Den riktiga julen

Julen är full av traditioner och dess rötter går långt tillbaka i historien. Högtiden har sitt ursprung i hednisk dyrkan som inleddes långt före kristendomen. Guden Mitra dyrkades av de forntida arierna, och denna dyrkan spred sig gradvis till Indien och Persien. Mitra var först det himmelska ljusets gud av de strålande himlarna och dyrkades senare under romarrikets tid som en solgud — Sol Invictus Mithra.

Under första århundradet [före] Kristus gjorde Pompejus en del erövringar längs södra kusten av Cilicien i mindre Asien, och många av dem som togs tillfånga under dessa krigshandlingar fördes som fångar till Rom. Härigenom introducerades den hedniska dyrkan av Mitra i Rom, för fångarna spred religionen bland de romerska soldaterna. Denna dyrkan blev populär, särskilt i de romerska arméernas led. I dag kan vi finna Mitras helgedomar i stadsruinerna av det vittomfattande romarriket. Mitradyrkan blomstrade i romarriket och blev den främsta konkurrenten till kristendomen i kampen om folkets religiösa tro.

En festlig högtid för dyrkarna av solguden inträffade omedelbart efter vintersolståndet, den kortaste dagen på året — när solen står stilla efter sin årliga nedgång över södra hemisfären. Början till uppgången från denna låga punkt ansågs vara Mitras återfödelse, och romarna firade hans födelse den 25 december varje år. Denna högtid kännetecknades av stor munterhet — festivaler och fester hölls, gåvor gavs till vänner och bostäder dekorerades med granris.

Gradvis fick kristendomen övertag över mitraismen, som hade varit dess största konkurrent, och festivaldagen då Mitras födelse firades började användas av de kristna för att fira minnet av Kristi födelse. Den hedniska soldyrkan som var djupt rotad i den romerska kulturen ersattes av en av kristendomens största festivaler. Julen har för oss blivit en dag av tacksägelse och glädje — en dag av munterhet och välvilja mot andra människor. Även om den har en jordisk association och betydelse så är innebörden gudomlig. Den forntida kristna högtiden har fortlevt genom århundradena.

Hur ser man på julen i dag? Legenden om jultomten, julgranen, glittret, misteln och julklapparna — allt detta ger en speciell anda åt dagen vi firar, men julens sanna anda går mycket djupare än så. Vi finner den i Frälsarens liv, i de principer han undervisade om, i hans försoningsoffer — vilka blir vårt stora arv.

För många år sedan kom första presidentskapet med följande anmärkningsvärda uttalande:

”Julen är för kyrkans medlemmar både minnesrik och profetisk — en påminnelse om två stora och högtidliga händelser, som universellt betraktas som de mäktigaste och underbaraste händelserna i människorasens historia. Dessa händelser var [förutordinerade] att äga rum på denna planet innan den skapades. En av dem var Frälsarens ankomst i tidens mitt då han skulle dö för världens synder. Och den andra är den uppståndne och förhärligade Återlösarens ankomst när han ska regera på jorden som konungarnas Konung.” [“What Christmas Suggests to a Latter-day Saint,” Millennial Star, 2 jan 1908, s 1]

I Paulus korta brev till galaterna visar han stor oro för deras uppenbara brist på tro och för att de övergett hans undervisning angående Kristus. Han skrev till dem: ”Det är bra att vara ivrig för det som är gott, det gäller alltid, och inte bara när jag är hos er. Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har tagit gestalt i er.” (Gal 4:18–19) Med andra ord sade Paulus att han led av smärta och oro tills Kristus ”tog gestalt” i dem. Det är ett annat sätt att säga att man är ”i Kristus” så som uttrycket upprepade gånger används av Paulus i hans brev.

Det är möjligt för Kristus att födas i en människas liv, och när det verkligen händer är människan ”i Kristus” — Kristus har tagit ”gestalt” i henne. Detta förutsätter att vi välkomnar Kristus i vårt hjärta och gör honom till det viktigaste i vårt liv. Han är inte bara en allmän sanning eller ett historiefaktum, utan alla människors Frälsare, överallt och alltid. När vi strävar efter att bli kristuslika, tar han ”gestalt” i oss. Om vi öppnar dörren kommer han in. Om vi söker hans råd så ger han oss råd. För att Kristus ska ta ”gestalt” i oss måste vi tro på honom och på hans försoning. Att ha en sådan tro på Kristus och hålla hans bud är inget som binder oss. Tvärtemot blir vi fria genom det. Fridsfursten väntar på att få ge oss sinnesfrid, vilket kan göra var och en av oss till en kanal för denna frid.

Den riktiga julen kommer till den som har tagit emot Kristus i sitt liv som en rörlig, dynamisk och vitaliserande kraft. Julens sanna anda finns i Mästarens liv och mission. Jag fortsätter med det som författaren beskriver som julens sanna anda:

”Det är en önskan att uppoffra sig för andra, att tjäna och att ha en känsla av universellt broderskap. Det är en villighet att glömma vad vi har gjort för andra och bara minnas vad andra har gjort för oss, att inte bry sig om vad världen är skyldig oss utan bara tänka på … de plikter som ligger framför oss och den möjlighet vi har att göra gott och hjälpa våra medmänniskor i förgrunden — att se att våra medmänniskor är lika bra som vi, och försöka se bakom deras ansikten, in i deras hjärtan — att stänga vår bok med klagomål mot universum och se oss omkring efter en plats där vi kan så några frön av lycka och gå därifrån osedda.” [ Improvement Era, dec 1919, s 155]

I sin begrundan över juletiden skrev James Wallingford följande ord:

[Charles L Wallis, red, Words of Life (1966), s 33]

En klok man har sagt:

”Det mest anmärkningsvärda med julen är dess tillämplighet. Den hör hemma i varje tidsålder och passar in i varje livsmönster. Den är inte bara en förtjusande berättelse som återgavs en gång, utan för evigt modern. Den är rösten som ropar i vildmarken. Den är lika meningsfull i vår tid som den var natten för länge sedan när herdarna följde stjärnans ljus till krubban i Betlehem.” [Joseph R Sizoo, Words of Life, s 33]

Det har sagts att julen är till för barnen, men när barnaårens förtjusning mattas av och en förståndig mognad tar dess plats, blir Frälsarens enkla ord att ”det är saligare att giva än att taga” (Apg 20:35) till verklighet. Utvecklingen från en hednisk högtid till ett kristet firande av Kristi födelse i människornas liv är en annan slags mognad som tillfaller den som har vidrörts av Jesu Kristi evangelium.

Om du önskar hitta julens sanna anda och ta del av dess sötma, låt mig då ge dig ett förslag. Under jäktet inför den festliga händelse som denna juletid är, ta dig då tid att vända ditt hjärta till Gud. Kanske kan du under de tysta timmarna, och på en tyst plats, och på dina knän — ensam eller tillsammans med nära och kära — tacka för allt det goda som kommit dig till del, och be att hans Ande ska få vara hos dig medan du uppriktigt strävar efter att tjäna honom och hålla hans bud. Han tar dig vid handen och infriar sina löften.

Jag vet att Gud lever. Jag vittnar om hans Sons gudomlighet, världens Frälsare, och jag uttrycker min uppskattning för välsignelsen att ha en levande Guds profet på jorden.

Från ett andligt möte vid Brigham Young-universitetet den 5 december 1972; interpunktion, skrivning med stor begynnelsebokstav och stavning moderniserad.