Ett hopp in i framtiden
En idé, en trampolin och en önskan att hjälpa andra lärde en elvaårig flicka en hel del om oberoende och tjänande.
De flesta elvaåringar är upptagna med skola, hushållssysslor och aktiviteter med vänner. Men Alexandra C. från staten Durango i Mexiko var ingen typisk elvaåring. Förutom allt det normala som ungdomar gör i den åldern, tjänade Alexandra pengar på ett eget företag och tjänade samhället.
Så hur startar en så ung flicka ett företag?
Det började med en idé
Det började när Alexandra hörde talas om några kurser som kyrkan erbjuder som hjälper människor bli oberoende. Gruppen var mest för dem som var 18 år och äldre, men Alexandra var fast besluten att gå med. Hon tyckte om tanken att lära sig hur man får ett jobb eller startar ett företag.
Kunde det vara så att hon, en flicka som fortfarande gick i grundskolan, inte bara kunde forma sin egen framtid utan också hjälpa andra som har ännu mindre än hon? Många av kyrkans medlemmar som hon kände i sin by hade trots allt inte mycket utbildning och få resurser.
Alexandra började i en grupp som heter ”Att starta och utveckla mitt företag”, ett av tre ämnen som erbjuds. I stället för att få undervisning av en lärare leddes gruppen av en handledare – en av gruppdeltagarna som leder de andra medlemmarna genom kursen och uppmuntrar till samtal. Alexandra träffade gruppen varje vecka i tre månader.
Allteftersom Alexandra lärde sig hur man blir både timligt och andligt oberoende började hon se sig omkring på behoven i området. Hon lade märke till att det inte fanns tillräckligt med fritidssysselsättningar för alla barnen i hennes by, så hon sparade pengar och köpte en liten trampolin. Alexandra satte trampolinen på en allmän plats och började hyra ut den. Hon använde det hon hade lärt sig om marknadsföring och ekonomi på kursen.
Trampolinen blev mycket populär i byn.
Välsignelserna med tjänande och hårt arbete
Alexandra började använda sin kunskap på andra sätt också. Eftersom Alexandra hade visat stor respekt för alla sina gruppdeltagare och hade fullföljt alla sina åtaganden, fick hon förtroendet att leda en ny grupp – en position som en person över 18 år normalt har.
När Alexandra blev handledare var hon den allra yngsta av deltagarna i gruppen. Hon studerade noga materialet före varje gruppmöte så att hon visste hur hon bäst kunde hjälpa de andra gruppdeltagarna. Hon tog sin nya roll på allvar. ”Hon blev nervös när gruppdeltagarna inte kom i tid eller när videoutrustningen inte fungerade”, säger hennes pappa David.
Alexandra lärde sig att balansera läxor, trampolinföretaget och sin roll som handledare utmärkt bra. Och hon tycker att det verkligen var värt besväret. ”Gud välsignade mig när han gjorde mig till handledare”, säger hon. För henne var en av välsignelserna att hon fick lära sig hur man älskar dem man tjänar.
Den kärleken gjorde att hon räckte ut en hjälpande hand till gruppen med en uppriktig önskan att de skulle lyckas. Varje gång gruppen träffades lovade gruppdeltagarna att varje vecka tillämpa det de hade studerat på sina företag och sedan undervisa sina familjer om de evangelieprinciper de hade lärt sig. När deltagarna i Alexandras grupp inte nådde sina mål eller missade en lektion så besökte hon dem hemma för att se om de var okej och för att uppmuntra dem att fullfölja sina åtaganden. ”Jag tyckte om att besöka mina gruppdeltagare”, säger hon.
Alexandras pappa tillägger: ”Jag förundras övar hur min lilla dotter kunde känna så starkt för de behövandes välfärd. Hon har stor medkänsla med dem hon tjänar.”
Alexandra, som nu är bikupsflicka i Unga kvinnor, har planer på att expandera trampolinföretaget till ett samhälle i närheten. Genom att lära sig bli mer oberoende och hjälpa andra att göra detsamma, säger hon att hon redan har börjat se förändringar hos sig själv och sina nya vänner i gruppen. ”Mitt vittnesbörd om Kristus har stärkts”, säger Alexandra. ”Jag har bättre självförtroende och jag vill tjäna.”
Alexandra säger att hon tack vare den här kursen är mer medveten om vem hon verkligen är och hur hon kan tjäna. ”Jag lärde mig att jag kunde förbättra mig. Och jag tyckte om att se alla gruppdeltagarna förbättra sig. Jag vet att det blir bättre för dem nu. Det kommer att gå bättre för deras företag. Jag vet att Gud kallade profeten och att utbildningen i oberoende var en uppenbarelse från Gud.”
För Alexandra har hennes vittnesbörd, självförtroende och tjänande definitivt varit värt att arbeta för.