Nådens gudomliga kraft
Äldste James J. Hamula
i de sjuttios kvorum
Från KUV:s andakt ”His Grace Is Sufficient for You” vid Brigham Young University–Hawaii den 3 juni 2014. För hela talet på engelska, gå till devotional.byuh.edu.
Nåden gör det möjligt för oss att mer fullkomligt hålla buden och sträva efter att leva mer kristuslikt, tills vi blir helt uppfyllda av Kristus.
Detalj från De hämtade sina små barn, av Walter Rane, kopiering förbjuden
Av alla egenskaper som Jesus Kristus har, är kanske den viktigaste att han är ”full av nåd” (Joh. 1:14). I skrifterna syftar ordet nåd oftast på den gudomliga benägenheten och makten att välsigna, ge gåvor eller på annat sätt handla välvilligt mot människorna. I Bible Dictionary står det: ”Huvudbetydelsen av ordet [nåd] är gudomlig källa till hjälp eller styrka. … Nåd är en möjliggörande kraft” (”Grace”). Den gör det möjligt för mottagaren att göra och vara det som han eller hon inte kan göra eller vara av egen förmåga.
Vi behöver alla en sådan möjliggörande kraft. Vi är söner och döttrar till Gud. Som sådana har vi möjlighet att bli lika honom.
Vår oförmåga i ande och kropp
Det må förväntas av oss att vi blir ”helt uppfyllda av Kristus” (Ef. 4:13) men vi kan helt enkelt inte uppnå det på egen hand. Var och en av oss består av två saker – en evig ande och en dödlig kropp (se Abr. 3:18). Vår eviga ande kommer till världen som en produkt av val som gjorts i föruttillvaron. De här förjordiska valen är en del av vår personlighet, karaktär och andliga intelligens. Betecknande nog är ingen ande den andra lik (se Abr. 3:19). Varje ande har en egen nivå av andlig intelligens, eller ljus och sanning (se L&F 93:36), i enlighet med hans eller hennes förjordiska val. Vår ande må komma till sin jordiska kropp vid födelsen dygdig och ren, till och med ädel och storartad, men ingen har ännu blivit ”uppfylld av Kristus”. Andens fullkomning må eftersträvas under jordelivets skola och andevärldens fortsatta upplevelse, men andens fullkomning uppnås inte förrän vid uppståndelsen.
Förutom våra andars nuvarande ofullkomlighet är våra jordiska kroppar också ofullkomliga. Hur förunderliga våra jordiska kroppar än är, utsätts de för förfall, avtynande och död, samt för begär och lustar som vi tidigare inte kände till. Under sådana förhållanden är det oerhört svårt att till fullo underställa kroppen andens vilja. Alltför ofta ger anden efter för kroppens vilja. Några av de mest framstående andar som kommit till jorden har haft svårt att tygla sin fysiska kropp. ”Mitt hjärta sörjer för mitt kötts skull”, utbrast Nephi. ”Jag är omringad av de frestelser och de synder som så lätt ansätter mig” (2 Ne. 4:17, 18; se även vers 27).
Kriget mellan ande och kropp blir ännu svårare på grund av ännu ett jordiskt faktum. Våra fysiska kroppar är konstruerade av material från en ”fallen” värld, vilket ger Satan särskild ”makt att fängsla” (2 Ne. 2:29). President Brigham Young (1801–1877) gjorde följande iakttagelse: ”Tro inte att vi någonsin i köttet ska bli fria från frestelsen att synda”, sa han. ”En del förmodar att de i köttet kan vara heliggjorda till kropp och ande och bli så rena att de aldrig någonsin kommer att känna följderna av kraften hos sanningens motståndare. Om det vore möjligt för en person att uppnå denna grad av fullkomlighet i köttet kunde hon inte dö, inte heller förbli i en värld där synd är rådande. … Jag tror att vi mer eller mindre får uppleva syndens följder så länge vi lever, och slutligen behöver utstå dödens prövningar.”1
Nådens gudomliga kraft
Vi behöver en gudomlig kraft som kan förvandla våra själar, med alla våra nuvarande svagheter, till gudar, med alla medföljande styrkor, dygder och förmågor. Lyckligtvis finns det en sådan kraft. Det är Guds nåd. Det är endast genom Guds nåd som vi ”skall få mera” (Abr. 3:26), så att vi när tiden kommer blir helt uppfyllda av Kristus. Faktum är att det är precis så som Kristus uppnådde sin fullhet.
