Räddad två gånger

En mild bris fick aspträdens löv att rassla i vår trädgård. Jag satt på trappan och njöt av solen och förundrade mig över hur många förändringar som kan äga rum i en persons liv på mindre än ett år.

För nästan ett år sedan, när jag egentligen borde ha sett fram emot generalkonferensen och helgdagarna, fick jag i stället fundera på hur jag skulle kunna ta hand om min familj med allt det som väntade. Jag var tvungen att planera alla kommande aktiviteter och ansvarsuppgifter kring mina strålbehandlingar och kemoterapin. Det var svårt för mig att ta hand om mig själv och samtidigt försöka uppehålla ett normalt liv för min familj och verka i mina ämbeten i kyrkan. Jag klarade mig igenom cancern och allt annat med min himmelske Faders hjälp.

Jag lämnade denna stilla stund av begrundan bakom mig och ställde mig upp för att göra rent i hundgården. Jag hämtade spaden och vattenslangen och släppte ut Hush Pup, vår gamla hund, ur hundgården så att han kunde få lite sol.

Just då kom min make, som höll på att bygga en veranda på baksidan, runt hörnet. Han log, tog spaden ifrån mig utan ett ord, och började hjälpa till. Jag blev chockad. Min make försökte få färdig verandan innan det blev kallt. Han lämnade aldrig ett projekt mitt på dagen. Tacksam för den oväntade hjälpen började jag spruta rent i andra änden av hundgården.

Plötsligt började min man skrika. Jag tittade upp och såg en getingsvärm som omringade och attackerade honom. En lugnande röst inom mig sade: ”Spruta vatten på honom.” Det gjorde jag. Fastän han fortsatte springa höll jag hela tiden en stråle vatten riktad på honom. Vattnet drev bort getingarna, men han hade ändå blivit stucken sju gånger.

När vi tog hand om hans vänstra arm där det fanns flest stick kom jag att tänka på något. Jag hade räddats! Jag är allergisk mot getingar. Och på grund av cancern hade lymfkörtlarna tagits bort från min vänstra arm. Om det var jag som hade blivit stucken så skulle jag inte ha kunnat bekämpa giftet från sticken och det skulle inte ha varit någon där som kunde spruta vatten på mig.

En kärleksfull och varm känsla fyllde mitt hjärta. Jag var så tacksam att min make hade lyssnat på den Helige Andens maningar. Mitt liv hade räddats ännu en gång.

Pamela M Moody är medlem i Murray första församling, Murray stav, Utah.