Strå till krubban

När våra barns medvetenhet började sträcka sig utanför vårt hems beskyddande väggar handlade julen mer och mer om jultomten och glitter. Medan denna iver och förväntan växte, kom Frälsarens födelse längre och längre bort från våra hjärtan och sinnen. Min make Bob och jag försökte få tillbaka julens sanna anda i vårt firande på sådana sätt som skulle vara betydelsefulla för hela familjen. Ett år påbörjade vi ett mönster av traditioner som har fungerat bra för oss och gett oss meningsfulla jular i många år.

Vi valde en hemaftonslektion under första veckan i december som handlade om tjänande som ett sätt att fira julen. Vi gjorde en krubba av kartong och hade en hink full av hö. Varje gång en familjemedlem tjänade någon annan lade vi ett höstrå i krubban. Barnen sökte ivrigt efter meningsfulla, vänliga handlingar varmed de kunde förtjäna ett strå till Jesusbarnets krubba, och vi fyllde krubban tre gånger om det året.

Bob råkade få syn på en gammaldags lykta i ett julskyltfönster till en affär. Han köpte den och den gav inspiration till höjdpunkten av vårt religiösa firande. Efter familjefesten och middagen på julaftonen klädde barnen om för natten och samlades i det största sovrummet på övervåningen, på avstånd från krubban i vardagsrummet. Vi släckte alla lampor i huset och förklarade för barnen att vi skulle göra en pilgrimsresa för att se den nyfödde konungarnas Konung. Vi förberedde oss för vår resa genom att sjunga traditionella julsånger och gick sedan ner till vardagsrummet medan vi sjöng ”Församlens I trogne”. Bob gick i täten med lyktan som lyste upp vår väg med sitt fladdrande sken.

När vi hade kommit fram till stallet satte vi oss tysta ner och sjöng några fler julsånger. Sedan överlämnade vi krubban till Jesusbarnet. Den var fylld av hö som representerade de kärleksgåvor vi hade gett under månadens gång. Alla som ville uttryckte sin kärlek till Frälsaren. Herrens ande fanns i vårt hem och i våra hjärtan den kvällen. Barnen gick lugnt och tyst och lade sig — fortfarande ivriga inför morgondagen. Men de kände också kärlek och uppskattning för Jesusbarnet vars födelse vi firade.

Varje år när vi blir upptagna med de hektiska förberedelserna inför julen, känner vi ändå frid eftersom vi vet att det kommersiella, åtminstone till en del, tonas ner med en stunds meningsfull dyrkan. Också när barnen är som mest spända inför juldagsmorgonen ser de fram emot den speciella tid vi tillbringar varje julafton med den nyfödde Kungen.

Sue Jones är medlem i Bountifuls 31:a församling, Bountifuls stav, Utah.