En gåva från hjärtat

I december 1996 verkade jag som heltidsmissionär i Mexicomissionen Monterrey Nord. Min kamrat var en ung syster från Utah. Det var min första jul hemifrån, utan barn och barnbarn, och jag kunde inte sluta tänka på vad mina barn gjorde och vem som lagade middag eftersom inte jag var där och gjorde det.

Jag var tystare än vanligt, så min kamrat gav mig en kram och sade: ”Jag ska laga en delikat middag åt dig.” Jag tittade in i hennes vackra ansikte och i hennes vackra, blå ögon som tittade tillbaka på mig med så mycket kärlek, så som mina barn och barnbarn tittar på mig. Jag log mot henne.

Middagen hon lagade var bara en varm kaneldryck, men för mig var det en utsökt delikatess. Jag var fyrtiosex år gammal och hon var bara tjugoett. Jag har alltid varit upptagen med att ge och har inte tänkt på att ta emot. Som missionärer hade vi inga pengar att ge, så vi gav kärlek och tjänande i stället. Utan att min kamrat visste det hade jag köpt ett par vantar och en halsduk för att skydda henne från kylan. Det var min gåva till henne. Men hon gav mig något som inte kan köpas för några pengar i världen: kärlek och tjänande.

Den kvällen lärde hennes julklapp mig att julen handlar om att ge av den vackraste delen av oss själva, vårt hjärtas känslor. Mycket blygt tog jag fram julklapparna till min kära kamrat. Jag kände mig så ödmjukad när jag gav henne det jag hade köpt, jämfört med hennes stora kärlek.

Varje jul sedan jag kommit hem från min mission har jag berättat om den underbara julen för mina barn och barnbarn. Jag ska alltid vara tacksam mot min himmelske Fader och mot Jesus Kristus för den heliga högtid som julen är, och mot min kamrat för hennes exempel på kärlek.

Lucía Rivero Romero är medlem i Juárez församling, Tenayo stav, Mexico City.