Missionärshjälpen jag behövde
Författaren bor i São Paulo, Brasilien.
Jag är medlem i kyrkan, men jag behövde missionärerna också.
När jag hade fyllt 17 var alla mina vänner borta. De hade flyttat långt bort, verkade som missionärer eller hade bara slutat att vara mina vänner. Jag kände mig ensam fastän jag hade min familj. Jag kände inte att jag hade något stöd utanför hemmet och kände inte att jag passade in hos andra fastän jag försökte.
En dag kom de nya missionärerna i vår församling hem till oss för att presentera sig. De frågade hur de kunde vara till hjälp. Jag brydde mig inte om vad de sa för jag tänkte bara på hur ledsen och ensam jag var. Sedan sa missionärerna att de skulle uppskatta om jag hjälpte dem att hålla några av deras lektioner. Jag var förbluffad! Varför bad de någon om hjälp som uppenbarligen inte var känslomässigt stabil?
Jag sa ja ändå och följde med dem på några lektioner. Missionärerna hjälpte inte bara personerna de undervisade utan hade också ett gott inflytande på mig.
När en av äldsterna förflyttades insåg jag att mitt liv hade blivit bättre sedan jag började tillbringa tid med missionärerna. Jag hade mycket gemensamt med nästa äldste som kom till området och jag fortsatte att tillbringa tid med missionärerna. De uppmuntrade, undervisade och stöttade mig. De hjälpte mig att må bättre de dagar när jag hade det svårt. Trots språkbarriären och deras hektiska schema ansträngde missionärerna sig för att hjälpa mig. Missionärerna hjälpte mig inse att jag inte var ensam. Vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus vakade över mig och hjälpte mig genom andra.
När den nya äldsten gav sig av tackade jag honom för att han hade varit ett redskap i Herrens händer för att rädda mig. Jag är tacksam för att han kom till just den missionen eftersom han var till välsignelse för mig.
Innan det här hände hade jag nästan ingen önskan att gå ut som missionär, men när jag iakttog de här missionärerna stärktes min önskan att göra det. Jag ska snart åka ut som missionär och jag hoppas att jag kan ge mitt allt för Herren, som mission‑ärerna gjorde.
Innan de där första missionärerna kom hem till mig minns jag att jag kände mig ensam en kväll och bad. Jag bad Gud av hela mitt hjärta att sända bara en vän som kunde hjälpa och stötta mig. Herren besvarade min bön på ett oväntat sätt – genom att sända missionärerna. Jag vet att Jesus Kristus lever och att missionärerna är hans tjänare.