Som Herren sa till Joseph Smith: ”Den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen” (L&F 50:24). Men om vi tar för givet, åsidosätter eller ignorerar de välsignelser vi får av Herren ”skall det som är större hållas tillbaka” från oss (3 Ne. 26:10). I sådana omständigheter blir Guds nåd inte till någon nytta för oss (se 2 Kor. 6:1) och så småningom ”[faller vi] ur nåden” (L&F 20:32) helt och hållet.
Allt det här visar att vi måste lära oss att ha tålamod med våra egna och andras nuvarande svagheter och ofullkomligheter, och vi måste lära oss att härda ut i den oundvikligt gradvisa processen av tillväxt mot fullkomlighet.
Tro på Jesus Kristus
När vi förstår hur nåd ges förstår vi bättre hur vissa principer hjälper oss att bli uppfyllda av nåd. Tro på Jesus Kristus är den första principen som välkomnar nåd (se Rom. 5:1–2). Sanning, hopp, handling och bekräftande vittne är trons viktigaste beståndsdelar, och de bereder vägen till att vi får ta emot Herrens nåd.
Ta till exempel Petrus upplevelse när han gick på vattnet mot Herren. Liksom vi är ibland, var Petrus och hans lärjungar mitt på en stormande sjö. Jesus kom till dem, gick på vattnet och uppmanade dem att komma till honom. Petrus gick hoppfullt ner från båten i den våldsamma sjön och började gå mot Herren. Hans hopp i Kristus, tillsammans med beslutsam handling, gjorde att han fick kraft att gå på vattnet. Men när Petrus tittade på stormen runt omkring honom tvivlade han och började sjunka. ”Herre, hjälp mig!” ropade han. I skrifterna står det att Jesus ”genast räckte … ut handen och grep tag i honom” (Matt. 14:30–31). När Petrus fäste blicken på Herren och handlade i tro fick han kraft att göra det som han inte kunde göra på egen hand – gå på vattnet.
Detalj från Frälsaren går på vattnet, av Walter Rane, kopiering förbjuden
När Petrus vände blicken ifrån Herren och tvivlade gick han miste om den kraften, lämnades åt sig själv och började sjunka. Lägg märke till Herrens reaktion på Petrus rop på hjälp. ”Genast” räckte Herren ut sin hand för att rädda honom. Sådan är tillgången till Herrens nåd i våra stunder av nöd.
Omvändelse
Omvändelse är den andra principen som gör att vi kan fyllas av nåd. Mormon lärde: ”De [är] välsignade som vill omvända sig och hörsamma Herrens, sin Guds, röst, ty det är dessa som skall bli frälsta. Och må Gud … låta människorna förmås till omvändelse och goda gärningar, så att de åter kan få nåd på nåd enligt sina gärningar” (Hel. 12:23–24). Av det här skriftstället ser vi tydligt att ett ångerfullt hjärta och goda gärningar är i harmoni med nåden.
Ta exemplet med Alma den yngre. Han och Mosiahs söner ”var de uslaste bland syndare” (Mosiah 28:4). När Herrens ängel visade sig för Alma ställdes han inför alla sitt livs synder och ondska. I den stunden började han ”[plågas] av evig pina” (Alma 36:12). ”Blotta tanken på att komma till min Guds närhet plågade min själ med obeskrivlig fasa” (Alma 36:14). Men Alma kom ihåg att hans far hade sagt att Jesus Kristus skulle komma för att sona världens synder. Den hågkomsten fick honom att ropa i sitt hjärta: ”O Jesus, du Guds Son, förbarma dig över mig” (Alma 36:18). Därefter ”kunde [han] inte längre komma ihåg [sina] kval” och ”sönderrevs inte längre av minnet av [sina] synder” (Alma 36:19).
