TID för DET SOM ÄR EVIGT
Nathan Yeung, en präst i Victoria första (engelska) gren, Hongkongs internationella distrikt, tillbringar omkring en timma varje dag på morgonseminariet, sju timmar i skolan, ytterligare två timmar på väg till och från skolan, två till tre timmar per dag med läxor, och ytterligare två till tre timmar per dag med att öva på pianot, träna kampsport, spela i skolans basketlag eller sjunga i skolkören. Om han äter frukost när han är på väg och bara äter middag en timme så har han omkring åtta timmar kvar till allt annat, inklusive sömnen.
Men den här berättelsen handlar inte om Nathan och allt han gör, för de flesta ungdomarna i hans gren är lika upptagna med lika många intressanta saker.
Lesa Lai, en Laurel-flicka, har ett liknande schema, förutom att skolan räcker en halvtimme längre och resan till och från skolan tar en timma enkel väg. Och så håller hon på med volleyboll, fotboll eller löpning, beroende på årstiden. Shan Singh, en präst, spelar rugby och verkar som vice ordförande för skolans elevråd.
Det är samma sak för Alice Andersen, Celestine Yeung, Musashi och Chihiro Howe, Chelsea och Casey Messick och de andra unga männen och unga kvinnorna i distriktet.
Dessa ungdomar är typiska för många ungdomar i kyrkan runtom i världen som verkar balansera på en hög cirkuslina medan de bollar kyrkans aktiviteter, tiden med familjen, skolan, jobb och diverse fritidsaktiviteter. Hur klarar de av ett så späckat schema utan att hamna i fällan där de missar det som är viktigast?
Hur gör de det?
Det är tiotusenkronorsfrågan. ”Det handlar om att prioritera”, säger Chelsea, en Laurel-flicka. ”Om man tar sig tid till det som är viktigast så faller allting annat på plats.”
Chelsea, Nathan och deras vänner i Hongkongs internationella distrikt håller på att lära sig att det är lättare att hitta balansen när fötterna står stadigt på evangeliets grund. De har insett hur viktigt det är att personligen ta sig tid till evangeliet. ”Det är den viktigaste stunden på dagen”, säger Nathan. ”Om jag inte läser och ber och går till seminariet så får jag en dålig dag.”
”De flesta av våra vänner i skolan är inte medlemmar”, säger Lesa. ”Alltså är det upp till oss personligen att ta oss tid till kyrkan. Jag försöker läsa skrifterna varje dag och lyssna på andlig musik.”
Ibland innebär prioriteringen att man får ge upp något bra för att få tid till något viktigare. ”Jag fick sluta mitt jobb för jag hade för mycket att göra”, säger Chelsea. De andra har råkat ut för liknande situationer.
Prioriterar familjen
Jämte evangeliet är familjen en viktig prioritering för dessa unga män och kvinnor. ”Familjen är viktig”, säger Casey, en lärare. ”Jag vet att jag alltid kan vända mig till dem för att få hjälp. Jag kan lita på dem. Jag vet att jag kan vara tillsammans med dem för evigt.”
Men ibland är det svårt att få tid att vara tillsammans. ”Det är inte bara mitt schema”, säger Lesa. ”Vi har inte så mycket tid tillsammans för mina syskon är också borta mycket och min pappa reser mycket.”
Därför har dessa ungdomar och deras familjer fått anstränga sig att ta sig tid till varandra. ”Jag brukade gå ut mycket med mina vänner på helgerna, men nu försöker jag tillbringa den tiden med familjen. Jag träffar mina vänner på skoldagarna”, säger Celestine, en Mia-flicka. ”Och när min pappa är hemma försöker vi alla att rätta oss efter hans schema.”
Alla ungdomarna håller med om att med noggrann planering kan helgerna oftast hållas öppna för familjen. ”Särskilt söndagarna”, säger Chelsea. ”Söndagen är till för familjen.”
”Jag försöker se till att jag har tid att vara med när de planerar att göra något”, säger Nathan. Dessutom försöker hans familj alltid att äta middag tillsammans. ”Och familjens hemafton är viktig.”
”Familjens hemafton hjälper till att hålla ihop familjen”, säger Musashi, en lärare. ”Och vi försöker planera familjeaktiviteter på lördagarna. Det är viktigt att ta sig tid till familjen, för målet är att få vara tillsammans med dem för evigt.”
Bra val ger välsignelser
Balans är bara en av välsignelserna som kommer av att ha den andliga tillväxten som första prioritering.
”Att ta sig tid med evangeliet är bra för den andliga delen av livet”, säger Musashi. ”Det hjälper vårt vittnesbörd att växa.”
Det är också viktigt eftersom det hjälper oss att vara goda exempel, enligt Shan. ”Andra människor kan se om vi lever som vi ska”, säger han. ”Ibland får jag frågor av mina vänner på grund av hur jag lever.”
”Om jag inte läser och ber och går till seminariet är jag inte förberedd när ett missionärstillfälle yppar sig”, säger Nathan.
För Chelsea handlar det om att komma ihåg den verkliga orsaken till att vi är här. ”När vi gör sådant som att be och läsa skrifterna påminns vi om att Jesus Kristus borde vara mittpunkten i vårt liv. Det i sin tur påverkar allt vi gör”, säger hon. ”Annars är det risk för att vi blir så upptagna att vi glömmer varför vi kom hit.”
När vi kommer ihåg att inrikta oss på Frälsaren inser vi att livet inte handlar om att gå på lina medan vi bollar olika aktiviteter — det handlar om att stå på en stadig grund. Som Helaman sade: ”Kommen ihåg, att det är på vår Återlösares klippa, hans, som är Kristus, Guds Son, som I måsten lägga eder grundval … [vilken] är en säker grundval på vilken människorna, om de bygga därpå, icke kunna misslyckas.” (Helaman 5:12)
BRA ELLER VIKTIGT?
”När det världsliga tränger sig på, händer det alltför ofta att fel saker får högsta prioritet. Då är det lätt att glömma det grundläggande syftet med livet. Satan har ett kraftfullt medel att använda mot goda människor. Han distraherar dem. Han vill att goda människor ska fylla sitt liv med ’bra saker’ så att det inte finns något utrymme för viktiga saker. Har du omedvetet fångats i den fällan?”
Äldste Richard G Scott i de tolv apostlarnas kvorum, ”Det viktigaste först”, Liahona, jul 2001, s 7.