade: ’Om jag så bara hade en brödkant att äta varje dag i veckan, så tänker jag betala de här pengarna till fonden.’”² Våra systrar i Hjälpföreningen på den tiden såg det som en förmån att få ”lägga sin skärv för att bistå bröderna i att bygga Herrens hus”.³ De sade villigt: ”Herre, här är jag, sänd mig!”

Ända från början har Hjälpföreningens ändamål varit att frälsa själar, att söka upp de fattiga och behövande och erbjuda tröst till de betryckta och att stärka varandra. Då dessa systrar arbetade för att hjälpa till att bygga templet och sedan fick sin egen begåvning, fann de den frid och det mod som behövdes för den svåra färd som förestod. Idag gäller detta oss också. I Nauvoo behövde Herren varje syster — oavsett ålder, utbildning, inkomst, språk, erfarenhet — för att hjälpa till att bygga hans rike.

Det är inte annorlunda i dag! Vi behövs alla i Hjälpföreningen. Vår levande profet har bett oss stå fram och fullgöra vårt ansvar att frälsa själar. Ja, vi har ju slutit förbund att göra detta. Profeten Joseph Smiths ursprungliga uppdrag att ”hjälpa de fattiga”, ”att frälsa själar”⁴ gäller oss. Också vi måste lägga armen om varandras axlar, lätta bördan, dela med oss av våra vittnesbörd och vår tro på Jesus Kristus. Jag tycker om de ord som en av de första systrarna, Zina Young, sade om Hjälpföreningens systraskap: ”Det är en välsignelse att mötas tillsammans… . Guds ande är här, och när vi talar med varandra är det som om olja överförs från kärl till kärl.”⁵

Systrar, det är här vår arvedel av tro börjar. När vi ser detta återuppbyggda Herrens hus måste vi komma ihåg att Jesus Kristus har gett oss uppdraget i dessa sista dagar att hjälpa till att bygga hans rike. Vi måste se till honom, hedra hans prästadöme och efterleva våra förbund. Oavsett övriga omständigheter och varhelst vi lever kan vi — och måste vi — stå fram som Guds döttrar och ståndaktigt förkunna: ”Herre, här är jag, sänd mig”.