DETALJ FRÅN Alma, res dig, av Walter Rane, KOPIERING FÖRBJUDEN
Almas hjärtslitande omvändelse välkomnade en kraft som renade och förvandlade honom till en ny varelse. Han försökte inte längre förstöra Guds kyrka. I stället arbetade Alma under resten av sitt liv för att bygga upp kyrkan genom att hjälpa andra omvända sig och ta emot den Helige Anden. Alma den yngres omvändelse från den uslaste av syndare till Guds profet är ett dramatiskt exempel på kraften i Herrens nåd att rättfärdiga och helga var och en av oss.
Ödmjukhet
Den tredje principen är ödmjukhet. Herren sa till Moroni: ”Min nåd är tillräcklig för alla människor som ödmjukar sig inför mig. Ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem” (Eth. 12:27). Att göra så att det svaga blir starkt är nådens verk.
Om ödmjukhet är nödvändigt är det lika bra att fråga vad ödmjukhet är. Kort sagt är ödmjukhet att underkasta sig Guds vilja och ge honom äran för det som uppnås. I det avseendet är Jesus Kristus vårt största föredöme. Hans ödmjukhet och underkastelse visades på ett fullkomligt sätt under hans försoningsoffer. ”Min Fader”, sa Jesus, ”om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill” (Matt. 26:39). Kristus översvämmades av Guds nåds fullhet vid det tillfället.
Flit
Den fjärde principen är flit. Som Nephi sa till sitt folk: ”Det är genom nåd vi blir frälsta, sedan vi har gjort allt vi kan göra” (2 Ne. 25:23). Vissa förstår det här skriftstället som att Guds nåd undanhålls oss tills vi har gjort allt vi kan. Jag ser det inte så. Det finns helt enkelt för många exempel på hur Guds nåd ges till människan utan att hon gör någonting. Kraften i uppståndelsen, till exempel, ges till alla genom Guds nåd, utan hänsyn till personliga ansträngningar. Som jag förstår det betyder Nephis ”allt vi kan göra” att Guds nåd ges till oss när vi är flitiga. Som äldste Bruce C. Hafen, tidigare medlem i de sjuttios kvorum, har skrivit: ”Frälsarens gåva av nåd till oss är inte nödvändigtvis begränsad till ’efter’ allt vi kan göra. Vi kan få den nåden före, under och efter våra ansträngningar.”2
Ta exemplet med Jareds bror. Han befalldes att bygga båtar och använda dem för att ta sig över havet. Steg för steg följde Jareds bror flitigt Herrens anvisningar. När Jareds bror var klar med båtarna började han bekymra sig för att det skulle vara mörkt i båtarna och bad Herren att tillhandahålla ljus. Herren kunde rätt och slätt ha gett Jareds bror en lösning, men i stället frågade han: ”Vad vill du att jag skall göra så att ni kan ha ljus i era farkoster?” (Eth. 2:23). Det ledde till att Jareds bror flitigt gjorde i ordning sexton stenar, visade dem för Herren och bad honom röra vid dem så ”att de kan lysa i mörkret” (se Eth. 3:1–4).
Jareds bror hade inte gjort allt det som Herren hade uppmanat honom att göra, men Herren utövade ändå sin makt till förmån för Jareds bror och rörde vid var och en av stenarna och fick dem att frambringa det ljus som behövdes för den förestående resan. När Herren gjorde det visade han att han är villig och redo att utöva sin gudomliga makt när vi flitigt gör så gott vi kan.
Lydnad
Den femte principen är lydnad. ”Om ni håller mina bud”, sa Herren, ”skall [ni] motta nåd för nåd” (L&F 93:20). Moroni sa det på följande sätt: ”Om ni avstår från all ogudaktighet och älskar Gud av all er förmåga, allt ert sinne och all er styrka, då är hans nåd tillräcklig för er så att ni genom hans nåd kan bli fullkomliga i Kristus” (Moro. 10:32).
Utan att förminska Herrens uppmaning att hålla buden eller Moronis anmodan att avstå från all ogudaktighet bör vi förstå att nåden inte är beroende av vår fullkomliga lydnad. Om nåden var beroende av att vi höll buden på ett fullkomligt sätt eller avstod från all ogudaktighet på ett fullkomligt sätt så skulle vår ihärdiga ofullkomlighet för evigt hindra oss från att ta emot nåd. Det är trots allt meningen att nåden ska göra det möjligt för oss att hålla buden på ett mer fullkomligt sätt och leva mer kristuslikt tills vi blir helt uppfyllda av Kristus.
Vår uppfattning av Herrens befallning att hålla buden och Moronis uppmaning att avstå från all ogudaktighet måste vara att vi ska göra det så gott vi kan. Våra handlingar är viktiga, men hjärtats avsikter är ännu viktigare.
Ta emot den Helige Anden och söka Andens gåvor
Den sista principen är att ta emot den Helige Anden och söka Andens gåvor (se Mosiah 18:16). Vi är i sanning fyllda av Guds nåd när vi tar emot den Helige Anden, för det är den Helige Anden som fördelar och förmedlar Guds helgande, möjliggörande och förfinande krafter.
Äldste Parley P. Pratt (1807–1857) i de tolv apostlarnas kvorum sa följande angående detta: ”Den Helige Andens gåva … påskyndar den intellektuella utvecklingen, ökar, förstorar, utvidgar och renar alla naturliga begär och känslor. Den anpassar dem, på ett vist sätt, till deras rätta användning. Den inspirerar, utvecklar, förfinar och bringar till mognad alla finstämda sympatier, glädjeämnen, smaker, vänliga känslor och tillgivenheten i vår natur. Den inspirerar till dygd, vänlighet, godhet, ömhet, mildhet och kristuslik kärlek. Den förskönar vår person, gestalt och våra anletsdrag. Den medverkar till hälsa, vigör, livslust och sällskaplighet. Den livar upp alla förmågor hos den fysiska och intellektuella människan. Den ger kraft och styrka åt nerverna. Kort sagt skänker den märg till benen, glädje till hjärtat, ljus till ögonen, musik till öronen och liv åt hela vår varelse.”3
Vi får sådana välsignelser när vi tar emot den Helige Anden efter vårt dop och vår konfirmation. Äldste Orson Pratt (1811–1881) i de tolv apostlarnas kvorum lärde att ”närhelst den Helige Anden tar sin boning i en person så renar, helgar och rentvår den honom, i den mån han underkastar sig dess inflytande. Dessutom ger den honom en gåva som ska vara till nytta för honom själv och för andra. … De här gåvorna fördelas bland kyrkans medlemmar enligt deras trofasthet, omständigheter, naturliga förmågor, plikter och kallelser, så att alla på rätt sätt kan bli undervisade, styrkta, fullkomnade och frälsta.”4
Guds nåd är tillräcklig
Jesus Kristus är full av nåd. Kristus uppnådde sin rika nåd från Fadern och det skedde ”nåd för nåd” (L&F 93:12). På liknande sätt tar vi emot nåd för nåd. Vi kommer att förlänas alla Guds egenskaper och karaktärsdrag. Slutligen görs den här möjliggörande och fullkomnande nådens kraft möjlig genom principerna tro, omvändelse, ödmjukhet, flit, lydnad och genom att vi söker Anden och dess gåvor.
Han är inte här, av Walter Rane, kopiering förbjuden
Herrens nåd är tillräcklig för att lyfta dig från död och synd och begåva dig med evigt liv. Den är tillräcklig för att förändra dig och fullkomna dig. Den är tillräcklig för att ge dig förmågan att till fullo inse din gudomliga potential som en son eller dotter till Gud.